I 2026 års utrikesdeklaration tecknar regeringen bilden av en värld i omvälvning. Rysslands krig mot Ukraina, osäkerhet i den transatlantiska länken och ökade geopolitiska spänningar präglar säkerhetsläget. Regeringens svar är fortsatt massivt stöd till Ukraina, stärkt Natoengagemang, ett mer handlingskraftigt EU och fördjupade internationella samarbeten – för att värna ”Sveriges fred, frihet och säkerhet”.
Stödet till Ukraina beskrivs som regeringens främsta utrikespolitiska uppgift. Sedan den ryska invasionen har Sverige bidragit med omkring 114 miljarder skattekronor i militärt och civilt stöd. I deklarationen slås fast att krigets utgång kommer att forma Europas säkerhet ”i minst en generation framåt”.
Utrikesminister Maria Malmer Stenergard betonar att ”stödet till Ukraina förblir därför regeringens främsta utrikespolitiska uppgift” och beskriver det som ”en moralisk plikt och en investering i Europas säkerhet, självständighet och framtid”.
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
LÄS ÄVEN: Zelenskyjs minister slussade ut över en miljard till skatteparadis
Regeringen står fast vid sin tvåpunktslinje: mer stöd till Ukraina och ökad press på Ryssland. Samtidigt stöds de pågående förhandlingarna tillsammans med europeiska och amerikanska partner. Om en överenskommelse nås är Sverige berett att bidra till en multinationell återförsäkringsstyrka.
Sverige hör, enligt hänvisning till Kielinstitutet, till de länder som ger mest militärt stöd i relation till BNP. I år ökas dessutom biståndet till Ukraina till minst 10 miljarder kronor – den största landstrategin i svenskt bistånd någonsin.
Långvarig konfrontation med Ryssland
Regeringen spekulerar i att Rysslands ambitioner sträcker sig bortom Ukraina och att Europa därför måste ställa in sig på en ”långvarig, långtgående konfrontation med Ryssland”. Den säkerhetspolitiska arkitekturen och den regelbaserade världsordningen beskrivs som utmanade.
Mot denna bakgrund framhålls Natos kollektiva försvar som avgörande. ”Sveriges medlemskap i Nato gör vårt land säkrare. Vi står inte ensamma i en orolig tid”, säger utrikesministern och betonar vikten av att upprätthålla trovärdigheten i artikel 5.
Sverige har under sitt första år som allierad bidragit militärt på marken, till sjöss och i luften – i Östersjöområdet, i nordområdena och längs Natos östra flank. Den svenska närvaron i Lettland lyfts fram, liksom rollen som ramverksnation för Natos framskjutna närvaro i Finland. Sverige ska också bidra med stridsflyg till Nato-operationen Arctic Sentry och står värd för militäralliansens utrikesministermöte i Helsingborg.
Samtidigt driver Sverige på för skärpta EU-sanktioner mot Ryssland – mot skuggflottan, mot energiintäkter och för att använda frysta ryska tillgångar till stöd för Ukraina. Även Belarus omfattas av krav på utökade sanktioner.
Ett mer geopolitiskt EU och ett starkare Europa
EU beskrivs som ”Sveriges viktigaste utrikespolitiska plattform” och en värdegemenskap som gång på gång visat styrka i kris. Regeringen vill se ett mer geopolitiskt och handlingskraftigt EU, där fler utrikespolitiska beslut kan fattas med kvalificerad majoritet. Detta i kontrast till dagens krav på konsensus.
Utvidgningspolitiken lyfts fram som strategiskt viktig. Sverige driver på för ytterligare steg mot EU-medlemskap för Ukraina och Moldavien och stödjer reformprocesser på västra Balkan. Samtidigt beklagas utvecklingen i Georgien.
När den transatlantiska relationen går in i en ny fas – där USA enligt utrikesministern i ökande grad agerar på ett sätt som är ”förtroendeskadligt” och strider mot europeiska värderingar – understryks behovet av ett starkare Europa. Sverige fördjupar samarbeten i Norden och det nordisk-baltiska området samt stärker partnerskap med länder som Tyskland, Storbritannien, Frankrike och Kanada.
Handel och säkerhet kopplas tydligt samman. Frihandelsavtalen mellan EU och Indien samt mellan EU och Mercosur (Argentina, Brasilien, Paraguay och Uruguay) beskrivs som strategiska framgångar. ”Det är bara en växande ekonomi som gör det möjligt att rusta försvaret och ha beredskap i bistrare tider. En stark svensk ekonomi bygger säkerhet i en osäker tid”, heter det.
Global oro – Mellanöstern, Iran och Asien
Deklarationen berör även utvecklingen i Mellanöstern. Sverige stödjer en tvåstatslösning mellan Israel och de palestinska territorierna, verkar för skydd av civila i Gaza och driver på för EU-sanktioner mot det man kallar extremistiska judiska bosättare. Hamas måste avväpnas och kan inte ha en roll i Gazas framtida styre.
Iran pekas ut som en fortsatt destabiliserande aktör. Regeringen fördömer våldet mot demonstranter och välkomnar att EU terroristlistat det styrande Revolutionsgardet. I Syrien ses en möjlighet till en ny politisk ordning efter Assadregimens fall, men med tydliga krav på inkludering och respekt för minoriteters rättigheter.
I Asien stärks samarbetet med länder som Japan, Sydkorea, Australien och Indien. Kina beskrivs som både en ekonomisk stormakt och en auktoritär aktör med växande geopolitiska ambitioner. Hot mot Taiwan markeras som oacceptabla, och Kinas stöd till Ryssland sägs påverka Europas säkerhet negativt.
Folkrätt och internationell ordning
Folkrätten och FN-stadgan lyfts fram som hörnstenar i svensk utrikespolitik. Sverige stöder internationella domstolars oberoende och välkomnar en särskild tribunal för att pröva Rysslands aggressionsbrott mot Ukraina.
”En värld där den starkes rätt går före folkrätten och där stormakter gör som de vill är inte den världsordning vi vill se”, framhåller utrikesministern.
SD öppnar för kärnvapen i Sverige
I den efterföljande säkerhetspolitiska debatten argumenterade Sverigedemokraternas utrikespolitiska talesperson Aron Emilsson för att det försämrade säkerhetsläget kräver en förstärkt kärnvapenavskräckning inom Nato.
Han menade att Sverige inte bör ”utesluta kärnvapen på svenskt territorium om det skulle bli nödvändigt” och kritiserade Socialdemokraterna för att vilja begränsa Sveriges handlingsutrymme inom Nato genom sådana restriktioner.
LÄS ÄVEN: SD-toppen oroad över ”den regelbaserade världsordningen” efter Trump-segern
Emilssons inlägg tydliggjorde en skiljelinje i svensk säkerhetspolitisk debatt: mellan dem som vill hålla fast vid restriktiva formuleringar om kärnvapen – egna eller andra Natoländers – på svensk mark och de som menar att trovärdig avskräckning kräver maximal flexibilitet i ett försämrat internationellt läge.
Se hela den utrikespolitiska riksdagsdebatten nedan.
