LEDARE • Så har det hänt igen. En verklighetsfrånvänd aktör, den här gången SL, har fått genidraget att lansera en informationskampanj för att minska störmomenten i kollektivtrafiken. Men istället för att hålla sig till den verklighet de flesta garanterat känner igen sig i, så pekas en vit, medelålders svensk kvinna ut som problemet i sammanhanget.
Samnytt rapporterade nyligen om SL-kampanjen där de försöker åtgärda problemet med passagerare som stör andra genom att spela upp videor och dylikt på sina mobiltelefoner. Men någon på PR-avdelningen fick idén att sätta en vit, medelålders kvinna, ”Anita” som störmoment i kampanjen medan den tyste som stördes råkade vara en ”Samir” med invandrarbakgrund.
LÄS ÄVEN: SL-kampanj: Svenskar stör i kollektivtrafiken
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
Kampanjen har väckt berättigad indignation i Sverige, men framför allt har den lett till hån på sociala medier, eftersom den tydligt avviker från den bild svenskar generellt har av att resa kollektivt.
”Vid det här laget måste det vara ett skämt”, skriver en person.
En norsk journalist påpekar att han har pendlat med kollektivtrafiken i Oslo i tolv år utan att någonsin ha stött på någon ”Anita” som problemet.
”Svenskarna är så vilsna, det är helt tragiskt”, skriver han.
Ett annat konto delade vad personen menar är en ”korrekt” bild från vad folk faktiskt upplever i kollektivtrafiken:
Erik Dahlin, som kallar sig ”högerlutande samhällsdebattör” gratulerar SL:s kommmunikationschef på sociala medier för att kampanjen fått internationell spridning. Elias Linder skrev att ”Goebbels hade varit stolt”.
Och det är lätt att förstå folks reaktioner ute på sociala medier.
Vad vi ser är inte direkt första gången en myndighet, ett politiskt korrekt företag eller dylikt har tagit en allmänt känd företeelse och försökt stöpa om det till något som bättre passar det mångkulturella lyckorike de låtsas finns.
Påminner om tysk PK-kampanj
SL:s kampanj är bara den senaste i en lång rad av liknande exempel från svenska myndigheter och stora företag. Istället för att beskriva verkligheten som den faktiskt upplevs av tusentals resenärer varje dag, skapar man en alternativ bild där svensken själv är problemet.
I Tyskland har en informationsskylt om tafsande i offentliga utomhusbad väckt stor uppmärksamhet. I kampanjen framställdes vita kvinnor som problemet i bassängerna och att det var migranter själva utsatts för övergrepp på badplatserna.
LÄS MER: Vit kvinna tafsar på svart funktionshindrad pojke i kampanj mot trakasserier
Den som följt rapporteringen vet dock att det ofta varit migrantgäng som stått bakom händelserna, något som fått kommuner att plötsligt sätta upp informationsskyltar för att tydligt visa vad som är oacceptabelt beteende.
I en kampanj från staden Büren i västra Tyskland framställdes problemet som en vit kvinna som tafsar på en funktionshindrad migrant. Skylten upplyser: ”Stopp! Tafsande är förbjudet.”
Kejsarens nya kläder
Precis som när polisen och kommuner i åratal har pratat om ”manliga fördomar”, ”rasism” och ”fördomar mot förorten” istället för att rakt ut peka på den explosionsartade gängkriminaliteten som domineras av unga män med utländsk bakgrund. Eller när kommuner skyltar med ”tillsammans mot utanförskap” och fina mångkulturella evenemang medan parallella samhällen växer sig starkare, med egna normer, klanstrukturer och no-go-zoner där svensk lag inte längre gäller fullt ut.
Samma mönster syns i reklamfilmer från stora företag som H&M, IKEA eller banker, där den ”typiska svenska familjen” numera nästan alltid visas som en perfekt mångkulturell mix med svensk kvinna, icke-västlig man och barn i alla hudfärger – en bild som står i bjärt kontrast till både befolkningsstatistiken och hur de flesta svenskar faktiskt lever. Statistik från Brå, SCB och polisens egna lägesbilder berättar en helt annan historia om brottslighet, utanförskap och kulturella klyftor, men den historien får inte plats i de offentliga kampanjerna.
LÄS ÄVEN: Ikeas nya islamiseringskampanj – normaliserar beslöjad 11-åring
Det är kejsarens nya kläder i offentlig svensk tappning: alla ser att kejsaren är naken, men det är bara de modiga – eller de som inte längre bryr sig om att bli utpekade som ”rasister”, ”främlingsfientliga” eller ”oengagerade” – som vågar säga det högt. SL har nu valt att ställa sig i samma kör som hellre pekar finger åt den vanliga svensken än att erkänna de mönster kring etnicitet, kultur och gruppbeteenden som faktiskt skapar otrygghet i vår kollektivtrafik, i förorterna och i samhället i stort.
Så länge myndigheter, regioner och stora bolag prioriterar godhetssignalering, mångfaldsreklam och verklighetsflykt framför hederlig verklighetsbeskrivning kommer förtroendet för dem att fortsätta rasa. Kampanjen med Anita är inte ett enskilt misstag. Det är ett symptom på en djupare kris: en elit som har tappat kontakten med den verklighet vanliga svenskar lever i.
