➤ KRÖNIKA 40 000 döda svenskar och en halv miljon svårt sjuka i corona. Nämner du dessa siffror för statsepidemiolog Anders Tegnell på Folkhälsomyndigheten så blir du sannolikt beskylld av etablissemanget för att vara en konspiratoriker, någon som vill skapa panik och destabilisera landet, kanske med marionettrådar från Ryssland. Ändå är siffrorna hämtade från verkligheten – närmare bestämt den officiella statistiken för antal insjuknade och avlidna i landet i den influensapandemi som gick under namnet spanska sjukan.
Det som hände då kan mycket väl hända igen. Gå man till historieskrivningen upptäcker man mycket av samma oförmåga och ovilja från de högsta ansvariga i Sverige att ta hotet på allvar då som nu. Någon bot mot influensa orsakad av virus finns dessutom lika lite 2020 som det gjorde 1920. Coronaviruset och spanska sjukan-viruset liknar varandra såtillvida att de båda angriper långt ned i lungorna i stället för i de övre luftvägarna som mer ordinära influensavirus.
Globalt insjuknade en halv miljard människor i spanska sjukan. Uppemot 50 miljoner dog. Idag lever vi i en betydligt mer globaliserad värld, ett virus möjligheter att på en bärvåg av gränsöverskridande mänskliga värdar sprida sig över jorden är oerhört mycket större. Inget land har så öppna och okontrollerade gränser som Sverige.
När spanska sjukan slog till var vi knappt två miljarder människor på planeten och drygt fem miljoner i Sverige. Idag är vi över sju miljarder globalt och 10 miljoner i Sverige. Gör vi en uppskattning för corona baserad på motsvarande procentuellt drabbad andel av befolkningen är ovan nämnda siffror alldeles för lågt tilltagna. Då talar vi om uppemot ett par miljarder insjuknade och ett par hundra miljoner döda i världen och en miljon sjuka och 80 000 döda i Sverige – större spridning till följd av globaliseringen ej medräknad.
Läkarvetenskapen har förvisso gjort en del framsteg sedan spanska sjukans tid, men för att det ska ha någon reell betydelse krävs att resurser finns tillgängliga att erbjuda de som insjuknar den symtomlindrande och livsuppehållande vård som existerar. Dessa resurser saknas till stor del i vårdkrisens och den allmänt urusla krisberedskapens Sverige anno 2020.
Och i motsats till sjukdomar orsakade av bakterier som vi numera hittat antibiotiska botemedel mot, står vi som redan nämnts lika maktlösa mot virussjukdomarna idag som för hundra år sedan. Ett vaccin mot corona kan vi kanske hoppas på men det kan ta flera år att få fram och då är det sannolikt redan för sent. Spanska sjukan åstadkom det den gjorde under loppet av knappt tre år, sedan försvann den.
I likhet med Tegnell idag resonerade dåtidens smittskyddsansvariga i Sverige att smittobegränsande åtgärder var onödiga och meningslösa och att ekonomiska hänsyn skulle sättas framför folkhälsan. Exempelvis hävdes ett beslut att stänga biografer för att inte filmbranschen skulle förlora pengar.
Stora militärövningar, där över 100 000 svenska soldater sammanfördes på trånga logement landet runt, genomfördes i strid med riskbedömningar, vilket fick katastrofala effekter på smittspridning och dödstal. Delvis berodde det på en felanalys av sjukdomens utveckling som vi också ser idag, trots att beslutsfattare och bedömare med facit i hand borde veta bättre.
Den första varianten av det virus som orsakade spanska sjukan var relativt sett mindre aggressiv med högre grad av överlevnad hos de som drabbades. Efter ett kort uppehåll slog viruset till igen, nu muterat till en högre grad av dödlighet. Det fick immunsystemet hos de som insjuknade att överreagera, vilket ökade dödligheten ytterligare – patienter drunknade invärtes när kroppens försvar fyllde lungorna med vätska.
Immunförsvaret var relativt andra grupper starkt hos de unga soldaterna som dog som flugor när deras kroppar med full kraft försökte försvara sig mot influensavirusets andra våg. Idag går experter knutna till det politiska etablissemanget mot bättre vetande ut i media och hävdar att coronaviruset ska bete sig tvärtom, det vill säga mutera till en snällare och mindre dödlig variant än den vi nu ser.
Det är att invagga medborgarna i en falsk trygghet. Idag är det företrädesvis gamla, sjuka och svaga som dukar under för corona. Men ganska snart kan det förändras och de som drabbas värst i stället vara de unga, starka och friska – samhällets ryggrad med allt vad det innebär i konsekvenser för centrala samhällsfunktioner.
Historien upprepar sig, lyder ett känt talesätt. Den som inte lär av historien är dömd att upprepa den, lyder ett annat. Tyvärr är det vad som nu förefaller ske, i synnerhet i Sverige. Scenariot från spanska sjukans tid upprepar sig och historiekunskaperna hos dagens beslutsfattare om vad som hände då är så dåliga att samma misstag görs.
Dagens coronavirus behöver inte visa sig vara lika potent och dödligt som det virus som orsakade spanska sjukan-pandemin. Har vi tur kommer vi lindrigare undan denna gång. Men nya virus kommer att dyka upp och förr eller senare får vi ett som inte står spanska sjukan efter i farlighet.
Redan nu kan vi dock konstatera att beslutsfattandet och beredskapen för pandemier lämnar mycket i övrigt att önska. Corona har knappt ens hunnit gripa tag om oss och ändå lamslås stora delar av samhället, ändå räcker vårdresurserna inte till.
Om viruset likt spanska sjukan drar sig tillbaka, muterar och återkommer med förnyad styrka kan verkligheten överträffa varje katastroffilm från Hollywood vi sett. Men även om vi, relativt spanska sjukan, kommer undan med blotta förskräckelsen denna gång, bådar det vi ser i bristande beredskap, inkompetent ledarskap och valhänt hantering av situationen illa för framtiden inför att nästa och ännu farligare virus slår till. Och den dagen kommer, var så (o)säkra.