Samtidigt som den svenska debatten kretsar kring upplysningsplikt och anklagelser om ”angiveri” har Sydafrika hamnat i centrum för en betydligt mer konfrontativ konflikt om illegal invandring. Den svarta aktivistgruppen March & March har gett papperslösa migranter en tidsfrist att lämna landet och lovar att de annars ska ”få hjälp” att göra det. Bakom protesterna ligger en djup frustration över arbetslöshet, brottslighet, korruption och ett migrationssystem som många sydafrikaner anser har förlorat kontrollen.
På måndagen och tisdagen samlades tusentals demonstranter i Johannesburg, Durban och flera andra sydafrikanska städer. Protesterna organiserades av bland andra March & March och den sedan tidigare kända svarta medborgarrörelsen Operation Dudula.
Aktivisterna kräver att regeringen kraftigt skärper kontrollen av landets gränser och genomför omfattande utvisningar av personer som vistas i landet utan tillstånd. När den av rörelsen uppsatta tidsfristen löpte ut förstärktes polisnärvaron kraftigt, och i vissa områden sattes även militär i beredskap.
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
Enligt sydafrikansk polis har protesterna huvudsakligen varit fredliga, men incidenter och sammanstötningar rapporterades från bland annat Johannesburg och Durban. Demonstranter har på vissa håll gått från dörr till dörr och krävt att boende ska visa identitetshandlingar, något som myndigheterna har kritiserat.
LÄS ÄVEN: Sydafrikaner har fått nog av illegala invandrare
March & March-ledaren Jacinta Ngobese-Zuma har samtidigt deklarerat att rörelsen tänker fortsätta demonstrera varje vecka tills regeringen agerar mot den illegala invandringen.
Kravet på att Sydafrika ska lämna 1951 års FN-konvention om flyktingars rättsliga ställning som förekommer på plakat avser ett omstritt politiskt förslag om att tillfälligt dra landet ur konventionen.
Uttrycket har blivit ett vanligt slagord bland grupper som vill se hårdare gränskontroller och omedelbara utvisningar av personer som vistas illegalt i landet. Illegala migranter i Sydafrika pekas ut för omfattande brottslighet.
Inte boeraktivister – utan svarta sydafrikaner
Det som gör den aktuella protestvågen särskilt uppmärksammad är att den inte leds av vita nationalistiska grupper eller företrädare för den afrikandertalande boerbefolkningen, vilka annars ofta pekas ut som bärare av främlingsfientliga attityder i Sydafrika.
I stället är det i huvudsak svarta sydafrikaner från arbetarklass- och låginkomstområden som står bakom mobiliseringen. Många av dem menar att konkurrensen om arbeten, bostäder och offentliga tjänster har blivit ohållbar i ett land där arbetslösheten hör till världens högsta.
Den officiella arbetslösheten ligger omkring 33 procent. Räknas även personer som har gett upp hoppet om att hitta arbete in, stiger den så kallade utvidgade arbetslösheten till över 40 procent.
Särskilt bland unga svarta är situationen dramatisk. Miljontals av dessa sydafrikaner står utanför både arbetsmarknad och utbildning.
Missnöje med ANC:s styre
Protesterna sker samtidigt som missnöjet växer mot det regerande partiet ANC, som har styrt Sydafrika sedan apartheidsystemets fall 1994. Korruption, svag samhällsservice, långsam ekonomisk tillväxt och återkommande skandaler har under lång tid undergrävt förtroendet för staten.
Även ANC har i interna dokument medgett att partiet drabbats av problem med korruption, dålig samhällsstyrning och bristande service till medborgarna. Flera analytiker menar att missnöjet med migranter delvis speglar en bredare frustration över ekonomiska och politiska misslyckanden utöver migrationen i sig.
Tvist om antalet illegala migranter
Hur många utlänningar som vistas illegalt i Sydafrika är omstritt. Enligt officiell statistik finns endast omkring uppemot 3 miljoner utrikes födda personer i landet, varav många dessutom påstås ha laglig rätt att vistas där.
Protestgrupperna avfärdar dock dessa siffror som grovt underskattade. Jacinta Ngobese-Zuma har hävdat att antalet illegala migranter kan uppgå till så många som mellan 15 och 30 miljoner personer. Några oberoende siffror har inte presenterats, men uppskattningarna har fått stor spridning bland invandringskritiska svarta rörelser och i sociala medier.
LÄS ÄVEN: Socialistiskt ”mörda vita”-parti på frammarsch i Sydafrika
Polisen uppger samtidigt att omkring 50 000 personer gripits för misstänkta migrationsbrott sedan årsskiftet och att cirka 25 000 migranter redan har lämnat eller repatrierats från landet under den senaste tidens kampanj. Proteströrelsens ultimatum har haft effekt.
Ramaphosa: Problemen är verkliga – men lagen gäller
President Cyril Ramaphosa har försökt balansera mellan förståelse för opinionen och försvar av rättsstaten. I ett uttalande inför protesterna skrev han att sydafrikaners oro över illegal invandring, gränskontroll, belastningen på offentliga tjänster och organiserad brottslighet är ”verklig” och förtjänar att tas på allvar.
Samtidigt betonade han att ingen har rätt att hota, skrämma eller använda våld mot andra människor. Ramaphosa hävdar också att regeringen redan arbetar med omfattande reformer av migrationssystemet, skärpt gränsbevakning och åtgärder mot den korruption som enligt regeringen har försvagat kontrollen över invandringen.
Han varnade dessutom för att privatpersoner inte kan ta över polisens uppgifter: ”Att ta lagen i egna händer är medborgargardeverksamhet och har ingen plats i vår konstitutionella demokrati”, skrev presidenten.
Massinvandring även under apartheid
Migration till Sydafrika är inte något nytt fenomen. Redan under apartheidtiden lockade landets starka ekonomi arbetskraft från grannländer som Zimbabwe, Malawi, Moçambique och Zambia.
Trots hård internationell kritik mot den dåvarande regimen om att vara rasistisk framstod Sydafrika för många svarta människor i regionen som en plats med större ekonomiska möjligheter än de nyblivna självständiga staterna runt omkring där de svarta fått självstyre efter kolonialismen.
Sedan ANC:s maktövertagande 1994 har invandringen fortsatt, samtidigt som Sydafrika kämpat med sjunkande tillväxt, kraftigt ökande fattigdom och galopperande arbetslöshet.
LÄS ÄVEN: Trump konfronterade Sydafrikas president om folkmord och förföljelse av vita
Den nuvarande protestvågen beskrivs av kritiker som främlingsfientlig, medan anhängarna själva framställer den som patriotisk eller nationsvänlig och menar att staten måste återta kontrollen över gränserna. Oavsett etikett visar utvecklingen hur migrationsfrågan blivit en av de mest laddade politiska konflikterna i dagens Sydafrika.
När demonstranterna nu lovar att fortsätta sina aktioner varje vecka står regeringen inför en svår balansgång – att möta en växande folklig frustration över migrationen utan att det urartar till trakasserier, våld eller rättskipning på gatan.
