Ett par tusen personer gick i ett fackeltåg. En nationell insamling fick in över 250 000 kronor. Politiker, organisationer och media lyfte fram Hamse som en symbol för hatbrott. Men polisutredningen krossade berättelsen.
Då Hamse Ali trädde fram och hävdade att sex vita män hade misshandlat honom samtidigt som de ropade rasistiska glåpord reagerade hela Norge med avsky och maskineriet gick igång direkt med fackeltåg och demonstrationer.
GPS-data visade dock att han aldrig befann sig i Nygårdsparken, vilket han påstod. Skadorna var dessutom mer förenliga med ett fall från en elscooter än en misshandel. Han hade också en alkoholhalt i blodet på 1,1 promille. Det fanns inga vittnen, inga kameror, inga bevis.
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
LÄS ÄVEN: Anklagas för fejkat hatbrott – riskerar nu fängelse
I en debattartikel berättar Sarah Gaulin, vd för LIM – en icke-statlig organisation som arbetar för att främja invandrares deltagande, förtroende och tillhörighet i det norska samhället, om hur hon följde delar av rättegången på plats i Bergen.
Gaulin kommer ursprungligen från Iran och kom till Norge vid sju års ålder. Sedermera studerade hon ekonomi och affärsjuridik och är i dag engagerad i Arbeiderpartiet.
Märklig rättegång
I rättssalen lade hon märke till något annorlunda från dag ett – åklagaren verkade ovanligt mild. I stället för att ställa kritiska frågor verkade det som om han försökte hjälpa Hamse.
LÄS ÄVEN: Migrant orkestrerade falsk ’rasistattack’ – knivhögg sig själv
”Jag upplevde en åklagare som hellre ville undvika obehaget i fallet. Det var som om ingen ville ha en dom, bara en förklaring. Det är inte varje dag som åklagaren måste bevisa falska vittnesmål”, skriver hon.
När försvaret tog in en neuropsykolog som hävdade att Hamse kunde ha haft falska minnen efter en huvudskada och alkohol, tog åklagaren till sig teorin som en sista utväg. Plötsligt kunde allt förklaras och alla kunde undgå ansvar.
Ett vittne som var vän med Hamse ville inte åka hem till sina muslimska föräldrar, något Gaulin säger sig ha förståelse för. Många unga människor från minoritetsbakgrunder är rädda för att göra sina familjer besvikna och hon har träffat många som hellre stannar ute tills de är nyktra än kommer hem berusade.
Ett helt land blev bedraget
Kanske var det här allt började, spekulerar hon. Kanske var det lättare att säga ”Jag blev attackerad” än att säga ”Jag föll”.
Men när en sådan lögn tillåts växa fram blir konsekvenserna enorma. En olycka blev en nationell berättelse om hatvåld. Ett helt land blev bedraget.
[…]
När någon missbrukar offerrollen förlorar verkliga offer sin röst. De måste bevisa ännu mer för att bli trodda. Det är de som får betala priset för lögner som denna.
Efter flera månaders utredning och vittnesförhör lade åklagaren till slut ner fallet med hänvisning till att det är ”för svårt att bevisa uppsåt”.
Men det handlade också om rädsla för beröringsskräck.
För vem skulle döma en ung man från minoritetsbakgrund för att han hittat på en rasistisk historia? Det är bekvämare att inte göra det.
Men det skickar en farlig signal om att vissa berättelser är för känsliga för att ifrågasättas, oavsett hur felaktiga de är. När sanningen blir politiskt obekväm står rättsstatsprincipen på skakig mark.
Avslutningsvis konstaterar Gaulin att vi måste sluta låta känslor styra innan fakta är kända och att vi måste våga ställa frågor, även när historien passar våra egna förhoppningar.
LÄS ÄVEN: Påstådd attack mot slöjbeklädd flicka falsk enligt polis
