LEDARE • Spanien har länge varit ett sorgebarn gällande migrationspolitiken bland EU-länderna. Gång på gång går de ur sin väg för att välkomna migranter från främst Afrika. När de nu pratar om att ge amnesti åt hundratusentals illegala invandrare måste EU:s inre fria rörlighet ifrågasättas – och starkt begränsas.

Den spanska staten kommer under tre år framöver årligen ge omkring 300 000 illegala invandrare laglig rätt att bo och arbeta i landet. Det meddelade Spaniens socialistiske premiärminister Pedro Sánchez nyligen. Han motiverade galenskapen som ett sätt i att komma tillrätta med landets låga födelsetal. Man tar sig för pannan.

Problemet som många aningslösa politiker, där liksom i Sverige, är att de verkar vara blinda för att folk och folk skiljer sig. Det går inte att ersätta spanjorer som har spanska, europeiska och västerländska värderingar med afrikaner som har helt andra kulturella värderingar och förutsättningar. Att bara räkna folk såsom om alla vore lika leder bara till den situation som västeuropa skapat i decennier. Att en vuxen människa fortfarande idag kan resonera så är chockerande.

Men det är tyvärr ett faktum. Detta har även konsekvenser för resten av EU (och Europa för den delen) och därmed för Sverige. När Spanien ger uppehålls- och arbetstillstånd till hundratusentals så innebär det, om inte direkt så på sikt, att de kommer ha laglig rätt att även uppehålla sig i Sverige, med alla de risker och problem det medför, på både kort och lång sikt. Det är en situation Sverige inte borde acceptera.

Medborgare v.s. medborgare

I och med att komplexiteten i vad en medborgare innebär ökar så blir även lagar och regler komplexa att hantera för att uppnå avsedda effekter för att minimera och underlätta vardagen för just medborgare. En “medborgare” idag kan nämligen innebär vitt skilda saker. Det kan vara Pelle Svensson som är hypersvensk och vars hela familj varit hypersvenska så långt man kan se tillbaka. Eller så kan denna medborgare vara Ahmed Abdullah som fick sitt medborgarskap med frukostflingorna igår medan han var på flykt från polisen för hedersmord.

I registren står det “svensk medborgare” på båda två. Egentligen är det ju så det ska vara. En medborgare ska vara lika mycket medborgare som en annan. Men det blir ett problem när en svensk medborgare kan vara så väsensskild från en annan “svensk” medborgare. Då urholkas begreppet nästan helt och hållet.

Detsamma gäller ju de illegala invandrare som Spanien nu tar ett steg för att på sikt ge medborgarskap till. För i realiteten är det vad som sker. Dessa 300 000 om året kommer stanna i Spanien. På sikt får de medborgarskap. EU:s fria rörlighet gör att de kan ta sig vart som helst. Då står det “spansk medborgare” i deras pass och i princip kan då Sverige påtvingas ett annat lands slapphänta migrationspolitik.

Det är oacceptabelt.

EU måste begränsas

Jag gillar idén med att det ska vara enkelt för riktiga européer att röra sig i Europa. Jag ser dock inte problemet med att man ska uppvisa pass vid gränserna om det med teknikens hjälp kan göra smidigt. Men tanken på ett Europa bestående av de olika länderna, med våra olika förutsättningar, kulturer, språk, klimat och annat är väldigt fint. Det finns ingen annan kontinent som har så mycket olikheter på så liten yta, men där nästan alla delar europeiska och västerländska värderingar – i stort.

Det är av den anledningen jag alltid sagt att jag inte vill bo någon annanstans än i Europa- om det inte vore för massinvandringen. Som tur är har vi fortfarande östeuropa som stretar emot där, men vem vet hur det går.

Men det är just det där – massinvandringen. Den pågår fortfarande i västeuropa och när nu Sverige med Tidö-regeringen stramar åt invandringen, och nu är SD också tydliga med det om medborgarskap, så riskerar vi ändå att bli lidande av ett annat lands migrationspolitik, exempelvis Spaniens.

Jag förespråkar inte en gemensam migrationspolitik i EU – som alla vet vill jag ha mindre överstatlighet, inte mer. Men i en situation när andra länders medborgare eller andra tillstånd ges tillgång till hela EU så är andra länders hantering av gränserna eller migrationen en angelägenhet för alla. Så då vi inte bör ha en gemensam migrationspolitik så återstår bara att EU:s centrala fria rörlighet måste begränsas, land för land, beroende på hur de hanterar migrationen.

Då hade jag varit EU-fantast

Att Spanien fördärvar sitt land med massinvandring och amnestier är givetvis en angelägenhet för oss alla i Europa, eller faktiskt världen. Ett vackert land med en stolt historia och distinkt kultur är en förlust för alla om det ges upp i massinvandringens namn. Det finns självfallet ett värde även för oss svenskar att Spanien förblir spanskt. Det är en tragedi det som pågår där nu, men i slutändan är det spanjorerna som valde vägen de nu vandrar.

Det är inte mycket jag är glad över gällande EU. Ska man hitta någon ljusglimt är det väl att det är numera är fritt att internetroama i EU. Frihandel inom EU är möjligen en annan sak. Men EU skulle kunna ha varit väldigt mycket nyttigare om dess fokus istället hade varit en union för att stoppa invandring. Om det hade varit EU:s centrala idé, där alla medlemsländer gemensamt finansierar hårda gränser mot Mellanöstern och Afrika, då hade jag varit EU-fantast.

Detta syfte skulle faktiskt ha varit det mest långsiktiga, mest utvecklande och mest värdefulla man någonsin kan tänka sig. Om EU aldrig hade börjat med massinvandring, utan behållt våra olika länder intakta, då hade det inte varit en stress med någonting. Ekonomiska nedgångar, även om ett lågt födslotal hade legat bakom, hade varit något att hantera, men det finns alltid upp- och nedgångar. Vi hade då haft tid, ingen stress, att hantera detta.

Ett bevarande av Europas demografiska förutsättningar är ur alla perspektiv det EU borde sysslat med från början. Det hade säkerställt allt det vackra och unika med Europas olika länder. Det hade säkerställt all den framgång vi haft på alla områden. Och i takt med att våra demokratier utvecklas som de gjort under 1900-talet hade det även säkerställt ett tryggt Europa, även om undantag alltid sker.

Men det som händer i Spanien nu är raka motsatsen till detta. Därför borde EU:s fria rörlighet bli föremål för diskussion av EU:s, och inte minst Sveriges, ledare.