Svenskarna förlorar makten – och Moderaterna banade vägen

LEDARE • Moderaternas gossen Ruda, Hanif Bali, kom nyligen med ett uppmärksammat utspel: framtida borgerliga regeringar kan snart vara ett minne blott – och orsaken är invandringen. Den demografiska förändringen, där en växande andel invånare med utländsk bakgrund starkt tenderar att rösta vänster, riskerar att låsa fast Sverige i ett permanent rödgrönt styre. Men Bali tillhör ett parti som i årtionden drivit på för just den politik och det resultat av den som han nu varnar för. Frågan om vad som krävs för att bryta utvecklingen förblir obesvarad – och om det Bali kallar en framtida risk kanske redan är ett faktum som inte kan göras något åt inom ramen för demokratiska principer.

M-profilen Hanif Bali varnar för att den demografiska utvecklingen kan omöjliggöra framtida högerregeringar. Med en snabbt växande andel väljare med utländsk bakgrund – där en betydande majoritet röstar vänster – kan borgerligheten ha spelat ut sin roll som regeringsalternativ. Det ironiska är att det i hög grad är hans eget parti, Moderaterna, som varit med och bäddat för denna verklighet.

Fredrik Reinfeldt proklamerade att svenskarna skulle ”öppna sina hjärtan” samtidigt som invandringen slog historiska rekord. Välfärdssystemen överbelastades, men i stället för den kollaps och det åtföljande lågskatte-Sverige som nyliberalen Reinfeldt hoppades på, visade sig den offentliga sektorn uthållig, med fortsatt högskatteläge men där inhemska skattebetalare får allt mindre för sina pengar – för att det importerade vänsterröstande väljarunderlaget ska kunna hållas flytande med bidrag och offentlig service.

Röstboskap och välfärdsmissbruk

Att använda migration som en väg till att få fler röster är en dokumenterad vänsterpolitisk strategi. SCB:s siffror visar att cirka 300 000 personer fick medborgarskap mellan 2018 och 2022. Av dessa rösträttsberättigade kunde omkring 190 000 lägga sin röst i riksdagsvalet 2022 – en skillnad som vida översteg det faktiska avståndet mellan blocken med potential till avgörande makt som vågmästare.

LÄS ÄVEN: Dagerlind: Har regeringståget gått för Åkesson och SD?

Missa inte vårt PLUS-innehåll!

Accra och Belgrad. Foto: Muntaka Chasant, CC BY-SA 4.0 / Stefano Vigorelli, CC BY-SA 4.0

Östeuropeiskt land öppnar för storskalig afrikansk invandring

Undersökningar visar att uppemot 70 % av arabisktalande migranter föredrar S och V – man biter inte den hand som, bokstavligt talat, föder en. Socialdemokraterna har ersatt den betydande andel av arbetarklassen som man tappat till först M och sedan SD med ett nytt väljarblock: ett invandrat trasproletariat som i stor utsträckning betraktar partiet som garant för fortsatt försörjning.

Moderaternas egna försök att värva röstmagneter för att locka till sig bidragsmigranter har inte slagit väl ut. Rekryteringen av den radikale islamisten och sedermera ekonomiska brottslingen Abdirizak Waberi till riksdagen är skräckexemplet som partiet nog helst vill glömma idag.

Hanif Bali har inte haft eller försökt ha någon lockelse på välfärdsmigranterna, vilket är klädsamt men också har renderat honom öknamn som ”husblatte” och ”onkel Tom” i vänsterkretsar. Där sprider man föga snyggt bilden av en invandrare som röstar höger eller socialkonservativt som en rasförrädare – samtidigt som man har mage att dra rasistkortet mot sina politiska motståndare.

Ingen konkret lösning – bara förlorade decennier

Trots Balis uppmärksammade utspel om ”sista refrängen för partiet”, presenterar han inga konkreta lösningar. Det saknas förslag om moratorium för medborgarskap, återkallelse av redan utdelade sådana, repatriering av icke-integrerade migranter eller förändrade regler för rösträtt och tillgång till välfärdssystem. Det som faktiskt krävs för att förändra utvecklingen och få migranterna att sluta rösta vänster är tabubelagt – även i ett parti som säger sig ha gjort migrationspolitisk bot och bättring och idag stå för en ny kurs.

Ett sådant moratorium har visserligen föreslagits av SD, men avfärdats av övriga Tidöpartier. M, KD och L framstår därmed som ointresserade av att förändra något i grunden. Värdegrunden väger fortfarande tyngre än självbevarelsedriften. L är redan klara med sitt politiska självmord, även om det inte blir någon dödsruna förrän efter valet nästa år. Men de återstående två partierna kan ännu välja att säga upp självmordspakten med liberalerna, även om regeringsmakten sannolikt är förlorad – för denna gång, eller i värsta fall för alltid, om Bali får rätt.

Paradigmskifte uteblir – opinionen vänder

Tidöregeringen utlovade ett paradigmskifte, men opinionen visar att väljarna upplever att alltför lite har förändrats. Kriminaliteten är fortsatt skenande, särskilt bland unga män med invandrarbakgrund. Bombdåd och skjutningar är vardag. Ändå delas 100 000 uppehållstillstånd och tiotusentals medborgarskap ut varje år – även under denna ”hårdare” regering.

LÄS ÄVEN: Ekeroth: ”Borgerligheten vill verkligen förlora valet”

Förtroendet för Tidö faller. Många väljare återgår till att prioritera mjuka välfärdsfrågor där de tror att Socialdemokraterna står starkare – vilket är ett resultat av att man tycker att den blågula regeringen inte levererat i sina hårda kärnfrågor.

En höger som inte törs utmana vänsterns världsbild

Samtidigt ser vi hur partier som M och L inte bara fallerar i att stoppa massinvandringen – de accepterar också andra vänsterideologiska otyg. När Moderaterna 2023 röstade för juridiskt könsbyte för minderåriga, eller när man undviker att kritisera radikala idéer om genus och identitet, är det många som undrar: vilken skillnad är det egentligen på höger och vänster?

”Sverige behöver inte en höger som tror att män kan bli gravida” skrev jag i en ledare härförleden om en aspekt av den desillusion som många konservativa väljare känner inför ett borgerligt etablissemang som hellre förlorar val än utmanar vänsterns åsiktstyranni på allvar, som inte vågar släppa den vänsterliberala sargen.

Spelet är förlorat – om inget drastiskt görs

Den demografiska utvecklingen i Sverige pekar mot ett vänsterstyre som inte går att rösta bort – eftersom röstmassan nu successivt byts ut. Det handlar inte om en naturlig opinionsförändring – utan om en politiskt driven transformation som gör att svenskarna riskerar att förlora inflytandet över sitt eget land. Även om en majoritet av dem vill något annat, ser migranterna till att vänstern får som den vill – och vänstern ser till att migranterna får som de vill med tilltagande islamisering av samhället, fortsatt generösa bidrag och annat.

Moderaterna kan tala om visioner – men utan konkret handling, utan vilja att ta till de medel som krävs, blir det meningslöst. Den fråga de borde ställa sig är inte ängsligt huruvida SD ska tillåtas få ministerposter efter nästa val – utan om det blir ett val där deras väljare spelar någon roll, något som jag också berört i en tidigare ledare.

Det är dags att erkänna verkligheten: så länge välfärd, rösträtt och medborgarskap är öppna dörrar mot hela världen är utvecklingen ostoppbar. Och det är det svenska politiska etablissemanget – inklusive Moderaterna – som byggt denna svängdörr.

PS 1
Hanif Bali är duktig på att vara som salig Edward Persson och kommendera ”allt ljus på mig”. Därför kan det vara på sin plats att nämna att han alls inte är först med att varna för det här fenomenet. Redan för drygt tio år sedan skrev Marika Formgren, då vass ledarskribent på Barometern, följande i ett stick benämnt ”En borgerlig ödesfråga”:

Personer med utländsk bakgrund röstar mycket mer vänster än personer med svensk bakgrund. I synnerhet gäller detta personer med utomeuropeisk bakgrund. […] Om inte invandrare får jobb, och därmed prioriterar jobbskatteavdrag framför höga bidrag, så kommer dagens höga invandringsnivåer att på sikt omöjliggöra borgerliga regeringar i Sverige.”

Det ogillades av vänstern som inte ville få byxorna neddragna för sin cyniska röstboskapspolitik. Rasistkortet drogs och Formgren anklagades för att ägna sig åt ”groteskerier”. Vänsterns hets mot henne blev till slut för mycket och hon sadlade om till en karriär som ingenjör om jag inte missminner mig. Dessförinnan skrev dock hon ett kapitel, ”Exkommunicering”, i boken ”Priset – tolv författare om svensk repression” på det temat utgiven av K-O Arnstberg på Debattförlaget. Även undertecknad medverkar med en text om fenomenet, ”Där flintskalliga har lockar”.

PS 2

I rättvisans namn ska sägas att Tidöregeringen faktiskt har gjort en del för att hejda den kravlösa massinvandring som göder de rödgröna vid valurnorna, i synnerhet har Sverigedemokraterna varit pådrivande för det. För balansens skulle rekommenderar jag därför alla läsare av denna ledare att också läsa SD:s migrationspolitiska talesperson Ludvig Asplings debattartikel ”SD-väljare har inte blivit grundlurade” här på Samnytt, om ni inte redan har gjort det.

Den är en läsvärd sammanfattning av sådant som alla missnöjda Tidöväljare kanske inte fullt ut känner till. Man har rätt att vara missnöjd ändå, men det är bättre att vara välinformerat än oinformerat missnöjd.