Ni som läser Samhällsnytt dagligen är bekanta med den brittiske medborgarjournalisten Tommy Robinsons situation och att han numera sitter fängslad på en högsäkerhetsanstalt i London. Jag fick möjlighet att besöka honom under två timmar på isoleringsavdelningen i Belmarsh-fängelset där jag tillsammans med två vänner som känner honom sedan tidigare fick göra vad de kallade ett “humanitärt besök”. Robinson sitter nämligen inspärrad och isolerad 22 timmar av dygnet och har gjort så i två månader.

Jag möter upp en vän, som varit delaktig i rörelsen mot massinvandring och islamisering på olika sätt och former genom åren. Han känner Robinson personligen sedan länge och det var han som arrangerade besöket.

Först tar vi en tunnelbana söderut, för att där möta upp den andra personen som också åker med till fängelset. Därefter byter vi till ett tåg och åker ytterligare 40 minuter innan vi kommer fram till förorten till London där fängelset ligger.

LÄS MER: Tommy Robinson fängslas i ”jihadistiskt träningsläger”

Det är 30-gradig värme och det första som slår mig är att det inte finns en enda engelsman inom synhåll. Kunde varit i Afrika eller Mellanöstern.

Efter en kort lunch på ett östeuropeiskt matställe som vi lyckades hitta tar vi en taxi till fängelset, som ligger cirka 5 minuter bort från förortens centrum. Först fick man gå till fängelsets besökscenter där man tilldelades inpasseringskortet och registrerade sig.Vi fick såklart inte ta in några kameror eller annan inspelningsutrustning varför jag inte heller kunde ta bilder inifrån fängelset eller på Tommy.

Det var bara en kortare kö in till själva fängelset och väl igenom alla inpasseringsportar stannade vi och handlade chips och läsk till honom i fängelsets lilla affär, vilket han hade efterfrågat.

Tidningar hade, strax innan jag reste till London, skrivit att att han “svälter” i fängelset och en trevlig fängelsevakt menade att han var på “diet”. Inget av det visade sig stämma.

Vi blev ledda in till ett litet rum utan luftkonditionering och strax därefter visades Tommy in i rummet, där vi andra tre satt.

LÄS MER: Tommy Robinsons dom: 9 månaders fängelse för ”domstolstrots”

Han kom in i träningsbyxor, gympaskor och med skägg. Hälsade på de två andra som han känner sedan innan, sedan på mig. Han hade koll på vem jag är och vi satte oss ner och började om allt möjligt. Vanligt snack.

Det första vi tog upp var om han verkligen var på någon diet, vilket han försäkrade oss om att han inte är medan han öppnade en burk läsk och en chipspåse.

Isolering är tortyr
Jag frågade honom hur hans rutiner ser ut och han berättade att han sitter inspärrad på sitt rum 22 av 24 timmar per dygn. Han får vara utomhus på en liten öppen yta i mitten av byggnaden, där solen knappt når ner, 30 minuter per dag. Utöver det tillåts han använda en gymcykel en timme per dag och 1-2 gånger i veckan får han gå till gymmet i 40 minuter, innan det officiellt öppnar. Detta för hans säkerhet.

Belmarsh-fängelset är ett högsäkerhetsfängelse där mördare och terrorister sitter, och en hög andel av populationen är muslimer. Därför hålls också Tommy på “contingency”-delen av fängelset, vilket är en separat avdelning där man sitter isolerad. Han pekade genom fönstret i vårt rum upp en våning på ett annat fönster. Där sitter Julian Assange.

När vi besöker Robinson har han snart suttit i isolering i två månader. Liknande hände tidigare varefter han fick psykiska problem berättar han, som påverkade inte minst hans familj. Han berättar också att han har svårare att hantera situationer när familjen besöker honom då mycket ljud är ovant för honom. Det är helt tyst där han sitter, förklarar han.

Så besök under två timmar med lite skratt, chips, läsk och sällskap gjorde att den dagen inte kändes som en dag för honom – “för jag har fått sitta här med er i två timmar”. Det var det min vän menade när han sa att det var ett humanitärt besök först och främst.

Verkade vara i relativt god vigör
Av omständigheterna att döma och isoleringen till trots verkar Tommy vara vid relativt god vigör, även om det är svårt för mig som inte känner honom sedan tidigare att riktigt avgöra. Men han kändes avslappnad och samtalet handlade mycket om saker som hänt i England och med UKIP och en del andra interna, mer personliga saker jag utelämnar i denna rapportering.

En aspekt han tyckte var viktig att poängtera är hur de kunde placera honom på ett högsäkerhetsfängelse, trots att brottet han dömdes för var ett civilrättsligt fall.

– Varför placerade de inte mig i Hull, frågade han retoriskt. Där hade jag kunnat vara en del av den vanliga fängelsepopulationen istället för att sitta här isolerad i över 2 månader.

Men är det inte en risk för ditt liv på ett mer öppet fängelse? Det räcker väl med att en enda person vill göra dig illa?

– Det är skillnad. Dels för att på Hull sitter inga grova brottslingar. Och dels för att där har jag stöd, så folk skulle skydda mig mot eventuella personer som vill mig illa.

Så om du hade fått välja skulle du valt Hull där du är med resten av de fängslade?

– Absolut, istället har de placerat mig här. Hur skulle du känt dig om du satt isolerad 22 timmar om dygnet?, frågade han återigen retoriskt.

Jag kan bara gissa, men troligen skulle det vara fruktansvärt. Robinson sa att det kommer ta tid att bli helt normal igen efter så lång tids isolering.

Varför tror du de gjort det, för ett civilbrott?

– De vill straffa mig, kan inte tänka mig något annat. Jag förväntar mig att nästa gång en reporter blir dömd för “contempt of court” efter att ha rapporterat trots rapporteringsförbud att de också skickar honom till isoleringen i Belmarsh, sa han till allas skratt.

För vi visste ju alla att det inte kommer hända någon annan än honom.

Tommy berättade också att domstolarna och kriminalvården vet om de psykiska problem han fick sedan förra gången de satte honom i isolering men ignorerar det, trots att de hade kunnat flytta honom till exempelvis Hull.

Mer socialt umgänge än en intervju
Jag hade förberett en rad frågor men det visade sig vara svårt att ställa dem, eftersom besöket blev mer av ett socialt sådant. Det var fullt förståeligt. Robinson framstod så som han gjort i det jag sett av honom i media; jordnära, avslappnad, humoristisk och samtidigt intelligent och driven.

När jag frågade om hans planer när han släpps ut, sa han att han nog kommer att ta det lugnt med familjen i den mån det går fram tills efter nyår. Därefter har han en rad olika dokumentärer han planerar göra som han tror kan komma att skapa stor uppmärksamhet.

Vi diskuterade även hur portningen från Facebook, Youtube och Twitter påverkat honom och han berättade att det finns alltid nya sätt att försöka nå ut. BitChute nämndes som alternativ till Youtube och Telegram får han mycket mer aktivitet från jämfört med Facebook, relativt sett, menade han.

LÄS MER: Facebook stängde ned Tommy Robinson permanent efter avslöjande om BBC

När de två timmarna närmade sig sitt slut tackade han oss för att vi besökt honom, vi önskade honom lycka till den sista tiden och sa att vi ses igen framöver.

Om cirka 2,5 veckor släpps Tommy Robinson villkorligt ut från fängelset. Jag kan bara hoppas han fortsätter sitt arbete med att avslöja och väcka debatt i frågor som etablissemanget vill undvika.