Kirunaborna efterfrågade i huvudsak ett badhus motsvarande det gamla. Resultatet blev Midnattssolsbadet – en anläggning med 14 bassänger som hittills kostat över 1,4 miljarder kronor och öppnade flera år för sent. Nu berättar Kirunabor om ”storhetsvansinne”, bristande kontroll och en kommun där ingen tycks bära ansvaret. Förre kommunalrådet Gunnar Selberg (C) går längre: omständigheterna kring bygget motiverar enligt honom en brottsutredning.

Historien om Midnattssolsbadet börjar egentligen med gruvan. Kirunas gamla badhus från 1958 ligger inom det område som påverkas av LKAB gruvbrytning och ska därför försvinna i stadsomvandlingen. Ett nytt badhus behövdes. Frågan var vilket.

Under 2013 och 2014 genomfördes en medborgarundersökning där 766 Kirunabor svarade på frågor om det framtida badet.

När resultatet presenterades sammanfattade dåvarande simhallschefen Hans Fernström önskemålen med att de flesta ville ha något motsvarande det badhus som redan fanns.

Så blev det inte. Det nya badet växte till omkring 10 000 kvadratmeter och utrustades med bland annat familjebad, relax, vattenrutschkanor, vågmaskin och sammanlagt 14 bassänger.

Den första godkända budgeten var 550 miljoner kronor. När Midnattssolsbadet slutligen öppnade den 10 maj i år hade kostnaden passerat 1,4 miljarder.

Förseningarna blev samtidigt årslånga. Så sent som 2025 upptäcktes brister i takstolskonstruktionen som behövde åtgärdas innan anläggningen kunde tas i bruk. Tidigare hade bland annat ventilationen fått projekteras och byggas om.

Projektet har också hamnat hos Konkurrensverket. Myndigheten konstaterade 2025 att Kiruna kommun genomfört en otillåten direktupphandling av en byggentreprenad.

LÄS ÄVEN: Kiruna bygger lyxbadhus för 700 miljoner – skär ned på äldreomsorg och skola

Kommunen hade inte visat att förutsättningarna för att frångå annonseringskravet var uppfyllda och hade dessutom brustit i dokumentationen. Men det finns betydligt allvarligare frågetecken än så.

Jag och många med mig har ju gett upp för länge sedan. Det är för toppstyrt. Man lyssnar inte på invånarna.

My Anna Widmark, Kiruna

Flera av de avgörande besluten om badhuset fattades innan Gunnar Selberg (C) tog över kommunledningen. Under planeringsfasen styrdes Kiruna av socialdemokraten Kristina Zakrisson, som var kommunalråd och kommunstyrelsens ordförande från 2010 till 2018.

Selberg satt då i opposition och tog över efter valet 2018, när Socialdemokraterna förlorade kommunledningen och Kiruna fick sitt första kommunalråd från ett borgerligt parti.

”Kiruna kommun har drabbats av storhetsvansinne”

My Anna Widmark är uppvuxen i Kiruna och har själv arbetat som journalist. Hennes sammanfattning av badhushistorien är kort:

– Kiruna kommun har drabbats av storhetsvansinne. Hon menar att ambitionerna blivit ett problem i sig.

– Allt ska vara så storslaget. För ungarna hade det räckt med en lekbassäng och en vattenrutschkana, som på gamla badhuset. Då hade barnen varit nöjda.

För henne är badhuset dessutom del av ett större problem i kommunen. Hon beskriver en känsla av toppstyrning och maktlöshet bland invånarna.

– Jag och många med mig har ju gett upp för länge sedan. Det är för toppstyrt. Man lyssnar inte på invånarna.

Finns det annat i Kiruna som du hellre hade sett att resurserna gick till?

– Ja, till skolan. Till barnen.

Hon nämner även vården, men återkommer till att det framför allt är kommunens prioriteringar hon ifrågasätter.

Tycker du att kommunen har varit öppen med vad som har gått fel och varför kostnaderna ökade så enormt?

– Nej, absolut inte.

LÄS ÄVEN: Tak som inte håller för snö och skenande kostnader – Kirunas badhus i fortsatt kris

Widmark lyfter också en annan aspekt av anläggningen. I stället för att enbart ersätta den gamla simhallen har kommunen byggt en omfattande relaxverksamhet. Samtidigt finns sedan länge det privatägda Camp Ripan med en etablerad spaverksamhet i Kiruna.

– Hur tänker man där, att konkurrera med ett så stort, väletablerat existerande företag som klarar av den belastning som ändå finns?

Tog bort gymmet – byggde relax

Den frågan får en särskild betydelse när Samnytt talar med Gunnar Selberg. Centerpartisten Selberg var kommunalråd under en central period av bygget. Han framhåller att flera avgörande beslut – däribland placering och storlek – redan var fattade när hans styre tog över.

Men han försöker inte helt skriva sig fri från projektet. Under hans styre gjordes en förändring som enligt honom beräknades fördyra badhuset med omkring 30 miljoner kronor. Ett planerat gym ströks och ersattes med en större relaxdel.

– Det tycker jag fortfarande var helt rätt, även om det blev något dyrare.

Varför?

– Det finns fem gym i Kiruna, så varför ska kommunen bygga ytterligare ett gym och konkurrera mot de privata? Det är ju vår grundläggande inställning.

Resultatet blir en märklig kontrast – gymmet försvann för att kommunen inte skulle konkurrera med privata gym, medan Widmark nu ifrågasätter varför kommunen i stället byggde en relaxverksamhet som konkurrerar med en privat spaanläggning.

Selberg berättar att den första tydliga varningen om att budgeten skulle spricka kom under hans tid som kommunalråd, sannolikt sommaren 2020. Prognosen pekade då enligt honom omkring 120 miljoner över budget.

– Då ställde jag frågan: Vad kan vi göra? Vad finns det för alternativ? Kan vi bryta det här?

Svaret från tjänstemannaorganisationen var enligt Selberg att projektet redan gått för långt.

– Det definitiva svaret var att det går inte. Det hade gått iväg så pass mycket pengar redan. Att i det läget ställa sig med en stomme på ett badhus och inte ha något badhus, det var inte att tänka på.

LÄS ÄVEN: SD: Inrätta en ”effektiviseringsminister” – ska stoppa skatteslöseriet

Han beskriver det som en snöboll som redan börjat rulla. Selberg anser samtidigt att den ursprungliga budgeten på 550 miljoner var orealistisk.

En mer rimlig utgångspunkt hade enligt honom varit omkring 750 miljoner. Pandemin, kriget i Ukraina, störningarna i Suezkanalen och stigande byggkostnader kan därefter, uppskattar han, förklara ytterligare 100–200 miljoner, men inte 1,4 miljarder.

– Det intressanta är: Hur kan det ha kostat 600 miljoner till efter att vi lämnade?

Bara 23 procent av timmarna registrerade

En av de mest uppseendeväckande delarna i badhusprojektet handlar om arbetstider. Redan 2023 rapporterades att det fanns stora avvikelser mellan den arbetstid som entreprenörer fakturerat och närvaron i den elektroniska personalliggaren.

För underentreprenörer till Peab hade endast 23 procent av den fakturerade arbetstiden registrerats. För vissa enskilda företag var motsvarande siffra så låg som mellan två och 15 procent.

Det betyder inte automatiskt att resterande timmar varit felaktigt fakturerade. Men kommunen konstaterade då att det framstod som orimligt att så mycket arbete skulle ha utförts någon annanstans än på själva byggarbetsplatsen.

Problemet försvann inte heller. En ny granskning 2025 visade fortsatta avvikelser mellan fakturerad och registrerad arbetstid.

LÄS ÄVEN: Slöseriombudsmannen: ”Brutala slöserier i miljardbelopp” av skattepengar

Dessutom var omkring var fjärde tidsstämpel ogiltig. Kommunen rapporterade frågor om arbetstid och dygnsvila till Arbetsmiljöverket och Skatteverket, men eventuell överfakturering hade då fortfarande inte utretts färdigt.

– Normalt på sådana här byggen har du över 95 procent som är loggat av det de fakturerar, säger Selberg.

Så man har inte gått tillbaka och tittat på någonting. Det var ju långa rättsliga processer som egentligen borde ta vid. Jag vågar inte påstå att det är så, men det finns många indikationer på att det finns kraftiga kriminella förhållanden.

Gunnar Selberg (C), tidigare kommunalråd i Kiruna

Han påpekar att en mindre del av arbetet kan utföras på andra platser, exempelvis i en verkstad, och därför inte synas som närvaro på själva bygget. Men för badhuset var skillnaden enligt de uppgifter han hänvisar till betydligt större.

– Har du fått siffran på hur mycket som är loggat på Kiruna badhus? frågar han.

Jag har fått uppgifter om att det finns oegentligheter när det gäller tidsangivelser och sådant.

– 23 procent. 23 procent har de loggtider på av det som är fakturerat. Normalt så ligger det mellan 95 och 100 procent.

Selberg kopplar frågan till hur projektet hanterades efter maktskiftet. Enligt honom ställde Peab då kommunen inför valet att antingen låta bolaget lämna projektet eller ”dra ett streck över allt gammalt” och fortsätta därifrån. Kommunen valde det senare alternativet, hävdar han.

– Så man har inte gått tillbaka och tittat på någonting. Det var ju långa rättsliga processer som egentligen borde ta vid.

Selberg är noga med att inte slå fast att brott har begåtts, men säger att omständigheterna enligt honom väcker allvarliga frågor.

– Jag vågar inte påstå att det är så, men det finns många indikationer på att det finns kraftiga kriminella förhållanden.

Tycker du att det finns omständigheter i det här projektet som motiverar en brottsutredning?

– Absolut. Ja, absolut.

LÄS ÄVEN: Kostnad för badhus ökar med 25 miljoner per månad

Han anser att avvikelserna är tillräckligt allvarliga för att rättsväsendet ska titta på saken. För Selberg handlar det ytterst om Kirunabornas pengar.

– Man känner inte på något vis att det faktiskt är mina pengar. Jag har betalat in pengar till kommunen, de drar skatt av mig varje månad. Hur mycket pengar har försvunnit här egentligen?

”Ingen är ansvarig för något”

Frustrationen över hur projektet har styrts återkommer när Samnytt talar med Erik Lidström, som följt badhushistorien under flera år. Han menar att problemen i grunden handlar om bristande projektledning och om en kommunal organisation som inte haft tillräcklig kompetens för att hantera ett bygge av den här storleken.

– Bakgrunden till det hela är att kommunen inte har någon som helst kompetens i projektledning, säger han.

Lidström är samtidigt försiktig med att peka ut Gunnar Selberg personligen. När Selberg blev kommunalråd var flera avgörande beslut redan fattade, konstaterar han.

Det fascinerande med det här är att ingen är ansvarig för något. Han fortsätter: Ingen har gjort något fel som någon kan åtalas för, dömas i skadestånd för.

Erik Lidström, Kiruna

Det som provocerar honom är snarare att ett projekt kan sluta på över 1,4 miljarder kronor utan att det fortfarande är tydligt vem som faktiskt ska hållas ansvarig för det som gått fel.

– Det fascinerande med det här är att ingen är ansvarig för något. Han fortsätter:

– Ingen har gjort något fel som någon kan åtalas för, dömas i skadestånd för.

LÄS ÄVEN: Notan för badhus över en miljard

Även Lidström tar upp de stora skillnaderna mellan fakturerad arbetstid och den närvaro som registrerats på byggarbetsplatsen.

När Samnytt frågar varifrån han fått uppgifterna hänvisar han till tidigare medierapportering och är själv osäker på den exakta siffran – om den registrerade tiden motsvarat en fjärdedel eller en tredjedel av den fakturerade.

– Två tredjedelar eller tre fjärdedelar finns liksom inte. Så det är bara att betala, säger han.

Uppgifterna ligger i linje med de dokumenterade avvikelser som framkommit kring bygget, även om Lidströms uppskattning inte ska läsas som en exakt redovisning.

Hans kritik handlar framför allt om att så stora frågetecken kunnat uppstå utan att ansvarsfrågan blivit klarlagd.

Men Lidström pekar också på en närmast absurd slutpunkt för miljardprojektet. Efter år av förseningar är badhuset färdigbyggt och invigt – men kommunen har samtidigt haft stora problem med att få ihop bemanningen.

– Det är som någon sa redan för ett par år sedan i någon kommentar på Facebook: Det är klart att de inte kommer ha råd att hålla igång allt det där.

LÄS ÄVEN: S-kommun slösar hundratals miljoner på badhus – nu får skolbarnen ingen mjölk

Han är dessutom kritisk till hur rekryteringen har skötts. När han själv kontrollerade kommunens platsannonser säger han att han bara hittade en annons kopplad till den tekniska driften av badhuset, trots uppgifterna om en omfattande personalbrist.

– De säger att de saknar 23 personer. Det fanns en annons för någon som var maskinskötare. Men i övrigt fanns det inga annonser. De annonserade inte efter folk.

Lidström misstänker därför att det inte enbart handlar om svårigheten att hitta personal, utan också om ekonomi.

– Jag skulle tro att de inte tillsätter tjänsterna för att de försöker spara pengar. Om man har 20 tjänster mindre på badhuset så sparar man in pengar.

Det är Lidströms egen slutsats och inget han säger sig kunna belägga. Men hans dom över situationen är hård.

– Det är skandalöst.

Han räknar själv ut miljardnotan till omkring 60 000 kronor per Kirunabo.

– Inklusive små barn.

Personalproblemen har samtidigt fått konkreta konsekvenser. Ett halvår efter invigningen har Midnattssolsbadet fortfarande haft svårt att rekrytera, och personalbristen har gått så långt att simundervisningen för lågstadieelever i centrala Kiruna och Jukkasjärvi pausats under resten av höstterminen.

Det de skulle ha gjort från dag ett är ju att säga till LKAB: Om ni ska riva något så får ni bygga ett nytt. När det nya är klart, då kan ni riva det gamla. Vi ska ha kvadratmeter för kvadratmeter ersatt.

Johannes, entreprenör inom gruvnäringen

Gunnar Selberg ger en annan förklaring till rekryteringsproblemen. Han kopplar dem till Kirunas bostadsbrist och säger att personer som vill arbeta på badhuset kan tvingas tacka nej eftersom de inte hittar någonstans att bo.

– De söker runt ett tag i några veckor och vill jättegärna komma upp och tackar ja till ett jobb. Sedan ringer de och meddelar: Jag får tyvärr ingen bostad, jag hittar ingen lägenhet, jag kan inte komma.

”Vilka beslut var felaktiga – och vilka tog dem?”

Företagaren Johannes, verksam inom gruvnäringen i Kiruna, vill bara medverka med förnamn. Han menar att grundfelet begicks betydligt tidigare – kommunen borde aldrig själv ha tagit den ekonomiska projektrisken för byggnader som måste ersättas på grund av LKAB gruvbrytning.

– Det de skulle ha gjort från dag ett är ju att säga till LKAB: Om ni ska riva något så får ni bygga ett nytt. När det nya är klart, då kan ni riva det gamla.

Hans princip är enkel – badhus mot badhus, idrottshall mot idrottshall och andra ersättningsbyggnader på motsvarande sätt.

– Vi ska ha kvadratmeter för kvadratmeter ersatt.

Johannes är samtidigt kritisk till försök att lägga hela ansvaret på konsulter.

– Sen tycker jag att det är pinsamt att man skyller på en konsult.

Enligt honom ligger det yttersta beställaransvaret hos kommunen. Att ett projekt kan gå från drygt en halv miljard till över 1,4 miljarder utan att ansvaret blir tydligt utkrävt tycker han är svårt att förstå.

– Du kan inte misslyckas så kraftigt. Man borde åtminstone göra en ordentlig utredning.

LÄS ÄVEN: Regionen lade 8 miljoner skattekronor på gran istället för vård – nu dör trädet

Kirunabon Lars Fors uttrycker sig mindre drastiskt men landar i samma grundfråga.

– Det har ju pratats hela tiden om att folk har blivit chockade. Dels att det aldrig öppnar och dels att det drar iväg så mycket.

Han tror att stadsomvandlingens enorma omfattning kan ha gjort det svårt för kommunen att hålla jämna steg med projekten och den kompetens som krävts.

Vem tycker du bär ansvaret för att det blev så här dyrt?

– Det måste ju vara de politiker som har suttit.

Fors vill däremot inte peka ut någon enskild politiker. Han konstaterar att olika styren skyllt på varandra och att han som privatperson inte haft tillräcklig insyn för att avgöra vem som har rätt.

Tycker du att kommunen har varit öppen med vad som har gått fel och varför kostnaden ökade?

– Jag tycker inte att det har varit sådan information att man kunnat förstå det hela.

På frågan vad han själv skulle vilja fråga de ansvariga politikerna behöver han inte fundera länge:

– Vilka beslut var i efterhand felaktiga – och vilka tog dem?

LÄS ÄVEN: Kommun spenderade 700 000 skattekronor på aktivism mot gruvdrift

”Vi bygger så länge pengarna räcker”

Även Gunnar Selberg landar till sist i frågan om ansvar. Hans egen förklaring går tillbaka till stadsomvandlingens miljardavtal med LKAB.

När mycket stora belopp kom in till kommunen uppstod enligt honom en känsla av att resurserna nästan var obegränsade. Han beskriver kommunen som ”fartblind”.

Jag borde egentligen inte ha litat på den organisationen som jag fick överta. Jag borde inte ha litat på dem. Med facit i hand så borde jag inte ha gjort det.

Gunnar Selberg (C), tidigare kommunalråd i Kiruna

När Selberg tillträdde som kommunalråd säger han att han ville få en samlad ekonomisk bild av stadsomvandlingen – hur mycket kommunen fått, hur mycket som byggts, vad det hade kostat, hur mycket som återstod och vilken budget som fanns för resten.

LÄS ÄVEN: Myndighet lurades av bedragare – blev av med flera miljoner

Svaret från den då ansvarige tjänstemannen gjorde honom förvånad.

– ”Nej, men det vet vi inte.”

Selberg frågade vad han menade.

– ”Vi bygger så länge pengarna räcker.”

För Selberg sammanfattar uttalandet mycket av problemet.

– De tyckte att de hade hur mycket pengar som helst. Så man behövde inte ens bry sig om att följa upp hur mycket pengar man hade kvar.

Men han medger att även han själv borde ha agerat annorlunda.

Bär du själv ett ansvar för det som hände?

– Självklart har jag också ett ansvar.

Vad borde du ha gjort?

– Jag borde egentligen inte ha litat på den organisationen som jag fick överta. Jag borde inte ha litat på dem.

Han säger att han som oppositionspolitiker ständigt hade ifrågasatt hur stadsomvandlingen sköttes, men att han efter maktskiftet i större utsträckning litade på organisationen och tjänstemännen.

– Med facit i hand så borde jag inte ha gjort det.

LÄS ÄVEN: Kommun planerar betala 700 000 för skylt

Nu är Midnattssolsbadet till slut öppet. Kommunen beskriver anläggningen som Sveriges modernaste badhus, med plats för omkring 300 badande samtidigt.

Efter invigningen meddelade kommunen också att hela projektet ska granskas externt. Men för Kirunaborna återstår fortfarande frågan som återkommer genom nästan alla samtal Samnytt haft.

Hur kunde ett badhus som budgeterades till 550 miljoner kronor sluta på över 1,4 miljarder – och vem bär ansvaret för de hundratals miljoner som tillkom längs vägen?