En ny rapport visar hur organiserad brottslighet inte längre står utanför samhället – utan verkar mitt i det. Och politiken är inget undantag.
Svensk politik har länge präglats av en ambition att spegla samhällets etniska mångfald och öppna dörrarna för invandrargrupper att delta i det demokratiska arbetet. Men samma öppenhet har skapat sårbarheter.
En ny omfattande rapport visar att hundratals personer med kopplingar till organiserad och i huvudsak invandringsrelaterad brottslighet haft och har politiska uppdrag – och att dessa positioner kan ge tillgång till inflytande, nätverk och legitimitet.
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
LÄS ÄVEN: MP-politiker döms – tvättade pengar från bedrägerier
Frågan är inte längre om kriminaliteten påverkar samhället – utan hur djupt den redan har trängt in.
Öppenhetens baksida
Under lång tid har svenska partier arbetat aktivt för att bredda representationen. Fler röster, fler bakgrunder, fler erfarenheter skulle stärka demokratin i ett samhälle där den etniska mångfalden ökat explosionsartat på bara några decennier.
Men i ett system där trösklarna är låga och kontrollen begränsad uppstår också risker. Den nya lägesbilden över organiserad brottslighet pekar just på sådana ”strategiska sårbarheter” – platser där kriminella aktörer kan få tillgång till resurser, information och inflytande. Politiken är en av dessa sårbara miljöer.
313 politiker med kriminella kopplingar
Den mest uppmärksammade siffran i rapporten är att 313 personer med koppling till organiserad brottslighet har haft politiska uppdrag på lokal nivå. Av dessa var 73 fortfarande aktiva när mandatperioden började 2022. Runt dessa huvudpersoner finns ett assisterande nätverk med flera hundra medmisstänkta i en närmare krets och flera tusen medstyrelseledamöter i en vidare krets.
Det handlar inte bara om perifera kopplingar. Studien utgår från personer som befinner sig i eller nära den organiserade brottslighetens kärna – ett nätverk som sammantaget uppskattas omfatta fler än 50 000 individer.
– Att antalet var så stort är förvånande, säger rikskronofogden Fredrik Rosengren till SvD efter att ha blivit tagen på sängen av de höga siffrorna.
Samtidigt har forskarnas mål inte varit att materialet ska peka ut specifika individer eller partier. Analysen sker på så kallad aggregerad nivå, där endast forskarna själva har kunskap om vilka politiker i vilka partier som är köpta av de kriminella gängen.
Politik som strategisk position
Rapportens kanske viktigaste slutsats är inte hur många – utan varför det spelar roll. Lokala politiska uppdrag ger insyn i beslut, tillgång till nätverk, möjlighet att påverka upphandlingar och institutionell legitimitet.
Detta gör politiken till en strategisk nod i det som beskrivs som ett ”relationellt och systeminbäddat” brottsupplägg – där kriminalitet och lagliga strukturer överlappar. Sårbarheten ligger alltså inte bara i att personer med kopplingar finns där, utan i vad positionerna kan möjliggöra.
Ett system, inte enskilda individer
En central poäng i rapporten är att organiserad brottslighet inte längre kan förstås som isolerade grupper eller brott.
I stället beskrivs den som ett system kopplat till företag (över 20 000 bolag i kärnan), närvarande på arbetsmarknaden, integrerat i välfärdssystem och med kontakt med offentliga upphandlingar
LÄS ÄVEN: Polisrazzian mot kommunhuset: S-politiker misstänkta för grovt svindleri
När även kringnätverk räknas in omfattar den organiserade kriminella strukturen över 224 000 individer och kan kopplas till cirka 40 procent av alla brottsmisstankar i Sverige. Det är i detta bredare sammanhang som politiken måste förstås, menar rapportmakarna.
Pengarna – och makten
Rapporten visar också hur den kriminella ekonomin flyter genom lagliga system. Det rör sig om cirka 27 miljarder kronor i bidrag och ersättningar till kärngruppen samt upp till 178 miljarder när nätverk inkluderas.
Samtidigt förekommer aktörer med kopplingar till brottslighet i offentliga upphandlingar – både som leverantörer och i organisationer som fattar beslut. Det innebär att samma nätverk kan befinna sig i bolag som vinner kontrakt, i system som betalar ut pengar och i politiska organ som sätter ramarna.
Inte total infiltration – men tillräckligt illa
Rapportmakarna vill samtidigt understryka att dokumentet inte ska läsas som att politiker i Sverige systematiskt styrs av kriminella (invandrar)gäng. Majoriteten av landets förtroendevalda är i dagsläget inte komprometterade.
Men det den visar är ändå djupt oroande, Att gränsen mellan lagligt och olagligt suddas ut. Att personer kan röra sig mellan flera världar och sitta på flera stolar. Att systemets öppenhet och prioriteringar av mångfald framför mer traditionella meriter kan utnyttjas.
Ett bredare samhällsproblem
Politiken är bara en del av bilden. Rapporten pekar på liknande kontaktytor i vård och omsorg, socialt arbete, finanssektorn och offentlig förvaltning.
Det handlar – åtminstone än så länge – inte om att dessa samhällssektorer är ”övertagna” av gängen, utan om att de innehåller funktioner som utnyttjas – särskilt när kontrollen brister.
Obekväm slutsats
Den kanske mest obekväma slutsatsen rapportmakarna gör är att problemet inte bara är kriminaliteten i sig – utan hur väl den lyckas integrera sig i samhällets egna strukturer.
När brottslig kapacitet kombineras med ekonomisk och institutionell kapacitet uppstår det rapporten beskriver som de mest kritiska sårbarheterna. Och då räcker det inte längre att bekämpa enskilda brott.
Sverige står inte inför en situation där politiken helt har tagits över av de kriminella (invandrar)gängen. Men rapporten visar att dörren står på glänt – och att vissa från den världen redan har klivit in. Det verkligt oroande är inte antalet – det är riktningen, menar man.
Läs rapporten i sin helhet HÄR.
LÄS ÄVEN: S-riksdagsmans bror är kriminell – knyts till Kurdiska räven
