I en replik på anklagelser från den klimatkriminella organisationen Återställ våtmarker riktar Rickard Axdorff, generalsekreterare Svensk torv, hård kritik mot extremisterna som Expressen upplåtit sin plattform åt. Han menar att debatten om torv har spårat ur, att fakta åsidosätts och att brottslig aktivism tillåts påverka samhällsutvecklingen på ett sätt som i längden riskerar att försvaga Sverige.
När Axdorff bemöter anklagelserna – där han bland annat kallats ”foliehatt” – använder han det som en utgångspunkt för att beskriva ett bredare problem. Han ser etiketten som symtomatisk för tiden: en debatt där motståndare inte bemöts i sak utan avfärdas med nedsättande epitet.
Axdorff skriver att det är ”på något vis talande för vår samtid” och menar att extremiströrelsen tar till allt starkare retorik i takt med att deras argument ifrågasätts. De försöker överrösta kritik genom att ”sjunga både högre och falskare”.
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
Torv som samhällsnytta – inte belastning
En central del i Axdorffs resonemang handlar om torvens roll. Han vänder sig mot aktivisternas förslag om alternativa material och menar att dessa inte håller måttet.
Alternativen är dyrare, mindre effektiva och innebär större klimatpåverkan i praktiken, vilket gör Återställ våtmarkers olagliga intrång och sabotage mot torvbrytningsanläggningar kontraproduktiv. Slutsatsen han drar är tydlig: ”Använd dem gärna men torv är på alla plan bättre.”
LÄS ÄVEN: Så blev straffen för klimatextremisterna som kapade fält – jublar trots fällande domar
Axdorff lyfter också att torv används inom flera områden – odling, djurhållning, energi och vattenrening – och framställer den som en resurs med bred samhällsnytta snarare än ett problem som Återställ våtmarker vill framställa det som.
Liten, ingen eller positiv klimatpåverkan
I repliken bemöter Axdorff direkt påståenden om torvproduktionens klimatpåverkan. Han hänvisar till myndighetsdata och forskning som visar att effekten på klimatet är mycket begränsad.
Han hävdar att utsläppen är så små att de knappt motiverar beskattning och går längre genom att påstå att vissa studier tvärtom pekar på positiva klimateffekter av torvbruk.
Detta står i kontrast till kritiken han svarar på, där torvbrytning beskrivs som en betydande utsläppskälla. Återställ våtmarker har enligt dessa rön vetenskapen emot sig.
Större biologisk mångfald efter torvbrytning
Även när det gäller naturpåverkan går Axdorff emot kritiken. Han framhåller att en mycket liten del av Sveriges torvmarker faktiskt brukas.
På ”99,5 procent” av markerna sker ingen torvutvinning, skriver han, och menar att dessa områden lämnas fria för biologisk mångfald. Dessutom hävdar han att återställda torvmarker efter utvinning kan få större biologisk mångfald än de hade tidigare när de var orörda.
Radikaliserad aktivism – från protest till samhällshot
Den skarpaste delen av repliken riktas mot den brottsliga extremiströrelsen bakom kritiken. Axdorff beskriver den som en del av ett större europeiskt nätverk och kopplar den till finansiering utifrån.
Han hänvisar till tidigare rapportering om lagöverträdelser inom rörelsen och menar att deras aktioner – som att i strid med lagen blockera vägar och störa samhällsfunktioner – är ett uttryck för något mer än bara opinionsbildning och utanför de demokratiska spelreglerna.
I hans formulering blir stödet till aktivisterna också ett ställningstagande: ”Stöttar du aktivisterna stöttar du aktioner som försvagar oss.”
Torv som symbolfråga
Mot slutet av artikeln lyfter Axdorff blicken från sakfrågan till en mer ideologisk nivå. Han beskriver torven inte bara som en resurs, utan också som en symbol.
Torven representerar stabilitet, självständighet och motståndskraft i en orolig tid, menar han och varnar för en utveckling där ”samhällsordningen nedmonteras” och där aktivism får för stort inflytande över politiska beslut.
