Socialdemokraternas kontakter med miljöer kopplade till Muslimska brödraskapet kan ha betydligt äldre rötter än vad som tidigare varit känt. Det hävdar Ledarsidorna i en ny granskning där partiets internationella arbete och kontakterna med den palestinska rörelsen står i centrum.
Enligt granskningen formaliserades en del av kontakterna redan 1969, flera decennier innan Socialdemokraternas samarbete med Sveriges Muslimska Råd blev känt. Ledarsidorna pekar samtidigt på att relationen inte nödvändigtvis skedde genom ett direkt samarbete med Muslimska brödraskapet utan genom kontakter med den palestinska rörelsen Fatah och organisationer runt denna.
En central person i berättelsen är Hani al-Hassan, som ledde en palestinsk kaderutbildning från 1969. Enligt uppgifter som Ledarsidorna hänvisar till hade al-Hassan anslutit sig till Muslimska brödraskapet redan under 1950-talet. Han kom senare att få en ledande roll inom Fatah och var även förknippad med Svarta september, den organisation som bland annat låg bakom terrorattacken mot den israeliska OS-truppen i München 1972.
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
Ledarsidorna hänvisar till en verksamhetsrapport från Fatahs ideologiska akademi i Jeriko, publicerad i maj 2026. I rapporten beskrivs Olof Palmes Internationella Center som organisationens huvudsakliga partner och understödjare sedan 1992.
LÄS ÄVEN: Socialdemokraterna och moskéerna – en relation över 30 år
Uppgifterna stöds enligt granskningen även av Palmecentrets egna verksamhetsberättelser. I rapporterna från 2004, 2005 och 2007 beskrivs utbildnings- och organisationsstöd till Fatah. Bland annat uppges att hundratals Fatahmedlemmar genomgått utbildningar på Västbanken och i Tunisien.
2007 beskrevs stödet som Socialdemokraternas största partistödsprojekt. Vid partikongressen 2009 föreslog partistyrelsen att verksamheten skulle fortsätta.
Enligt Ledarsidorna genomfördes verksamheten genom bland annat Arbetarrörelsens Internationella Center, AIC, som senare blev Olof Palmes Internationella Center, samt ABF. Finansieringen kopplades till det svenska systemet för partiinriktat demokratistöd.
Schori och Andersson pekas ut
En annan central del av granskningen handlar om Socialdemokraternas dåvarande partisekreterare Sten Andersson och internationelle sekreterare Pierre Schori.
Ledarsidorna hänvisar till den tidigare ABF-ordföranden Bosse Bergnéhr, som enligt tidningen själv har berättat att han fick särskilda uppdrag av Andersson och Schori att bygga relationer med bland annat PLO.
Bergnéhr uppger också att han reste till Gaza första gången 1982, samma år som han blev ABF:s förbundsordförande. Vid denna tid var PLO fortfarande klassat som en terroristorganisation av bland annat USA. Den amerikanska terroristklassningen hävdes först 1993.
Ledarsidorna pekar på att Schori och Bergnéhr också förekommer i en artikel i Dagens Nyheters kultursida från maj 1994. Schori beskrivs där i samband med diplomatiska förhandlingar i Jeriko, medan Bergnéhr befann sig på plats som ABF-representant.
Det är enligt granskningen ett tecken på att det fanns parallella svenska kanaler in i den palestinska rörelsen – en diplomatisk och en partipolitisk.
Utbildningar uppkallade efter personer kopplade till Svarta september
Fatahs rapport från 2026 listar 21 kurser som genomförts vid organisationens ideologiska akademi. En av utbildningarna genomfördes 2018 och var uppkallad efter Hani al-Hassan. Enligt rapporten deltog 20 personer i den åtta månader långa utbildningen, som fick stöd från Olof Palmes Internationella Center.
En senare utbildning, från 2025, uppges vara uppkallad efter Salah Khalaf, även känd som Abu Iyad. Han var en av Fatahs ledande personer och förknippas också med Svarta september.
LÄS ÄVEN: Muslimer och Socialdemokraterna firar Eid – ”Det liknar som att vi är hemma”
Ytterligare en utbildning bar namnet Hayel Abd al-Hamid, som ledde Fatahs säkerhetsapparat från 1973 fram till sin död 1991.
Ledarsidorna konstaterar samtidigt att rapporten inte anger någon finansiär för utbildningarna uppkallade efter Khalaf och Abd al-Hamid. Det är endast 2018 års utbildning som uttryckligen anges ha fått stöd från Palmecentret.
En äldre historia än samarbetet med Sveriges Muslimska Råd
Granskningens huvudtes är att Socialdemokraternas relationer med islamistiska miljöer inte började med det samarbetsavtal som partiet senare hade med Sveriges Muslimska Råd. Det avtalet slöts 1999 och har tidigare varit en central del i diskussionen om Socialdemokraternas relationer till svenska organisationer med kopplingar till Muslimska brödraskapets europeiska nätverk.
Ledarsidorna menar i stället att relationen kan spåras tillbaka ytterligare 30 år, till 1969 och den palestinska kaderutbildning som då leddes av Hani al-Hassan.
Samtidigt finns en viktig skillnad mellan att ha kontakt med Fatah och att ha ett direkt samarbete med Muslimska brödraskapet. Granskningen bygger i flera led på personkopplingar och historiska relationer.
Motstridiga bilder
Ledarsidorna redovisar också uppgifter som komplicerar bilden. Thomas Hammarberg, som var generalsekreterare för Palmecentret 2002–2005, har beskrivit utbildningarna som inriktade på praktiskt föreningsarbete, intern demokrati och revision.
Enligt Hammarberg uppfattade dessutom den äldre generationen inom Fatah utbildningarna som ett hot mot deras egen maktställning. Det innebär att det finns flera möjliga tolkningar av verksamheten.
LÄS ÄVEN: Forskaren: Så avslöjades Socialdemokraternas och islamistens samarbetsavtal
Ledarsidornas granskning argumenterar för att kontakterna med Brödraskapet kan ha funnits indirekt, genom Fatah och personer med bakgrund i Brödraskapet. Men tidningen medger samtidigt att materialet ger en mer komplex bild av Sveriges roll och att det inte går att dra slutsatsen att Sverige fungerade som ett verktyg för en främmande makt.
Granskningen väcker därmed framför allt frågor om hur långt tillbaka Socialdemokraternas internationella kontakter med palestinska och islamistiskt präglade miljöer sträcker sig och hur relationerna finansierades med svenska offentliga medel.
Muslimsk representation i utbyte mot politiskt inflytande
Det finns också en mer konkret dokumentation av Socialdemokraternas samarbete med muslimska organisationer från slutet av 1990-talet. I januari 2014 publicerade Expressen ett skriftligt avtal från 1999 mellan den dåvarande socialdemokratiska Broderskapsrörelsen, i dag Tro och Solidaritet, och Sveriges muslimska råd, SMR.
Avtalet innehöll konkreta mål för att öka muslimers representation inom Socialdemokraterna. Bland annat angavs att det till valet 2002 skulle finnas muslimer på 15 kommunala fullmäktigelistor, fem landstingslistor och riksdagslistorna i minst fem län. Parterna skrev också att man skulle ”aktivt föra fram muslimer för uppdrag i styrelser och nämnder”.
Samarbetet handlade samtidigt om mer än representation. I avtalet åtog sig Broderskapsrörelsen att intensifiera arbetet med politiska frågor som SMR särskilt hade pekat ut. Där nämndes bland annat lagstiftning eller avtal om muslimska helgdagar, statlig imamutbildning samt överenskommelser på arbetsplatser som skulle underlätta fredagsbönen.
Expressen intervjuade i samband med publiceringen islamologen Sameh Egyptson som hävdade att flera ledande personer inom Sveriges muslimska råd var islamister och att organisationen hade kopplingar till Muslimska brödraskapet.
Dåvarande ordföranden för Tro och Solidaritet, Peter Weiderud, försvarade samtidigt samarbetet och sade att det gick att samarbeta med personer som hade andra uppfattningar än Socialdemokraterna.
Det dokumenterade avtalet var mellan Broderskapsrörelsen och Sveriges muslimska råd, inte mellan Socialdemokraterna och Muslimska brödraskapet som organisation. Flera företrädare för SMR har dock senare beskrivits som islamister eller som personer med kopplingar till Brödraskapet.
