Vindkraften dödade livskvalitén – boende larmar om sömnproblem, intrång och orättvis ersättning

Bakom talet om grön omställning och fossilfri el finns människor vars vardag förändrats i grunden. I byar nära de stora vindkraftparkerna i Jämtland beskriver boende hur tystnaden försvunnit, hur sömnen störs och hur naturen fått karaktären av industriområde. Samtidigt växer kritiken mot ett ersättningssystem som uppfattas som både orättvist och verklighetsfrånvänt. Samnytt har intervjuat några drabbade medborgare.

Munkflohögen är en liten by i Bergs kommun i Jämtland, omgiven av skog, myrmarker och vidsträckta höjder. Här, där bebyggelsen är gles och avstånden stora, har ett omfattande vindkraftsområde vuxit fram – med ett stort antal verk utspridda över landskapet. Det som tidigare präglades av stillhet och obruten natur har i dag förändrats i takt med utbyggnaden.

När Mikael Gälliner köpte sitt hus fanns ingen uppgift om att en vindpark skulle byggas i området. I dag lever han med ett 20-tal verk framför sig – och långt fler inom några mils radie. För honom är det inte i första hand utsikten som blivit problemet, utan ljudet.

– När jag köpte det här så var det ingen som talade om att det skulle byggas en vindpark, berättar han för Samnytt.

LÄS ÄVEN: Kommuner överger vindkraften efter fiasko – försöker sälja av

Han beskriver hur bullret från verken, särskilt under vissa väderförhållanden och tider på året, går rakt in i vardagen. Hösten uppges vara värst. Då påverkas sömnen tydligt.

– Man får ju dålig sömn. De dagar det är fel så är det ju så, säger han.

Det har ingenting med elpriserna att göra. Man blir ju störd vart den än står i Sverige, så det ska vara lika bidrag i hela Sverige.

Mikael Gälliner, Munkflohögen

För Gälliner förstärks problemen också av hans hörselnedsättning. Han menar att ljuden blir svårare att stänga ute.

– Vi som är hörselskadade söker ljuden, säger han.

LÄS ÄVEN: Miljöpartiet: Gärna vindkraft – men inte på vår bakgård

Samtidigt har regeringens förslag om ekonomisk ersättning till närboende väckt starka reaktioner. I korthet handlar det om årliga utbetalningar – omkring 38 000 kronor i södra Sverige och cirka 19 000 kronor i norra delar av landet.

Bland boende beskrivs det av flera som ett försök att “muta” fram acceptans för en redan etablerad verklighet. Kritiken handlar inte bara om nivåerna, utan om principen: att ersättningen knyts till elpris och geografi snarare än till hur människor faktiskt påverkas av buller, förändrad livsmiljö och värdeminskning.

För dem som redan lever med vindkraften upplevs förslaget dessutom komma i efterhand – och i vissa fall utan att ens omfatta dem.

Hur påverkar det här er ekonomiskt i nuläget?

– Vindkraftsetableringen påverkat husets attraktivitet och har i praktiken gjort en framtida försäljning svårare, svarar Mikael Gälliner. Han fortsätter:

– Den dagen jag och min fru vill sälja så är det svårt att sälja.

LÄS ÄVEN: Hotet från vindkraften halverade värdet på Svens och Görels hus

Samtidigt upplever han att de boende som redan lever med verken hamnar utanför den diskussion om kompensation som nu förs politiskt.

Förslagen om ekonomisk ersättning till närboende har väckt debatt, men Gälliner menar att nivåerna är otillräckliga och logiken bakom dem felaktig.

– 19 000 kronor är ju en droppe i havet, säger han, och vänder sig särskilt mot att ersättningen föreslås bli högre i södra Sverige än i norr.

LÄS ÄVEN: Asbest hittat i flera vindkraftverk: ”Bara början”

För honom är saken principiell – om ersättningen ska kompensera för att människor störs av vindkraft, ska den utgå från själva intrånget – inte från regionala elpriser eller andra marknadsförutsättningar.

Elen är ju dyrare i sydsverige?

– Det har ingenting med elpriserna att göra. Man blir ju störd vart den än står i Sverige, så det ska vara lika bidrag i hela Sverige.

LÄS ÄVEN: Vindkraften går trögt – nu ska svenskarna mutas att acceptera snurrorna

Han efterlyser också fler ljudmätningar och större lyhördhet från myndigheter och ansvariga aktörer. Enligt honom har han länge försökt få till stånd en mätning på den egna gården, utan att få gehör.

– Det ska vara mer mätningar för ljud och störning för de som bor nära, säger han.

Första gången jag gick dit upp så upplevde jag en tystnad som jag aldrig har hört förut. Det kändes mäktigt, så tyst var det. Den tystnaden finns ju inte längre.

Bengt Hagström, Munkflohögen

Det är inte bara bullret som förändrat upplevelsen av platsen. Området kring verken har, enligt Gälliner, också fått en annan karaktär. Vintertid finns risk för isbildning på rotorbladen, och han beskriver hur skyltar varnar för att människor rör sig i området på egen risk.

LÄS ÄVEN: Vindkraft stör grannar – länsstyrelsen lägger ned ärendet

– Man känner att det är ett industriområde, säger han.

På vissa tider av året undviker han och andra att röra sig i delar av markerna på samma sätt som tidigare. Det handlar inte bara om ljud eller blinkande ljus, utan om att landskapet inte längre upplevs som fritt och självklart.

”Jag flyttade hit för lugnet”

Bengt Hagström, som också bor i området, ger en mer resonerande men samtidigt på flera punkter kritisk bild. Han flyttade själv från Göteborg till Jämtland just för det lugn och den stillhet som platsen erbjöd.

– Jag flyttade hit upp just för lugnet som finns här uppe, både bland människor och ute i naturen.

Han minns, efter flytten från Göteborg, särskilt den första tiden i området och den nästan overkliga tystnad han mötte.

– Första gången jag gick dit upp så upplevde jag en tystnad som jag aldrig har hört förut. Det kändes mäktigt, så tyst var det. Den tystnaden finns ju inte längre.

Hagström intar dock inte rollen som kategorisk motståndare till vindkraft. Tvärtom säger han att om vindkraft nu ska byggas, är det logiskt att placera verken där få människor bor. Han är samtidigt tydlig med att han är positiv till kärnkraft, som han menar är ren.

LÄS ÄVEN: Landets politiker utbildas i vindkraft – vindkraftsindustrins egen PR-byrå leder kursen

Alla vill ha el, konstaterar han, och elförsörjningen är en del av välfärden. Men det innebär inte att invändningarna försvinner.

Men om bolaget går noll, ska man inte få ut något då? Och om det går minus, ska vi betala då istället?

Bengt Hagström, Munkflohögen

Han menar att dagens syn på ersättning missar den centrala frågan – hur mycket en människa faktiskt påverkas i sin vardag.

– Ersättningen tycker jag ska vara för intrånget i min vardagsmiljö.

LÄS ÄVEN: Vindkraftslobbyn – hot mot den lokala demokratin

Enligt honom är det missvisande att utgå enbart från avståndet till verken. Två personer kan bo relativt nära samma anläggning men påverkas helt olika beroende på terräng, vegetation, siktlinjer och hur ljudet sprider sig.

– Det är inte avståndet som avgör hur mycket det hörs, säger han och pekar på att Mikael Gälliner, trots att han kanske inte bor närmast, påverkas tydligare eftersom ljudet når honom på ett annat sätt.

LÄS ÄVEN: Forskningslarm: Hälsofarligt höga nivåer av infraljud från vindkraft

Just därför, menar Hagström, borde kompensationen i högre grad utgå från faktisk påverkan och bedömas mer individuellt. Han säger själv att han inte upplever samma grad av störning i sin vardag, medan andra i byn gör det.

LÄS ÄVEN: Ornitologer kräver: Börja riva vindkraft och rädda Sveriges örnar

Samtidigt delar även Hagström kritiken mot att ersättningen föreslås bli högre i södra Sverige än i norra. Han kallar resonemanget märkligt och menar att det blandar ihop två skilda saker – värdet på elen och värdet av en människas livsmiljö.

– Det är ju samma intrång. Oavsett hur mycket vindbolaget går plus eller minus så blir det samma intrång.

En del menar ju att alla vindkraftbolag visar minusresultat i Sverige?

– Men om bolaget går noll, ska man inte få ut något då? Och om det går minus, ska vi betala då istället?

LÄS ÄVEN: Försvarsmakten: Vindkraften ett hot mot rikets säkerhet

Även Hagström pekar på att vindkraften fört med sig mer än bara en förändrad horisont. Under perioder med isbildning undviker människor att röra sig i vissa delar av naturområdet.

Ett annat inslag som väckt frågor i området är en incident där ett rotorblad på ett vindkraftverk gick av. Händelsen fick, enligt Bengt Hagström, mycket begränsad uppmärksamhet.

– Det var en liten notis i Östersundsposten typ en dag, och sen var det borta. Knäpptyst, säger han.

LÄS ÄVEN: Ingen kompensation för vindkraftsdrabbade husägare

Han upplever att händelsen snabbt försvann ur det offentliga samtalet, trots att den rör säkerheten i en anläggning som ligger nära människor och natur.

– Det kändes väldigt nedtystat. Antingen var det helt ointressant för allmänheten – eller så är det någon som inte vill att det ska bli negativ uppmärksamhet kring det här, säger han till Samnytt.

Hem som förändras i grunden

Det är i mötet mellan de här två rösterna som konfliktytorna blir tydliga. Den ena beskriver en vardag med störd sömn, förlorat lugn och ett hus som tappat i värde.

Den andra accepterar att el måste produceras – men sätter fingret på det som skaver: att intrånget i människors liv inte alltid tycks mätas eller kompenseras på ett sätt som motsvarar påverkan.

LÄS ÄVEN: Ekeroth: ”En muta gör inte vindkraften bättre”

Tillsammans visar de något som sällan ryms i de övergripande formuleringarna om energiomställningen. Bakom varje vindkraftsetablering finns människor som inte lever i en energiplan, utan i ett hem som förändrats i grunden.

Frågan är därmed inte bara var vindkraften ska byggas, eller om den ens bör byggas – utan hur konsekvenserna för dem som bor nära ska vägas och hanteras.

Missa inte vindkraftsgranskning

År 2021 producerade Samnytt en dokumentärserie om vindkraften tillsammans med Madeleine Staaf Kura från VIndkraftsupplysningen. Granskningens första del kan ses nedan: