LEDARE • Kändisen Jonas Gardell rycker i ett inlägg på Expressens kultursida ut i försvar för islam och dess kamp mot den svenska demokratin. Han tycker det är rimligt att vi implementerar sharia i grundlagen och kompletterar ordningslagarna med en blasfemilag.

Gardell ser det inte som en inskränkning av de medborgerliga fri- och rättigheterna, utan en utvidgning. Han är så vitt jag erinrar mig bekännande kristen men jag hör ett mullrande skratt stiga upp från underjorden när herr Gardell för att leda sitt bakvända resonemang i bevis tillämpar djävulens logik.

Att ”vi är hyfsat överens om att yttrandefriheten har gränser” är utgångspunkten för Gardells försvar för ett förbud mot koranbränning. Redan där slår han knut på sig själv. Att sätta en gräns för något är per definition att inskränka, inte att utvidga. Dessutom råder, beroende på vilka han inkluderar i sitt ”vi”, inte alls någon enighet om var yttrandefrihetens gränser ska dras. Medan vissa vill strama åt ytterligare, vill andra i stället se ett åtminstone partiellt avskaffande av hets mot folkgrupp och förtal.

Därefter skriver Gardell bedrägligt att ”ännu en gång har en infekterad debatt om att bränna böcker blossat upp”, som om det är en diskussion vi återkommande brukar ha i Sverige om än den ena, än den andra boken. Sanningen är att detta varit en fullständig icke-fråga i den politiska debatten innan islam drog in över Sverige och började ställa krav på oss svenskar att anpassa oss.

Eller syftar Gardell möjligen på de utrensningar av böcker från kulturhus och bibliotek och censurerande ingrepp i nya upplagor av andra som hans vänsterpolitiska kompisar ägnat sig åt på senare tid? Det kan jag i så fall hålla med om är ett demokratiskt problem, men jag har inte hört Gardell ondgöra sig över den historierevisionismen av det tryckta ordet tidigare.

LÄS ÄVEN: M-veteranernas krav: FÖRBJUD koranbränning – det är inte yttrandefrihet

Sedan fortsätter Gardell med att raljera över att vi i den utvecklade västvärlden i allmänhet och Sverige i synnerhet lämnat religiös vidskepelse och totalitär teokrati bakom oss till förmån för upplysning och frihetlig demokrati, att vi här ”inte tror på Gud så mycket som på Yttrandefriheten”.

”Vi är liksom stumma, häpna och ointagliga inför omvärldens starka religiositet” skriver han, som vore detta både konstigt och fel, när det i själva verket är en hörnsten i vårt samhällsbygge sedan flera hundra år och huvudförklaringen till detta samhällsbygges framgång relativt de delar av världen, däribland den muslimska, där man stannat kvar i den ”starka religiositet” som Gardell gör gällande som ett minst lika bra om inte bättre fundament att bygga samhället på.

Frågan inställer sig då varför Gardell inte flyttat till ett sådant föredömligt land, exempelvis Iran, där man definitivt tror mer på Gud än på yttrandefrihet. Kan det vara för att man där hänger personer med hans sexuella läggning i lyftkranar eller kastar dem från hustak och att han där visserligen säkert skulle kunna skriva kritiskt om koranbränningar men knappast om något annat av de ämnen hans krönikor brukar handla om?

LÄS ÄVEN: Regeringen viker sig: Öppnar för förbud mot koranbränning

I syfte att normalisera en implementering av sharia i svensk grundlag påtalar Gardell att det inte bara är muslimerna själva som kräver det. Även en del kristna och judar har skyndat till deras försvar i koranbränningsfrågan. Han glömmer dock att nämna att det stora flertalet av de islamapologetiska röster inom andra religioner han hänvisar till är påtagligt vänsterpolitiska och multikulturalistiska sådana.

Allmänt är det heller inte så konstigt om bekännande religiösa finner en viss samsyn över religionsgränserna kring att inte vilja se sina heliga skrifter eldas upp. Den relevanta skiljelinjen är förstås inte den inbördes mellan religiöst vidskepliga grupper utan den mellan dessa grupper och de upplysta sekulära strukturer som vårt västerländska samhälle vilar på.

Judar eller kristna går inte man ur huse och stenar 200 poliser eller iscensätter blodiga terrordåd om någon skulle elda upp ett exemplar av deras heliga bok. Det gör de inte heller för att stoppa koranbränningar. Endast muslimer beter sig på det sättet. Men det är sådant som Gardell ”glömmer” att nämna i sin ambition att bedrägligt låta påskina interreligiös enighet i frågan.

LÄS ÄVEN: Carl Bildt vill inskränka yttrandefriheten: ”Den är inte absolut – finns gränser”

Sedan är det dags för Gardell att trycka till oss moderna svenskar igen för hur vi ”anser att vårt sekulära tänkande både är objektivt och förnuftigt”. Han tycker att vi är föraktfulla, rentav kulturimperialistiskt rasistiska, när vi framhärdar i att betrakta vetenskap och upplysning som sanningar och religion som sagor och vidskepelse.

Det förefaller emellertid vara ett begränsat urval av tro på osynliga väsen som Gardell vill jämställa eller hålla högre än vetenskap och upplysning. Han tar i sin text inte strid för tron på tomtar, troll, jättar, skogsrår, spöken, gastar, demoner eller små gröna män från Mars. Inte heller är det upp till kamp för konservativa kristna som anser att homosexualitet är en synd och att abort är att utsläcka liv som Gud har skapat.

Till syvende och sist kokar det ned till att den enda religion Gardell är angelägen om att vi sekulära svenskar bättre börjar respektera och anpassa oss till är islam. Man kan ändå inte låta bli att undra hur långtgående han tycker att den anpassningen ska vara och om han tror att muslimerna är nöjda och glada och upphör med att ställa ytterligare krav bara vi förbjuder koranbränning.

Islams syn på homosexuella har redan nämnts. Är den något Gardell tycker att vi så arrogant förnuftigt och objektivt tänkande svenskar borde vara beredda att kliva av våra höga hästar för att möta islam i? Hur är det med synen på judar och kristna, på kvinnor?

Och om vi bara håller oss till yttrandefriheten; ska vi förbjuda satirteckningar av profeten Muhammed också? Det har varit minst lika mycket liv kring dem som om koranbränningarna, inklusive massmord på en hel tidningsredaktion.

Och varför inte ett kritiskt ord om allt det som de mot koranbränningar protesterande muslimerna själva sätter eld på, exempelvis svenska flaggor och Gardells omhuldade regnbågsflagga? Där tycker Gardell tvärtom att det är helt i sin ordning att pyromanisera av hjärtats lust eller vrede.

Vi har haft en epidemi av bilbränder i Sverige iscensatta av migranter från den muslimska världen. Jag har inte sett Gardell ondgöra sig över dessa en enda gång under alla år som de har pågått. Inte när samma klientel bränt ned skolor heller eller satt eld på kyrkor och synagogor.

De bokbål som muslimer iscensatt med Salman Rushdies Satansverserna som bränsle nämns inte heller, även om Gardell pliktskyldigast, för att dölja att det handlar om anpassning till islam, skriver att han tycker att alla böcker bör betraktas som heliga. Även Mein Kampf och Sions Vises protokoll får man då förmoda ska visas vördnad. Det gör man förvisso i den muslimska världen där Adolf Hitlers bok ligger tvåa på försäljningslistorna efter Koranen.

LÄS ÄVEN: M-toppen: Vi ska inte försämra yttrandefriheten – däremot klokt att stoppa koranbränningar

Det är vi som värnar yttrandefriheten som är de verkliga och farliga fundamentalisterna, påstår Gardell, inte de som kräver sharialagar i Sverige och iscensätter upplopp eller värre för att få sin vilja fram. Djävulen som i helvetet bor får sig ett gott skratt då.

Direkt farligt lever Gardell när han för att legitimera koranbränning som en begränsning av yttrandefriheten påtalar att det redan finns en annan inskränkning i denna frihet, nämligen den gällande barnpornografi. Vi som tycker att man i yttrandefrihetens namn bör få kritisera islam, även genom att elda upp sitt eget medhavda exemplar av Koranen, borde enligt Gardell också kämpa för att släppa barnporren fri ”som den var några år på 1970-talet”.

För den händelse Gardell glömt eller förträngt det, kan vi här påminna om att de som vid den här tidpunkten stod på barrikaderna för att släppa barnporren fri och legalisera pedofili var herr Gardells egna vänner inom den politiska vänstern och HBTQI+-rörelsen. Om de fått bestämma hade vi idag haft ett P i denna ständigt växande akronym. Det var vad Pedofila arbetsgruppen (PAG), en avdelning inom RFSL, arbetade för långt in på 90-talet. Pedofil- och pederastskandalerna har även senare duggat tätt inom regnbågsrörelsen.

Erinras bör Gardell också om att en del av islamkritiken som koranbränning är ett uttryck för handlar om den religionsideologins sanktionerande av sex med barn. Lovlighetsgränsen för flickor inom islam går vid 9 års ålder. Detta eftersom den ofelbare profeten Mohammed i 50-årsåldern började ha sex med sin 9-åriga hustru Aisha, som han då redan varit gift med i tre år. Nämnas kan också de så kallade bacha bazi-pojkar i 10-årsåldern som äldre män i bland annat Afghanistan styr ut i flickkläder och håller som sexslavar, en aktivitet som där ses som en naturlig del av den muslimska kulturen.

Den genomsnittlige svensken som tror på yttrandefrihet och är skeptisk till islam befinner sig alltså mycket långt bort från att vilja se barnporr och pedofili släppas fritt medan Gardells kompisar och bekännare av islam befinner sig farligt nära. Exemplet är ur logisk synpunkt också illa valt såtillvida att om Gardell anser att barnporr bör vara förbjudet bör han rimligen inte har några invändningar mot att barnpornografiska böcker eldas upp där de påträffas.

LÄS ÄVEN: Myndighet för integration av IS-terrorister: Ändra lagen för att förbjuda koranbränningar

Gardell låtsas också ”förbluffad” över den ”besynnerliga villfarelse” vi yttrandefrihetsvänner hävdas befinna oss i när vi betraktar ”bokbål som en omistlig del av yttrandefriheten”. Det är ”obegripligt” och vi är ”farliga” skriver han och konstruerar sedan en halmgubbe där vi anklagas för att ”göra Tysklands nazister till frihetskämpar” med hänvisning till att dessa ställde om med stora bokbål på bland annat alster av ”judiska författare, politiska meningsmotståndare och homoaktivister”.

Återigen läser Gardell historieboken som Fan läser Bibeln. Det är naturligtvis inte alls samma sak att som enskild medborgare i en frihetlig demokrati elda upp ett i bokhandeln inköpt enstaka exemplar av en bok som när en auktoritär statsmakt med våld beslagtar hela upplagor av en publikation och anordnar massbokbål på dem.

Är det någonstans man idag förbjuder judiska, regimkritiska och HBT-orienterade böcker så är det i den muslimska världen. Bland dessa kan som särskilt relevant i sammanhanget nämnas Ray Bradburys berömda dystopi Fahrenheit 451 som är en kritik mot auktoritära regimers utrensningar och uppeldande av misshagliga böcker. Bokens titel refererar till den temperatur där papper fattar eld. Boken är obekväm för den iranska regimen, inte för oss yttrandefrihetsvänner. Jag har själv läst den med behållning. Gardell jämför äpplen med päron.

LÄS ÄVEN: Svenska kyrkan vilseleder om ”fördömande” av koranbränningar

Sedan spårar det om möjligt ur än mer för Gardell i tänkandet. Fram till så här långt i artikeln har han i varje fall gått med på att förbud mot att bränna koraner är en begränsning av yttrandefriheten om än i hans tycke en vällovlig sådan. Men nu får läsaren veta att ett sådant förbud tvärtom är ett försvar för och en vidgning av yttrandefriheten eftersom att bränna en koran ”inte är att uttrycka en åsikt utan att utföra en våldshandling och alltid ett försök att hindra yttrandefrihet”. Vi får ingen riktig förklaring till den logiska kullerbyttan men jag misstänker att Gardell menar att den slutsatsen följer av den föregående jämförelsen mellan dagens koranbränningar och 30-talets nazistiska bokbål.

Ingen Gardell-text är komplett utan lite hets mot Sverigedemokraterna. Han ”noterar att det inte sällan är samma personer som vill förbjuda dragqueens sagostunder som försvarar rätten att bränna böcker”. Nyss sade sig Gardell vara för ett förbud mot barnporr men nu är han alltså emot. Flera av de ’sagoböcker’ som förekommer i de här sammanhangen framstår för den genomsnittlige icke HBT-vänsterindoktrinerade läsaren som solklar barnpornografisk pedofilipropaganda.

Mer allmänt handlar den värdekonservativa kritiken också om att freda och skydda barn generellt från företeelser av uttalad sexuell art som hör vuxenlivet till, inte bara mot till karikatyrer av kvinnor utklädda och sexuellt utmanande män som kallar sig skamlösa vinhoror. Om vuxna karlar finansierat med skattemedel ska få prata sex och snusk med små barn på biblioteken kanske de borde få göra det på Snapchat, Instagram och Tiktok också, eller vad säger Gardell? Hans vänstervänner har ju gått hårt åt pedofiljägarna på Dumpen.

LÄS MER: Sveriges kristna råd fördömer att bränna koranen – men inte bibeln

SD är enligt Gardell också ”hycklare” därför att de vill tillåta koranbränning men samtidigt ”förbjuda” en massa andra saker. Det han med en grov överdrift kallar förbud är att partiet har synpunkter på vilken typ av kultur- och medieutbud våra gemensamma skattepengar ska gå till. Sådana åsikter om och styrning av den offentligfinansierade delen av kultursektorn har vänstern haft och ägnat sig åt i över 50 år, men det är förstås förskräckligt obehagligt när någon otäck konservativ typ försöker tränga sig in där vänstern vant sig vid att ha ensamrätt.

Det har brunnit mycket i Sverige genom åren, varav det mesta varit betydligt mer skyddsvärt än några enstaka exemplar av Koranen. Gardell och hans meningsfränder är en märklig samling brandsoldater som sitter still på stationen och ignorerar alla larm och rycker ut först när det är en koran som brinner.

De kan försöka blanda bort korten hur mycket de vill för att få det de håller på med att se ut som något annat än vad det i verkligheten är. Men i slutet av dagen handlar det bara om en enda sak: att i rädsla för hot, våld och terror eller i missriktat postkolonialt skuldkomplex vika ned sig för en invasion av medeltida islam på bekostnad av den demokrati och de medborgerliga fri- och rättigheter som våra förfäder offrat blod svett och tårar för att erövra och försvara. Gardell och hans kumpaner är 2020-talets ryggradslösa quislingar och deras eftermäle i historieböckerna bör likt Vidkun före dem vara skammens. Rör inte min grundlag!

Ledare