USA ska få kontroll över mer än 65 miljarder fat av Venezuelas oljereserver genom vad Donald Trump beskriver som ”det största oljeavtalet i världshistorien”. Uppgörelsen har slutits med interimpresident Delcy Rodríguez regering, som Washington ställde sig bakom efter den amerikanska militärinsatsen där Nicolás Maduro greps och fördes till USA. Rodríguez kallar avtalet historiskt – men från både oppositionen och tidigare företrädare för den chavistiska maktapparaten kommer anklagelser om grundlagsbrott, plundring och nationellt förräderi.

USA president Donald Trump presenterar det nya oljeavtalet med Venezuela som en historisk framgång. Enligt honom kommer uppgörelsen att ge amerikanska intressen majoritetskontroll över drygt 65 miljarder fat bevisade venezuelanska oljereserver – mer än en femtedel av landets väldiga reserver.

– Det största oljeavtalet i världshistorien, kallar Trump uppgörelsen.

Avtalet omfattar 17 oljefält och ska enligt amerikanska uppgifter genomföras genom ett nytt samriskföretag mellan USA och en privat venezuelansk oljeaktör.

Den aktören uppges nu vara North American Blue Energy Partners, NABEP, ett bolag knutet till den venezuelanske affärsmannen Alejandro Betancourt. Bolaget har på kort tid blivit en av de största privata oljeproducenterna i Venezuela och Betancourt har etablerat sig som en central mellanhand i de nya ekonomiska relationerna mellan Caracas och Washington.

Kontroversiellt val av partner

Valet av partner är samtidigt kontroversiellt. Betancourt tillhör den grupp förmögna affärsmän som växte fram under Hugo Chávez styre och som i Venezuela fått beteckningen ”bolichicos”. Han har haft omfattande affärsförbindelser med den chavistiska staten och har under åren förekommit i utredningar i bland annat USA och Europa kring misstankar om korruption, penningtvätt och skattebrott. Betancourt har förnekat att han gjort sig skyldig till brott och har inte dömts för anklagelserna.

Att just en affärsman med nära kopplingar till den tidigare venezuelanska maktapparaten nu blir central partner när Trumpadministrationen ska ta kontroll över en betydande del av landets oljeproduktion ger därmed ytterligare en politiskt känslig dimension åt uppgörelsen.

LÄS ÄVEN: USA har konfiskerat 13 miljarder venezuelanska oljedollar – ingen vet vart de tagit vägen

USA uppges få en effektiv kontroll på 55 procent, dels genom ägande och dels genom garanterad tillgång till olja till självkostnadspris. Företaget ska ha fått en hundraårig koncession för de aktuella oljefälten. Det är dock omstritt huruvida man har befogenhet att teckna ägarandelar.

Avtalet slöts med Rodríguez

Uppgörelsen har förhandlats fram av utrikesminister Marco Rubio och försvarsminister Pete Hegseth tillsammans med Venezuelas interimpresident Delcy Rodríguez och privata aktörer.

Rodríguez var vicepresident under Nicolás Maduro och övertog ledningen av landet sedan amerikanska styrkor den 3 januari genomförde en militär operation i Caracas, grep Maduro och hans hustru Cilia Flores och förde dem till USA.

Maduro sitter sedan dess fängslad i New York i väntan på rättegång för bland annat narkotikabrott. Washington gav efter ingripandet snabbt sitt stöd till Rodríguez som interimistisk ledare.

Den nya regeringen har därefter öppnat Venezuelas tidigare hårt statskontrollerade olje- och gruvsektor för betydligt större utländskt och privat deltagande.

LÄS ÄVEN: Trump: USA kommer styra Venezuela

Rodríguez säger att oljeuppgörelsen med USA ska gälla i 25 år och bidra till att öka landets oljeproduktion till 1,5 miljoner fat om dagen. De amerikanska uppgifterna om en hundraårig koncession tycks avse själva rättigheterna för det nya samriskföretaget.

Hon beskriver, liksom Trump, avtalet som historiskt. Enligt den venezuelanska regeringen väntas mer än 100 miljarder dollar i investeringar och på sikt över 200 miljarder dollar i skatteintäkter till Venezuela.

Trump: Ska sänka bensinpriset

För Trump finns samtidigt ett tydligt amerikanskt syfte med uppgörelsen. Presidenten hävdar att tillgången till de venezuelanska reserverna mer än fördubblar USA oljereserver och på sikt ska bidra till lägre bränslepriser. USA har fått kraftigt stigande bensinpriser i spåren av kriget med Iran och störningarna av oljetransporterna genom Hormuzsundet.

LÄS ÄVEN: Trump: Venezuela kommer BARA köpa amerikanska produkter

En del av oljan är också tänkt att användas för att återfylla USA strategiska petroleumreserv och försörja den amerikanska försvarsmakten. Rubio beskriver avtalet som en vinst även för venezuelanerna genom investeringar, arbetstillfällen och återuppbyggnad av landets svårt nedgångna oljeindustri.

Men bedömare varnar för att vägen från 65 miljarder fat i marken till billigare bensin vid amerikanska pumpar är lång. Venezuelas oljeinfrastruktur har förfallit efter årtionden av misskötsel, bristande investeringar och amerikanska sanktioner. Landets produktion har fallit från omkring tre miljoner fat per dag under storhetstiden till drygt en miljon i dag.

Dessutom består en stor del av reserverna av tung och svavelrik råolja som är betydligt mer komplicerad och kostsam att utvinna och raffinera än den lättare amerikanska oljan.

Trump: Venezuela ”stal” amerikansk olja

Uppgörelsen har också en historisk dimension i Trumps egen beskrivning. Efter gripandet av Maduro hävdade presidenten att Venezuela tidigare hade ”stulit” amerikansk olja och amerikanska tillgångar och att USA därför hade rätt att återta vad landet blivit av med.

Bakgrunden är nationaliseringen av Venezuelas oljeindustri. Den inleddes redan 1976 och drevs betydligt längre under den socialistiske presidenten Hugo Chávez. År 2007 tvingades utländska oljebolag acceptera att den statliga oljejätten PDVSA fick majoritetskontroll över projekten. Chevron accepterade de nya villkoren medan bland andra Exxon Mobil och ConocoPhillips vägrade och fick sina venezuelanska tillgångar exproprierade.

LÄS MER: Trump kräver Venezuelas olja – ”Den är stulen från USA”

Att beskriva detta som att Venezuela ”stal amerikansk olja” är emellertid förenklat. De amerikanska företagen förlorade investeringar och egendom, vilket också resulterade i omfattande internationella ersättningskrav, men Venezuelas olja i marken tillhörde inte den amerikanska staten eller bolagen. Trump har ändå återkommande formulerat historien i just sådana termer.

– Vi byggde Venezuelas oljeindustri med amerikansk talang, drivkraft och skicklighet, och den socialistiska regimen stal den från oss, sade han efter operationen mot Maduro.

”Den största plundringen i vår historia”

Den nya uppgörelsen möter nu kraftig kritik inne i Venezuela – och inte bara från ett politiskt läger. Oppositionspolitikern Henrique Capriles kräver att regeringen redovisar vilken konstitutionell grund avtalet vilar på och vad venezuelanerna faktiskt får i utbyte. Han pekar också på landets långa historia av korruption och bristande insyn.

Oppositionspolitikern Juan Pablo Guanipá anser visserligen att Venezuela behöver utländska investeringar för att återuppbygga oljeindustrin, men ifrågasätter att samma politiska maktapparat som varit med och kört PDVSA i botten nu ska förvalta inkomsterna från avtalet.

Än hårdare är kritiken från vissa tidigare företrädare för chavismen. Rafael Ramírez, som ledde PDVSA mellan 2004 och 2014 och under många år var Chávez energiminister, kallar avtalet ”den största plundringen i vårt lands historia”.

Den tidigare regeringsledamoten William Rodríguez beskriver det i sin tur som ”det största oljeförräderiet i landets historia” och hävdar att uppgörelsen strider mot grundlagen och borde ha behandlats av parlamentet.

Vänstergrupper demonstrerade på lördagen i Caracas mot vad de beskriver som amerikanskt förmyndarskap. På plakaten stod bland annat ”Yankees out of Venezuela”.

Oklart om avtalet håller juridiskt

Även utanför Venezuela väcks frågor om vad Trump och Rodríguez egentligen har kommit överens om. Någon fullständig avtalstext har ännu inte offentliggjorts. Det är fortfarande oklart exakt hur ägandet ska konstrueras, vilken roll statliga PDVSA får och varifrån de utlovade investeringarna på omkring 100 miljarder dollar ska komma.

Det finns dessutom frågetecken kring om en utländsk regering över huvud taget kan ges den kontroll över venezuelanska oljereserver som Washington beskriver utan att komma i konflikt med landets grundlag och oljelagstiftning.

Venezuela genomförde visserligen tidigare i år en omfattande reform som gav privata och utländska företag större möjligheter att själva driva oljefält och sälja produktionen. Men den konstruktion som Trump nu presenterar går betydligt längre.

Energikonsulten David Goldwyn konstaterar att det saknas tidigare exempel på att den amerikanska staten går in i ett arrangemang av detta slag för att kontrollera utländska oljefält.

Oljeavtal efter militär intervention

Tidpunkten gör också uppgörelsen politiskt känslig. Först genomförde USA en militär operation på venezuelanskt territorium och grep landets president. Därefter gav Washington sitt stöd till vicepresidenten Rodríguez som interimistisk ledare. Mindre än åtta månader senare har hennes regering slutit ett avtal som enligt Trump ger USA majoritetskontroll över 65 miljarder fat av landets viktigaste naturresurs.

För oppositionen väcker det dessutom oro för att Washington nu får ett eget intresse av att Rodríguez sitter kvar. Regeringen och oppositionen har nyligen inlett samtal om framtida val. Enligt Financial Times befarar oppositionella företrädare att USA blir mindre angeläget om ett maktskifte när genomförandet av det lukrativa oljeavtalet är beroende av den sittande regeringen.

LÄS ÄVEN: Maduro i New York-domstolen: ”Jag är oskyldig och kidnappad”

Trumpadministrationen ser saken annorlunda. Presidenten framhåller avtalet som ett sätt att både återuppbygga Venezuela och trygga USA energiförsörjning – utan kostnad för amerikanska skattebetalare.

Om de 65 miljarder faten verkligen kommer att kunna utvinnas på de villkor som nu utlovas är däremot en annan fråga. Flera oljeanalytiker räknar med att någon större produktionsökning ligger flera år bort.

Det historiska avtalet är med andra ord än så länge betydligt mer konkret på papperet – och i Trumps retorik – än vid Venezuelas oljekällor.