Fatima Khawari, talesman för “Ung i Sverige” och ledare av protesterna mot utvisningarna av illegala afghanska invandrare, fick igår Martin Luther Kings pris vid en ceremoni i Norrmalmskyrkan i Stockholm. – Det känns väldigt bra för oss allihopa, säger Fatima Khawari till Samhällsnytt.
Bakom Martin Luther Kings pris står Kristna fredsrörelsen, Equmeniakyrkan och Sveriges kristna råd (SKR). SKR är en samarbetsorganisation med sammanlagt 27 medlemskyrkor. De är alltifrån Svenska kyrkan och Pingströrelsen till Stockholms katolska stift, Syrisk-ortodoxa kyrkan och Ryska ortodoxa kyrkan. I princip samtliga kristna kyrkor i Sverige står alltså bakom priset.
Varje år utser en grupp ledamöter från de olika kristna organisationerna en vinnare av Martin Luther King-priset. Och i år gick det priset till Fatima Khawari.
– Det känns väldigt bra för oss allihopa med det här Martin Luther King-priset, säger hon till Samhällsnytt.
– Det kom oväntat. Vi visste inte att vi hade blivit nominerade till det här priset.
Prissumman är omkring 25 000 kronor, men än så länge har Khawari inte fått några prispengar.
– Jag har bara fått ett diplom och en blomma, säger hon.
Generalsekreterare för Sveriges kristna råd tillika ordförande för priskommittén är Karin Viborn. Hon var själv inte med under gårdagens ceremoni.
– Jag insjuknade precis innan prisceremonin igår så jag fick lämna ifrån mig den. Det var första gången sedan priset instiftades som jag inte var med så jag är på lite dåligt humör idag, säger hon till Samhällsnytt.
Bryr sig inte om kritiken
Viborn berättar att responsen på att ge Khawari priset varit mycket positiv.
– Det har varit väldigt positivt och väldigt uppmärksammat. Det var bland annat ett inslag på TV4 morgon igår. Sedan har det förstås varit en del kritiska röster också, säger hon.
Vad säger kritikerna?
– Att det är ett dåligt val för att hon inte lever i Martin Luther Kings anda och att hon är egoistisk. Det går en massa sådana rykten. Jag har inte brytt mig jättemycket om den kritiken för jag upplever att den har att göra med hur man ser på de afghanska ungdomarna helt enkelt och att det blir skälet till att man säger så.
Du menar att kritikerna har en dålig syn på ungdomarna?
– Ja, jag uppfattar det blir ett inlägg i flyktingdebatten, vilka som ska få stanna och inte få stanna och här är människor som tycker att de inte ska få stanna och då är man helt naturligt emot hennes kamp.
[soliloquy id=”214374″]
Mordförsök på polisman ett “olycksfall”
31 augusti ifjol knivhöggs polismannen Ted Eriksson i nacken av en av de afghaner som brukade delta flitigt i demonstrationerna. Viborn känner till mordförsöket, men menar att det är sådana “olycksfall” som kan inträffa när människor är med:
– Jag tänker att det är lika fel det. Jag tänker att icke-våldsprinciperna, som Fatima talar väldigt starkt för, är det väsentliga. Men olycksfall, det låter banalt att säga så, men det händer saker när människor är med som inte är i linje med vad en organisation, i det här fallet Ung i Sverige, vill stå för.
Hur ser ni på att demonstrationerna många gånger inte haft tillstånd?
– Det är ju en fråga om civil olydnad kan man säga.
– Jag tänker att ska man förändra världen så måste man ibland bryta mot regler och mönster. Jag är en företrädare för kyrkan och Jesus gjorde ju det nu och då när reglerna var omänskliga. Det är inte att jämföra med tillstånd, för det ska man ju alltid söka, och varför de inte alltid sökt tillstånd vid de här demonstrationerna vet inte jag. Det kan ju också vara okunskap när det är unga människor som försöker uttrycka sin vilja.
Ser du en fara i att människor skräms bort från kyrkan när Sveriges kristna råd tar så tydlig ställning i en politisk fråga som är så pass känslig, som präglas av våld och kriminalitet, vilket vi sett, och att man ser det som att ni står för något väldigt hårt och våldsamt?
– Det finns en kritik så fort kyrkan går in i politiken, men det menar jag och många med mig att det går inte att sära på helt och hållet. Lever man i ett samhälle blir det politik också av en tro och tolkning av en tro. Det vi är överens om är att arbeta för mänsklig värdighet och det gäller bland annat de som behandlas väldigt dåligt, migranter och asylsökande flyktingar.
– Det finns de som använder det som skäl att lämna den kristna tron för att vi tar tydlig ställning för en värdig migrationspolitik.
Man kanske inte lämnar den kristna tron utan bara lämnar kyrkan?
– Ja, så kan man göra också.
Vänsteraktivister frekventa pristagare
Det första Martin Luther King-priset 2005 delades ut till Mikael Wiehe, som gett uttryck för tydliga kommunistiska sympatier. Året därpå gick priset till Michael Williams, Ordförande i Flyktinggruppernas och Asylkommittéernas Riksråd. Andra pristagare genom åren är artisten Jason “Timbuktu” Diakité, operasångerskan Malena Ernman och vänsterjournalisten Martin Schibbye.
Ett par socialdemokratiska politiker har också fått priset och såväl hijabuppropet som asylstafetten har fått hedersomnämnanden. Det är tydligt att priskommittén belönar vänsterradikal aktivism.
– Vi har överhuvudtaget inte resonerat i de termerna. Vi tänker på medborgarrättsrörelsen, att stå upp för människors lika värde, att svarta och vita ska kunna ha samma förutsättningar, där har du kanske förklaringen till varför de du räknar upp finns med, säger Viborn.
Hon påpekar också att det funnits pristagare genom åren som är socialdemokrater.
– De är i alla fall inte extremvänstern om vi tänker så, säger Karin Viborn.
Kommentarer förhandsgranskas inte av Samnytt och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet. Klicka här för att läsa våra kommentarsregler.