Sverigedemokraterna är beredda att släppa fram Ulf Kristersson som statsminister utan att själva ingå i regeringen. Därefter ska partiet gå i full opposition. Samtidigt vill Jimmie Åkesson göra upp med den högerprofil som Tidösamarbetet har gett SD och återta vad han beskriver som partiets egentliga position i svensk politik – ett mittenparti som kan samarbeta åt båda håll.
Vid en pressträff i Sölvesborg presenterade SD-ledaren en ny väg framåt i den utdragna regeringsbildningen. Efter snart två månader och två misslyckade statsministeromröstningar öppnar han för att tolerera en borgerlig fyrpartiregering under Ulf Kristersson.
Det innebär att SD släpper kravet på egna ministerposter som villkor för att låta en borgerlig regering tillträda. Något nytt Tidöavtal är däremot inte aktuellt i den lösning Åkesson nu beskriver. Partiet ska i stället stå fritt att förhandla och bedriva oppositionspolitik.
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
– Sverigedemokraterna tillhör i grunden inget av de traditionella blocken i svensk politik. Vi har inga röda linjer mot att samarbeta med något parti i Sveriges riksdag. Vi kan samarbeta åt båda håll.
Enligt Åkesson ska möjligheten att få igenom SD:s politik avgöra vilka samarbeten partiet väljer.
Vill bort från högerprofilen
Beskedet handlar inte bara om att försöka lösa regeringsfrågan. Åkesson kopplar också vägvalet till behovet av att tydligare profilera Sverigedemokraterna efter valets tillbakagång.
För första gången backade partiet i ett riksdagsval. Även om Åkesson beskriver tappet som begränsat anser han att det finns anledning att fundera över hur SD uppfattats av väljarna under den gångna mandatperioden som stödparti till M, KD och L.
Under valrörelsen mötte han, enligt egen utsago, väljare som såg Sverigedemokraterna som ett borgerligt Tidöparti bland flera andra. Skillnaderna mellan samarbetspartierna hade blivit otydliga.
– Det här samarbetet med en borgerlig regering har gett oss en väldigt tydlig högerprofil.
Det gäller enligt Åkesson inte minst den ekonomiska politiken, fördelningspolitiken och välfärden. Där har samarbetet fört med sig en profil som han anser inte motsvarar partiets identitet.
– Och det där är inte den profil Sverigedemokraterna vill ha långsiktigt. Det är inte Sverigedemokraterna helt enkelt.
En mandatperiod utanför ett organiserat regeringssamarbete ska därför ge utrymme att tydligare visa vad SD självt står för.
– Så att en period i opposition kan, bedömer jag, ge oss möjligheten att hitta tillbaka till partiets egentliga position som ett mittenparti som kan samarbeta brett och som sätter Sverige och som sätter svenska medborgare i främsta rummet.
Åkesson framhåller att SD har högt förtroende i vissa enskilda sakfrågor. Men ett parti av SD:s storlek behöver, enligt honom, vinna ett bredare förtroende för sin politik.
Försvarar kravet på ministerposter
Samtidigt försvarar Åkesson den tidigare linjen att SD efter valet antingen skulle ingå i regeringen eller gå i opposition. Han beskriver kravet på ministerposter som en naturlig fortsättning på fyra års Tidösamarbete.
SD var störst i regeringsunderlaget och fick enligt honom bära ett politiskt ansvar även för beslut som partiet inte hade haft inflytande över. Väljarna uppfattade i hög grad SD som en del av regeringen, trots att partiet saknade egna statsråd.
Åkesson betonar att samarbetet gav betydande sakpolitiska resultat och att SD gärna hade fortsatt, men då som regeringsparti. Valresultatet gav emellertid inte det tidigare regeringsunderlaget majoritet. Han vill heller inte att SD ska fastna i en permanent stödpartiroll.
– Vi har varit tydliga med att vi inte har för avsikt att hamna i den här stödpartifällan som har hållit Vänsterpartiet utanför alla regeringar i mer än hundra år. Vi kommer inte att hamna där.
Att ändå kunna släppa fram Kristersson motiverar han med att SD behöver förhålla sig till valresultatet och försöka påverka vilken regering partiet ska bedriva opposition mot.
Två besked till Kristersson
Åkesson berättar att han under ett möte med Ulf Kristersson, inom ramen för dennes sonderingsuppdrag, lämnade två besked. Det första var att SD fortfarande kan ingå i en regering som tar stöd av eller innefattar Centerpartiet. Någon röd linje mot C finns inte från Sverigedemokraternas sida. Det andra var att SD kan tolerera en borgerlig fyrpartiregering. Detta om Centerpartiets motstånd sätter stopp för SD:s regeringsmedverkan.
– Och för det andra, i den händelse att Centerpartiets röda linjer sätter stopp för en sådan regering, så är Sverigedemokraterna beredda att tolerera Ulf Kristersson som statsminister i en borgerlig fyrpartiregering och därefter gå i full opposition.
Åkesson räknar dock inte med att Centerpartiet kommer att acceptera SD i regeringen. Därför framstår alternativet med en borgerlig regering och SD i opposition som den mer framkomliga vägen, enligt hans bedömning. Det skulle innebära att SD avstår i statsministeromröstningen och därmed kan låta Kristersson tillträda.
– Det innebär alltså att tolerera Ulf Kristersson genom att trycka avstå i en statsministeromröstning och därefter så låter vi regeringsbildaren ta ansvar för sin regering. You’re on your own, så att säga.
Inget nytt avtal – men öppet för förhandlingar
Åkesson understryker att den tänkta lösningen skiljer sig från föregående mandatperiod. SD ska inte vara bundet av några avtal eller överenskommelser på förhand.
Däremot kan partiet förhandla med regeringen när det bedömer att det finns möjlighet att få igenom sin politik. Ansvaret ska då begränsas till de frågor där SD faktiskt har medverkat till en uppgörelse. Åkessons bedömning är att partiet på det sättet kan få en stark vågmästarroll i riksdagen.
Han ser också bättre förutsättningar att påverka en borgerlig regering än en socialdemokratiskt ledd. Kontakterna med de borgerliga partierna har byggts upp under flera år, medan motsvarande kontaktytor till det rödgröna lägret enligt honom i princip saknas. En borgerlig regering skulle dessutom bättre kunna förvalta viktiga reformer från Tidösamarbetet, anser han.
Ytterligare ett motiv är att hålla Miljöpartiet och Vänsterpartiet utanför regeringen. Åkesson varnar för att en regering med dessa partier skulle innebära bland annat en mer tillåtande migrationspolitik, högre bränslepriser och höjda skatter.
Riktar kritik även mot borgerligheten
Öppningen för Kristersson åtföljs samtidigt av tydlig kritik mot de borgerliga partierna. En borgerlig regering utan SD och utan Tidöavtal skulle enligt Åkesson vara sämre än den föregående. Han pekar också ut den tidigare alliansregeringen under Fredrik Reinfeldt som medansvarig för många av Sveriges samhällsproblem.
– Alla de gamla partierna har på olika sätt bidragit till att förstöra Sverige. Det är min ärliga bild.
Åkessons stöd för att låta Kristersson tillträda är därmed ett val mellan de alternativ som han anser återstår efter valet. Det är den regering som enligt hans bedömning ger bäst möjligheter till SD-inflytande och är minst dålig för Sverige.
Kristersson välkomnar – Åkesson pressar C
Ulf Kristersson välkomnar beskedet. I en kommentar till SVT säger han att det kan bidra till att underlätta regeringsbildningen.
– Sverigedemokraternas ansvarstagande besked är välkommet och kan möjligen göra det som var mycket svårt något mindre svårt. Samtalen fortsätter.
För att den tänkta fyrpartiregeringen ska bli möjlig behöver dock Centerpartiet ansluta sig till en borgerlig regeringslösning. Partiet har hittills pekat ut Magdalena Andersson som sin statsministerkandidat.
Åkesson riktar därför en uppmaning till C-ledaren Elisabeth Thand Ringqvist att klargöra om hon är beredd att ingå i en borgerlig minoritetsregering som kan förhandla brett i riksdagen. Han anser att SD nu har bidragit till att försöka bryta dödläget, men att även andra partier måste förflytta sig.
– Fler partier behöver ta ansvar. I synnerhet Centerpartiet måste bekänna färg i det här läget.
Själv hade Åkesson helst sett ett extra val. Han anklagar Socialdemokraterna för att ha gått till val utan ett fungerande regeringsunderlag, trots att väljarna enligt honom fick ett annat besked.
Hans bedömning är emellertid att ett extra val är osannolikt. SD förbereder sig därför på en mandatperiod i opposition – med ambitionen att både påverka politiken och tydligare återta sin egen profil.
