Polen ser ut att även under nästa år slippa både ta emot migranter enligt EU:s nya migrationspakt och betala ekonomisk kompensation för att avstå. Landets omfattande mottagande av ukrainska flyktingar och kostnaderna för att bevaka gränsen mot Belarus väntas ge Warszawa fortsatt undantag. Beskedet är en framgång för premiärminister Donald Tusk, som under sin tid i EU:s ledning hade en betydligt mer migrationsliberal profil.
Enligt uppgifter till såväl den polska nyhetsbyrån PAP som Polskie Radio väntas EU-kommissionen föreslå att Polen även under 2027 undantas från skyldigheten att bidra till den så kallade solidaritetsmekanismen i EU:s migrations- och asylpakt. Det innebär att landet inte behöver välja mellan att ta emot asylsökande från andra medlemsländer och att bidra ekonomiskt till systemet.
Den ekonomiska ersättning som används som riktmärke i mekanismen uppgår till 20 000 euro, motsvarande omkring 220 000 kronor, per person. Med kriget i Ukraina som förevändning har den Tusk-ledda regeringen i Polen förhandlat sig till att slippa både ta emot migranter och att betala för. Undantaget ser nu ut att förlängas.
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
Kommissionens bedömning väntas offentliggöras senast den 4 november. Därefter ska medlemsländerna fatta det formella beslutet, men enligt de polska mediernas EU-källor väntas detta inte innebära några större hinder.
Gränsen mot Belarus ger undantag
Bakgrunden till undantaget är framför allt Polens geografiska läge och den säkerhetspolitiska situationen vid EU:s östra gräns. Sedan flera år tillbaka har Polen lagt betydande resurser på att bevaka gränsen mot Belarus, där migranter från bland annat Mellanöstern och Afrika försökt ta sig in i EU.
De polska myndigheterna har beskrivit migrationstrycket som en del av en hybridoperation från Belarus och Ryssland, där migration påstås användas som ett politiskt påtryckningsmedel mot EU. Polen har därför byggt omfattande gränshinder, förstärkt bevakningen och vidtagit andra åtgärder för att förhindra illegala gränspassager.
LÄS ÄVEN: Tusks vänsterliberala Polen: Här griper säkerhetstjänsten parlamentsledamot
Samtidigt har landet tillfälligt tagit emot ett stort antal människor som flytt från kriget i Ukraina. EU-kommissionen bedömde redan 2025 att Polen befann sig i en ”särskilt ansträngd migrationssituation” och därför kunde få sina solidaritetsåtaganden reducerade.
Enligt de nya uppgifterna väntas kommissionen göra samma bedömning inför 2027. Kostnaderna för gränsbevakningen och mottagandet av ukrainska flyktingar anses tillsammans motivera ett fortsatt undantag.
Tusk har bytt linje i migrationsfrågan
Det väntade beskedet innebär också en politisk framgång för premiärminister Donald Tusk, vars förhållande till EU:s migrationspolitik har förändrats påtagligt de senaste åren. Under sin tid som Europeiska rådets ordförande 2014–2019 företrädde Tusk EU:s gemensamma migrationspolitiska arbete. Han var samtidigt en återkommande kritiker av den dåvarande polska regeringen under det migrationsrestriktiva nationalkonservativa partiet Lag och rättvisa, PiS.
PiS motsatte sig EU:s försök att fördela asylsökande mellan medlemsländerna genom obligatoriska kvoter och gjorde motståndet mot invandring från framför allt muslimska länder till en central politisk fråga. Tusk kritiserade återkommande PiS-regeringens konfliktfyllda förhållande till EU, även om han själv under sin tid i Bryssel också uttryckte viss skepsis mot obligatoriska migrationskvoter.
Sedan han återkom som polsk regeringschef 2023 har han emellertid intagit en alltmer restriktiv migrationspolitisk hållning. Han har motsatt sig att Polen ska tvingas ta emot migranter från andra EU-länder och gjort klart att landet inte heller ska behöva betala för att slippa.
Den nuvarande regeringen har dessutom fortsatt den hårda gränspolitiken mot Belarus som PiS Tillämpade och dessutom vidtagit ytterligare åtgärder för att begränsa möjligheterna att söka asyl vid gränsen. Den migrationspolitik som tidigare i stor utsträckning förknippades med den konservativa tidigare regeringen har därmed på flera områden blivit en del av även Tusks regeringspolitik.
Förändringen kan också ses mot bakgrund av den starka migrationskritiska opinionen i Polen, där motståndet mot obligatorisk omfördelning av asylsökande länge varit utbrett. Att gå emot den kan kosta Tusk en stor del av sitt väljarunderlag.
Sverige har inte fått motsvarande undantag
Polens väntade särbehandling aktualiserar samtidigt frågan om hur EU väger olika medlemsländers tidigare migrationsmottagande mot varandra. Sverige hör till de EU-länder som under de senaste decennierna tagit emot flest asylsökande i förhållande till folkmängden, särskilt under migrationskrisen 2015.
Det svenska mottagandet har också inneburit omfattande och långvariga kostnader för bland annat bostäder, utbildning, sociala insatser och integration. Trots detta har Sverige inte beviljats något motsvarande generellt undantag från solidaritetsmekanismen.
En viktig skillnad är att EU:s bedömningar framför allt utgår från den aktuella migrationssituationen och vissa särskilt angivna belastningar, snarare än från medlemsländernas samlade historiska mottagande och långsiktiga integrationskostnader. Polens omfattande mottagande av ukrainare och landets situation vid EU:s yttre gräns väger därmed tungt i den aktuella prövningen. Men även Sverige har tagit emot många ukrainska flyktingar.
Att Sverige också framhåller ett försämrat säkerhetsläge i Östersjöområdet och ett växande militärt hot från Ryssland innebär inte att landet uppfyller migrationspaktens kriterier för undantag så som de tolkas i Bryssel.
Färre migranter än planerat
Samtidigt visar uppgifter från PAP att EU:s solidaritetsmekanism hittills fått ett mer begränsat genomslag än vad kommissionen ursprungligen räknat med. Inför 2026 planerade EU-kommissionen för omfördelning av 21 000 asylsökande mellan medlemsländerna samt ekonomiska bidrag på sammanlagt 420 miljoner euro. Medlemsländerna åtog sig emellertid att ta emot färre än 9 000 personer.
LÄS ÄVEN: Reportage: Polens nya premiärminister eftersträvar absolut makt
Tyskland stod för det största åtagandet, motsvarande omkring 4 500 personer. I det tyska fallet handlade det dock till stor del om att ta över ansvaret för asylprövningar som enligt EU:s regler annars skulle ha hanterats av Italien och Grekland. Det innebär att de faktiska åtagandena inte nödvändigtvis motsvarar lika många fysiska förflyttningar av migranter mellan medlemsländerna.
Besked väntas i november
För Polen innebär den väntade förlängningen att landet kan fortsätta sin restriktiva migrationspolitik utan att samtidigt behöva bidra ekonomiskt till EU:s omfördelningssystem. Detta med en argumentation som gör att man slipper, eller i vart fal skjuter på framtiden att, adressera migrationspolitiken i bredare bemärkelse.
För Donald Tusk innebär det också att han kan undvika en politiskt känslig konflikt med den egna väljarkåren i en fråga där hans regering i dag ligger betydligt närmare den tidigare PiS-regeringens linje än vad många hade väntat sig när han återkom till makten.
Det formella beskedet väntas efter EU-kommissionens rapport den 4 november. Om medlemsländerna därefter följer kommissionens rekommendation kommer Polen att vara undantaget från solidaritetsåtagandena även under 2027.
