DEBATT • Under partiledardebatten nyligen vågade Magdalena Andersson ta ordet ”dieselpriser” i sin mun. Då antar hon i vanlig ordning att den som lyssnar antingen lider av dåligt minne eller bristande analytisk förmåga. Eller både och.
Dieselpriser är och har varit ett hett ämne. Inte minst eftersom det påverkas så starkt av reduktionsplikten som styrs direkt av politiska beslut. Inte minst på grund av rödgröna politikers föraktfulla inställning till konsekvenserna av höga dieselpriser.
Grundläggande fakta i målet är att dieselpriset (liksom bensinpriset) väsentligen styrs av oljepriset, kronkursen, skatter och reduktionsplikten. I bakgrunden spökar dessutom inflationen, som egentligen ska tas med om man gör jämförelser över tid. Det är inte jättelätt att helt och hållet isolera dessa faktorer från varandra.
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
Notera nu att dieselpriset peakade i mitten av juni 2022, med Magdalena Andersson som statsminister, på ungefär 30 kronor per liter, under en period med höga oljepriser. Justera det där för inflationen fram till idag så blir det omkring 36 kronor per liter. Och ännu högre hade det blivit om de rödgröna hade fullföljt sin vansinniga politik med stigande reduktionsplikt och indexerad skatt. Då konstaterar vi att en liter diesel just nu kostar 22–23 kronor, trots global kris och höga oljepriser. Voilà, där har ni tiokronan och mer därtill, som Sverigedemokraterna lovade i valrörelsen, i stort sett hur man än räknar.
Väljer man en mer gynnsam period så såg det ännu bättre ut. Det har funnits perioder då priset varit nere på 14–15 kronor per liter, en halvering från de högsta Magdapriserna, eller femton kronor lägre. Magdalena Andersson borde alltså noggrant undvika den här diskussionen.
Jag, om någon, har vridit och vänt på de här siffrorna. Vilka dieselpriser hade vi haft om de rödgröna vunnit valet 2022? Det ärliga svaret är att vi inte vet, ingen vet. Med strikt miljöpartistisk politik hade det kunnat bli hur högt som helst, mer oklart vad en sammanvägd rödgrön politik hade inneburit. Men notera skillnaden mellan regeringsalternativen. Medan en rödgrön politik ledde till högre skatter och dramatiskt stigande reduktionsplikt, så har Tidö-partierna gått åt motsatt håll. Och det är ingen hemlighet att det är Sverigedemokraterna som drivit detta hårdast, helt utifrån de löften som gavs inför valet 2022.
Hösten 2023 röstade den rödgröna oppositionen nej till en sänkning av reduktionsplikten. Eftersom de inte hade något motförslag så innebar deras ställningstagande en återgång till det som kallas ”den gamla reduktionspliktsbanan”. Hade deras linje vunnit så hade vi tagit sikte på 50 procents reduktionsplikt i år, att jämföra med 30,5 procent under 2022. Här ligger alltså en priseffekt på bedömt sju-åtta kronor per liter, jämfört med idag. Det är mer än en hypotes. Om man röstar för något gång på gång på gång så får det nog bedömas som något man står bakom.
För övrigt har Tidö-regeringen sänkt skatten på diesel med över två kronor per liter, medan en rödgrön regering sannolikt skulle ha justerat upp den genom indexering. De rödgröna har för övrigt inte övergett den nippriga idén om ”fossilfri fordonsflotta”, till 2030. Då är det den här typen av åtgärder som krävs, om inte mer. Sammantaget är en priseffekt för diesel på kring tio kronor per liter absolut inte långsökt.
I den här diskussionen har jag avgränsat mig till diesel. Situationen för bensin är att skattesänkningarna har varit större, medan effekten av reduktionsplikten har varit lägre. Självklart har även bensinen blivit avsevärt billigare med Tidö-regeringens SD-inspirerade bränslepolitik. Sen ska jag inte vara hård mot våra politiska allierade, men vi kunde ha haft ännu lägre reduktionsplikt (idag har vi tio procent på både bensin och diesel) om SD hade fått bestämma själva. Tro mig, jorden går absolut inte under om vi tar bort den helt. Och EU har ingen minimi-nivå, det där är en missuppfattning.
Låt mig samtidigt passa på att avliva myten om att biodrivmedel skulle framstå som attraktivt när oljepriset är högt. Hög reduktionsplikt innebär alltså hög inblandning av biodrivmedel och driver alltid upp dieselpriset. För att inte tala om HVO100 (ren biodiesel), som alltid är klart dyrare än diesel, trots skattebefrielse. Dyr lösning för konsumenterna, som absolut inte innebär något ”oberoende” gentemot omvärlden.
Sammantaget saknar Magdalena Andersson all trovärdighet att uttala sig om dieselpriserna. Och den som vill se lägre bränslepriser även nästa mandatperiod bör notera att Sverigedemokraternas track record i sammanhanget är i särklass bäst.
Vem är för övrigt jag att uttala mig om dessa saker? Jag tycker i och för sig att sunt förnuft, logik och matematik trumfar akademiska titlar, det vill säga argumenten ska stå på egna ben. Men jag är disputerad biodrivmedelforskare med femton års erfarenhet, det vill säga innan jag tillbringade tre mandatperiod som sakkunnig i Riksdagen, eller motsvarande i EU-parlamentet. Det går för övrigt bra att kryssa mig i riksdagsvalet i höst, jag står som nummer 39 eller 40 på Sverigedemokraternas samtliga riksdagslistor.
Tomas Brandberg (SD)
Teknologie doktor och riksdagskandidat för Sverigedemokraterna
LÄS ÄVEN: Fossilfri fordonsflotta 2030 – ännu en politisk fantasi
