Bilister har tidigare fått höra att förbränningsmotorn kan räddas med nya, grönare bränslen. Först kom etanol och flexifuel-bilarna. Nu pekas e-bränslen ut som nästa lösning. Men en ny rapport varnar för skyhöga priser vid pump – och väcker minnen av ett svenskt drivmedelsexperiment som tappade fart lika snabbt som det kom.
E-bränslen lyfts ofta fram som ett sätt att hålla liv i dagens bensin- och dieselbilar även när utsläppskraven skärps. Tanken är lockande – behåll förbränningsmotorn, använd befintliga mackar och byt bara innehållet i tanken.
LÄS ÄVEN: Volvo-topp spår ljus framtid för förbränningsmotorer
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
Men enligt en ny analys från konsultbolaget Ionect, beställd av den europeiska transportorganisationen Transport & Environment (T&E), riskerar verkligheten att bli betydligt mindre attraktiv för bilägarna. Rapporten bedömer att syntetisk bensin – så kallad e-petrol – kan kosta omkring 4 euro per liter att producera år 2030.

När skatter, moms och marginaler läggs på motsvarar det ungefär 7 euro per liter vid pump, eller runt 75 kronor med dagens växelkurs. Det är flera gånger högre än dagens fossila bensin.
Vad är e-bränslen?
E-bränslen, eller elektrobränslen, är syntetiska drivmedel som tillverkas med hjälp av el. Förenklat används elektricitet för att framställa vätgas genom elektrolys. Vätgasen kombineras sedan med infångad koldioxid för att skapa flytande bränslen som kan likna bensin, diesel eller flygbränsle.

Om elen är fossilfri och koldioxiden hämtas från luften eller biogena källor kan klimatpåverkan i teorin bli låg över hela livscykeln.
LÄS ÄVEN: STUDIE: Bensinbilar billigare i underhåll än elbilar
Fördelen är att bränslet kan användas i många befintliga motorer. Nackdelen är att processen kräver stora mängder energi. Verkningsgraden blir endast cirka 10 procent.
Dyrt även på lång sikt
Den nya rapporten menar att e-bränslen inte bara blir dyra i närtid, utan sannolikt förblir kostsamma under lång tid. För en anläggning som tas i drift 2045 uppskattas produktionskostnaden fortfarande ligga kring 3 euro per liter, vilket skulle ge ett pumppris på över 5 euro per liter.

Enligt rapportförfattarna är huvudproblemet kostnaden för grön vätgas och den stora energiförbrukningen i tillverkningskedjan. Billigast blir fortsatt användning av fossila bränslen men även att köra elbil är mer kostnadseffektivt – oräknat att det kräver att den som har en bil med förbränningsmotor måste byta fordon.
Ska rädda förbränningsmotorn
Trots kritiken finns starka förespråkare. Framför allt vissa biltillverkare, motorsportaktörer och leverantörer ser e-bränslen som en möjlighet att förlänga livet för förbränningsmotorn.
LÄS ÄVEN: Toyotachefen: Förbränningsmotorer inte fienden
Porsche har länge profilerat sig i frågan och investerat i pilotprojekt i Chile. Resonemanget är att entusiasmbilar, sportbilar och det befintliga fordonsbeståndet skulle kunna leva vidare med lägre klimatavtryck.

Andra pekar på att flyg och sjöfart kan behöva liknande bränslen där batteridrift är svårare att genomföra. Det är också där många bedömare tror att e-bränslen får sin viktigaste roll – inte i vanliga personbilar.
Sverige har varit här förr
För svenska bilister väcker diskussionen minnen från mitten av 2000-talet, då etanol sågs som framtidens räddning. Under åren cirka 2005 till 2012 växte marknaden för E85 snabbt.
Politiker införde skattelättnader, miljöbilsbonusar och andra styrmedel. Kommuner köpte etanolbilar. Tjänstebilsförare fick incitament. På mackarna byggdes pumpar för E85.

Biltillverkare svarade med modeller märkta Flexifuel eller BioPower – Saab 9-3 och 9-5 BioPower, Volvo V50, V70 och flera andra Flexifuel-modeller, Ford Focus Flexifuel och modeller från Peugeot, Renault och andra märken. Under några år var Sverige ett av Europas starkaste etanolländer.
Därför kollapsade etanolboomen
Men framgången blev kortvarig. Flera faktorer bidrog till att etanolspåret tappade fart.
Högre förbrukning än väntat: Etanol innehåller mindre energi än bensin. Många bilägare upptäckte att bilen drog mer bränsle på E85, vilket åt upp prisskillnaden vid pump.
Prisfördelen försvann: När etanolpriset steg eller bensinpriset sjönk blev kalkylen sämre. Många tankade då vanlig bensin i sina flexifuel-bilar.
Praktiska problem: Vissa äldre modeller fick rykte om sig att vara svårstartade vintertid eller krävde tätare service.
Dieselvågen tog över: Under samma period slog moderna dieselbilar igenom stort med låg förbrukning och lägre koldioxidutsläpp på pappret.
Hård miljökritik: Den kanske viktigaste förtroendesmällen kom när debatten om råvarorna tog fart. Etanol från majs, vete eller sockerrör kritiserades för att konkurrera med matproduktion och bidra till förändrad markanvändning.
I debatten kopplades biodrivmedel ofta till avskogning, regnskogsskövling och expansion av jordbruk i känsliga områden – direkt eller indirekt. Det gjorde att den gröna glansen mattades snabbt.
E-bränslen är inte etanol 2.0
Tekniskt är skillnaden stor mellan gårdagens E-85 och dagens/framtidens e-bränslen. Etanol är ett biologiskt producerat alkoholbränsle, oftast från grödor eller restprodukter. E-bränslen är syntetiska kolväten framställda med el, vätgas och koldioxid.

Det betyder att dagens e-bränslen i teorin bättre kan efterlikna vanlig bensin eller diesel och fungera i befintliga motorer utan samma typ av anpassningar. Men en tydlig likhet finns – båda har marknadsförts som en möjlighet att minska utsläppen utan att överge förbränningsmotorn.
Den stora frågan: Vem ska betala?
Det är här den nya rapporten slår hårdast. Om priset verkligen hamnar kring 75 kronor litern blir e-bränslen svåra att sälja till vanliga bilister. Då återstår nischanvändning – exklusiva sportbilar, klassiska entusiastfordon eller sektorer där alternativen är få.
LÄS ÄVEN: Forskare: Inga påvisbara utsläppsminskningar med elbilar
För den breda massmarknaden talar mycket för att fossila bränslen blir billigast att tanka, möjligen i konkurrens med elbilen, enklare att försvara ekonomiskt och därför de naturliga huvudspåren, beroende på vad politikerna beslutar.
Historien spökar
Sverige har redan sett hur snabbt ett hajpat alternativbränsle kan gå från framtidslöfte till parentes. Etanolbilarna skulle förändra marknaden men försvann nästan lika snabbt som de kom.
Nu ställs samma grundfråga igen. Är e-bränslen nästa stora genombrott – eller ännu ett dyrt försök att rädda en teknik som marknaden redan är på väg att lämna bakom sig?





