LEDARE • På bara de senaste dagarna har det socialdemokratiska maskineriet, både politiker och medier, visat hur sjukt partiet och dess tankevärld är. Vid minst två tillfällen har företrädare, varav en tung sådan, försvarat, ursäktat eller åtminstone legitimerat invandrade våldsverkare. Det säger allt man behöver veta om sossarna.
På bara de senaste dagarna har det socialdemokratiska maskineriet, både politiker och medier, visat hur sjuk partiets tankevärld fortfarande är. Vid två uppmärksammade tillfällen har socialdemokratiska företrädare försvarat, ursäktat eller åtminstone legitimerat invandrade våldsverkare.
Det säger mer om Socialdemokraterna än hundra välpolerade presskonferenser om hårdare tag mot kriminaliteten.
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
Först har vi socialdemokraten Linn Svansbo. I en debatt med Örebropartiets Markus Allard diskuterades bland annat den syriske man som dömts efter att ha plågat försvarslösa pensionärer när han arbetade inom äldreomsorgen i Örebro. En 99-årig kvinna lyftes upp under armarna så att hon hängde raklång.
LÄS MER: S-politiker vill ha kvar syriern som plågade pensionärer
En annan äldre person duschades med kallt vatten samtidigt som mannen filmade. På filmer hörs han bland annat kalla gamla människor för ”hora” och ”apa”. Mannen dömdes sedermera till fängelse.
Det var ett av Allards exempel i debatten på en asocial invandrare, något som S-politikern ägnade en lång utläggning åt. I stället för att förhålla sig till det konkreta fallet talade hon brett om Sveriges stora integrationsproblem som förklaring. Hon hänvisade bland annat till ojämlikheten i samhället och till faktorer som bostadsbrist.
Efter Svansbos långa utläggningar om ojämlikhet i samhället fick hon till slut den mycket enkla frågan: ”Du vill ha honom kvar i landet?”. ”Ja”, svarade socialdemokraten.
Från gärningsman till samhällsoffer
Någon dag tidigare kom nästa exempel från en betydligt mäktigare del av den socialdemokratiska opinionsapparaten.
Aftonbladets oberoende socialdemokratiska ledarsida publicerade på söndagen en hyllande text om gangsterrapparen Yasin Mahamoud. Rubriken löd: ”Yasin berättar om dem som alla vill krossa”. Ledarskribenten Jonna Sima anser rent av att justitieminister Gunnar Strömmer borde spela Yasins låt ”1991” på repeat och att låten borde vara ”valrörelsens soundtrack”.
Yasin är inte bara en missförstådd poet från ett utsatt område. Bakom berättelsen om den hyllade artisten finns också en betydligt mörkare verklighet.
Han är sedan tidigare dömd till fängelse för grovt vapenbrott och dömdes även för förberedelse till människorov efter att ha försökt locka den numera avlidne gangsterrapparen Einár till ett möte i samband med ett planerat kidnappningsförsök.
Det handlar alltså inte enbart om en artist med kontroversiella texter eller en bakgrund från ett utsatt område, utan om en person som själv har dömts för allvarlig brottslighet. Svea hovrätt fastställde domen mot Yasin för hans deltagande i kidnappningsplanerna.
När gänget väl fick tag på offret rånades och misshandlades han. De tvingade honom att klä på sig kvinnounderkläder, varefter han fotograferades och bilderna spreds i sociala medier.
Ändå blir Aftonbladets berättelse framför allt en historia om segregation, arbetslöshet, trångboddhet, dåliga skolor och traumatiserade föräldrar. Rapparna beskrivs som röster åt människor utan makt och när Tidöpartierna talar om att ”krossa gängen” kommer den moraliska slutklämmen: ”Men alla som krossas bär på en historia.”
Och där har vi socialdemokratins eviga reflex i koncentrat.
Gärningsmannen har en historia. Gärningsmannen har haft det svårt. Gärningsmannen kommer från ett utsatt område. Gärningsmannen har drabbats av segregation, klassamhället, bostadsbristen eller någon annan samhällsstruktur.
Men märkligt nog tycks samma oändliga nyfikenhet sällan finnas inför dem som drabbas.
Var är den sex minuter långa samhällsanalysen om pensionären som tvingas ligga försvarslös medan hennes vårdare förnedrar henne? Om mamman vars son kidnappas? Om den unge pojken som rånas och pissas i munnen? Om flickan som våldtas? Om familjen vars lägenhet beskjuts och bombas därför att ett kriminellt nätverk vill statuera exempel – eller bara har tagit fel adress?
De har också historier. Skillnaden är att de inte passar lika bra in i den socialdemokratiska världsbilden.
Det är inget nytt fenomen
Det här är heller inte första gången. Samnytt avslöjade 2022 hur två socialdemokratiska nämndemän tillsammans med en centerpartist ingick i den domstolsmajoritet som sade nej till att utvisa en syrisk man som dömts till två och ett halvt års fängelse för våldtäkt. Åklagaren hade yrkat på utvisning.
LÄS ÄVEN: AVSLÖJAR: Två sossar och en centerpartist STOPPADE utvisning av våldtäktsman
Samma år behandlade riksdagen regeringens dåvarande förslag om skärpta regler för brottsutvisning. När en riksdagsmajoritet ville gå längre och kräva obligatorisk prövning av utvisning på grund av brott röstade samtliga 86 närvarande socialdemokratiska ledamöter nej. S stod tillsammans med C, V och MP.
Det ska samtidigt sägas att Socialdemokraterna har flyttat sig. I juni i år röstade partiet för regeringens nya skärpning av reglerna för utvisning på grund av brott. Men politisk retorik och lagstiftning kan förändras snabbare än en politisk kultur.
Det är därför Svansbos svar är så avslöjande. Det är därför Aftonbladets Yasin-romantik är så avslöjande.
Under årtionden fick svenskar höra att kriminaliteten skulle förstås genom socioekonomiska faktorer. Att invandringens problem egentligen handlade om trångboddhet. Att utanförskap skapade brottslingen. Att hårdare straff inte löste någonting. Att utvisningar var för hårda. Att den verkligt viktiga frågan alltid låg någon annanstans.
Konsekvenserna av denna föreställningsvärld lever vi med i dag.
När en sosse får välja
Och när en socialdemokrat år 2026 får välja mellan en syrisk invandrare som dömts till fängelse efter att under lång tid ha plågat svenska pensionärer i deras egna hem och möjligheten att skicka honom ur landet, kommer svaret fortfarande spontant: Han ska vara kvar.
LÄS MER: S-politiker vill ha kvar syriern som plågade pensionärer
När Aftonbladets socialdemokratiska ledarsida väljer symbol för vår tids gängvåld blir den dömde gangsterrapparen inte i första hand gärningsman utan samhällsskildrare och offer för krafter som vill ”krossa” människor som honom.
Det är detta Socialdemokraterna fortfarande inte verkar förstå. Ett anständigt samhälle måste kunna analysera varför människor blir kriminella utan att förlora sin moraliska kompass. Empatin måste börja hos den som blev rånad, våldtagen, misshandlad, förnedrad eller mördad.
Inte hos gärningsmannen som gjorde det.
