LEDARE • Rasistiskt motiverad politik fick ett ”exceptionellt stort utrymme” i valrörelsen, hävdar Expo. Stiftelsen har räknat kampanjbudskap, följt aktivister och läst valresultat. Men den som vill veta hur stor del av valdebatten dessa budskap upptog, eller vad som gjorde just årets val exceptionellt, får leta förgäves i rapporten.
Ett tjugotal olika budskap om islam och svenska muslimer har Expo hittat i Sverigedemokraternas kampanj. De kommer från partiet centralt, från dess delegation i Europaparlamentet, från ungdomsförbundet och från lokala företrädare. Läsaren kan se vad som sades och vem som sade det. Så långt går det att följa resonemanget. Sedan kommer ordet ”exceptionellt”.
Jämfört med vilket val? Hur ofta mötte väljarna budskapen? Hur stort utrymme fick de jämfört med debatterna om ekonomin, jobben eller vården? På de punkterna ger Expos så kallade rapport ’Flyttade gränser’ inget besked. Ett flygblad som delas ut en lördag i Karlstad kan väga lika tungt i en förteckning över olika budskap som en paroll som upprepas i varje partiledardebatt. För väljarnas bild av valrörelsen är skillnaden självfallet avsevärd och borde rimligen vara relevant att redovisa i sammanhanget.
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
Expo har valt att granska det stiftelsen kallar ytterhögern. Det är kan vara en legitim uppgift för en redaktion med den inriktningen, om den inte helt dominerade utbudet samtidigt som yttervänstern och den radikala islamisten konsekvent fölrtigs. Men när Expo uttalar sig om vad som präglade svensk politik under ett helt valår måste också det som hamnade utanför den egna bevakningen ingå i jämförelsen.
Expo blandar ihop religion och människor
Två av de exempel som Expo själv lyfter fram förtjänar att läsas bredvid varandra. Det ena lyder ”Islam hör inte hemma i Europa”. Det andra lyder ”Muslimska väljare ska inte avgöra svenska val”.
Det första är ett hårt omdöme om en religion, eller religionsideologi snarare, men inte ett som saknar fog. Detta mot bakgrund av de många problematiska och med västerlandet inkompatibla värderingar den innefattar om demokrati, yttrande- och åsiktsfrihet, sexuella minoriteter, jämställdhet mellan könen och mycket annat.
Det andra ifrågasätter en grupp väljares legitimitet därför att de nu blivit så många att deras röster kan fälla avgörandet i svenska allmänna politiska val. En muslimsk medborgare i Sverige har samma rätt som en kristen eller ateistisk medborgare att lägga den sista, avgörande rösten. Men frågan gäller snarare vilka värderingar som därmed ges plats i den parlamentariska demokratin, hur stor andel av väljarkåren den gruppen utgör, och hur våra politiska partier förändrar sin politik för att locka till sig deras röster. Lika självklart är det inte att migranter som saknar svenskt medborgarskap har rösträtt i lokala val till kommun och fullmäktige där det politiska inflytandet ofta blir avsevärt större.
Den som vill diskutera slöjtvång, hedersförtryck eller religiösa anspråk på hur svenska skolor ska bedriva undervisning måste kunna göra det i klartext. För flickan som vill bestämma över sin klädsel kan familjens religiösa krav vara själva sakfrågan. Vilken hjälp har hon av en offentlighet där den som kritiserar kraven först förväntas försvara sina motiv? Hur hjälpt blir hon och hur rimligt är det att de som försvarar hennes rätt att vara lika fri som en svensk kvinna misstänkliggörs för att vara rasist?
Expo använder samlingsformuleringen budskap riktade mot ”islam eller svenska muslimer”. Det lilla ordet eller rymmer en av rapportens viktigaste politiska frågor. När övergår kritik av en lära i fientlighet mot de människor som bekänner sig till den? Exemplen hade kunnat hjälpa läsaren att dra den gränsen. I pressmeddelandet hamnar de under den gemensamma rubriken ”Rasistiska budskap präglade valrörelsen”. Att kritisera enskilda muslimer behöver samtidigt inte vara fel – inte när de gjort sig skyldiga till klandervärda uttalanden eller gärningar grundade i sin religionsideologisk övertygelse.
Två berättelser om samma skolval
Också skolvalet går att beskriva på mer än ett sätt. Alternativ för Sverige fick 1,19 procent och Örebropartiet 2,56. Expo lägger ihop dem och får 3,75 procent. I pressmeddelandet blir det en nyhet om att ”ytterhögern bortom SD” fått genomslag bland unga. Örebropartiets ledare Markus Allard har dessutom sin bakgrund på den yttre vänsterkanten, vilket Expo ”glömmer” att berätta.
Pröva att börja i en annan ände av samma tabell. I skolvalet 2022 fick SD ensamt 20,80 procent. I år fick SD, AfS och Örebropartiet tillsammans 17,6 procent. Den utvidgade politiska gruppering som Expo självt har konstruerat gick alltså tillbaka, samtidigt som två av småpartierna inom den fick fler röster. Båda uppgifterna finns i rapporten. Vilken av dem man sätter i rubriken är ett redaktionellt val. Samtidigt låtsas man som att en ökning för mikropartier skulle vara viktigare än en tillbaka gång för ett av landets största riksdagspartier.
LÄS ÄVEN: Här är Expos spioncirkus inför valet: Ljög om skenäktenskap för att misstänkliggöra SD-kvinnan
Här syns också problemet med ordet ”ytterhöger”. Ett stort väljarstöd avgör inte i sig självt var ett parti hör hemma ideologiskt, även om nedsättande sådana kan ifrågasättas om man talar om en femtedel av väljarkåren. Frågan är vad beteckningen hjälper läsaren att förstå när den används för att föra samman så olika aktörer.
Expo redovisar konkreta kopplingar mellan AfS-kampanjen och personer i Aktivklubb Sverige som kombinerar gymträning med invandringskritik. Det kan eventuellt vara journalistiskt motiverat att uppmärksamma. Men den större delen av de där 3,75 procenten kommer från elever som röstade på Örebropartiet, för vilket Expo inte redovisar motsvarande koppling men bedrägligt ger intryck av ska dras över samma kam.
Vem talar för väljarna?
På en punkt visar Expo självt hur man kan hålla isär saker. I avsnittet om Borlänge tar stiftelsen misstankarna om otillbörlig påverkan i samband med en vänsterpartistisk personvalskampanj kring kryssraketen Mohamed Ali på allvar. Det gör man eftersom att ignorera den enorma mediala uppmärksamheten alltför övertydligt skulle ha signalerat rapportens agenda. Men man påpekar förstås här att en brottsutredning kring en enskild person inte ger skäl att misstänkliggöra hela väljargrupper. Den principen verkar dock inte omfatta händelser på den ”yttre högekanten”
Fallet Ali lämnar utrymme för en angelägen granskning. Vilka löften ger partiföreträdare till personer som säger sig kunna leverera en grupps röster? Vem har gett dessa mellanhänder rätt att tala för andra? Den enskilde väljarens självständighet är ett lika gott skäl att ställa de frågorna som att invända mot SD formulering om muslimska väljare. I båda fallen handlar det om medborgarens rätt att företräda sig själv. De bakomliggande fenomenen hos invandrargrupper och de partier som exploaterar dem är Expo inte pigga på att blottlägga när det sker på den yttre vänsterkanten.
LÄS ÄVEN: Granskade misstänkt valfusk – hängs ut av Expo som ”prorysk”
Expo har förstås stöd i grundlagen för att använda tryckfriheten på det här sättet även om det knappast är renhårig opinionsbildning, i synnerhet inte när man klär ut det till en akademisk rapport. Men stiftelsens egna gränsdragningar måste tåla samma granskning som partiernas. Rapporten ger de redaktionen närmast sörjande skäl att kritisera enskilda SD-budskap och ytterligare några att intressera sig för vilka som arbetar i mikropartiets AfS kampanjer.
Men det är ett silande av mygg och sväljande av kameler när man lyfter fram påstådd rasism i ett Sverige som går på knäna av massinvandring, islamisering och de förskjutningar av politiken som sker för att vinna dessa gruppers röster. När Expo fäller ett omdöme över att hela valrörelsen skulle ha präglats av rasism tar underlaget i ”rapporten” snabbt slut. ”Exceptionellt” är ordet man använder för att driva sin tes, men det är också det ord Expo har gjort minst för att belägga. Däremot får man ge dem att de är duktiga på att flytta gränser – det politiska samtalets nedre.
LÄS ÄVEN: Expo hänger ut SD-politiker och tidigare Ikea-chef som Putinkramare – men mejlen visar något annat










