LEDARE • Det finns något nästan komiskt över hur delar av den så kallade högern utvecklats. Människor som i åratal sett sig som rebelliska sanningssägare, som skrattat åt “systemmedia” och kallat allt från EU till FN för globalistiskt dravel, sitter nu och nickar med i varenda nyhetsrapport, varenda Amnesty-uttalande, varenda uttalande från Greta Thunberg – så länge det handlar om Israel.

De har blivit exakt det de påstod sig stå emot. Den ironin verkar gå dem fullständigt förbi.

Samma personer som misstrott allt – 9/11, månlandningen, vacciner, valresultat, klimatdata – litar plötsligt blint på medier och organisationer de kallat lögnare i decennier. Plötsligt marscherar de arm i arm med vänstermedia, de stora tidningarna och kanalerna som de annars anklagar för fake news och propaganda. De citerar Amnesty International och Human Rights Watch, NGO:er som de i alla andra sammanhang avfärdar som globalistiska infiltratörer. Internationella organisationer som FN, ICC, ICJ och EU, som de ser som hot mot nationell suveränitet, blir plötsligt deras bundsförvanter när det handlar om att kritisera Israel.

För att inte tala om den folkgrupp som dessa wokehögerkrafter annars avskyr – muslimsk-arabiska invandrare – som nu istället blir deras vapenbröder. Hur korkat är inte detta? Wokehögern, som hatar vad massinvandringen av dessa typer gjort med Sverige och som varit motståndare till islamisering, lierar sig nu med precis de krafter de alltid har hatat och bekämpat. Det är ett hyckleri av episka proportioner, drivet av en blindhet som bara kan förklaras med en enda sak.

Det är så genomskinligt att man nästan skäms å deras vägnar.

Övergett sin misstänksamhet

Den här så kallade “wokehögern” är inte ny. Fixeringen vid judar har troligen alltid funnits där, men nu anpassad till dagens språk: “antisionism”, “kritik mot Israel”, “motstånd mot globalism”. Men skrapar man lite på ytan är det samma gamla innehåll. Skillnaden är att de nu har funnit en ursäkt som låter respektabel. Det är bekvämt att gömma sig bakom “Israelkritik” när man egentligen bara vill säga det man alltid tänkt.

Men det mest talande är hur totalt de övergett sin egen misstänksamhet. När hela det samlade vänsteretablissemanget, FN, EU, internationella NGO:er och exakt alla kulturpersonligheter står i samma led – då borde varje normal högerinstinkt säga: “vänta nu, något stämmer inte.” Men inte här. Här stängs allt kritiskt tänkande av, så fort ordet “judar” nämns. Om vänsteretablissemanget – som de själva säger alltid har fel, som de anklagar för att förstöra västvärlden – har samma åsikt om Israel, borde inte det väcka misstankar? Om wokehögerns värsta fiender nu är deras bästa vänner i just denna fråga, kanske det är dags att ifrågasätta sina egna motiv.

Det är nästan religiöst. Man tror utan att ifrågasätta, även om de inbillar sig själva att de ifrågasätter trots att de bara rapar ut vad de blir matade av de källor de förut kallade korrupta. Allt för att få bekräftelse på det enda narrativ man vill tro på.

Det är inte bara dumt utan riktigt pinsamt. Att hata judar är ingen ideologisk hållning, det är en fix idé som gör folk blinda. Och när den sortens besatthet får styra, då slutar allt annat spela roll: logik, konsekvens, heder.