En färsk rapport från Språkrådet visar att svenska studenter i högre utbildning i klar majoritet föredrar undervisning på svenska – både i tal och skrift. Resultaten pekar på ett tydligt glapp mellan hur utbildningen ges i dag och vad studenterna själva efterfrågar.

Det talas idag mycket det svenska språkets vikt men då handlar det oftast om migration och integration eller hur svenskan trängs undan i det offentliga rummet på grund av segregation. Men ett äldre problem är hur engelskan tränger sig på i Sverige i en rad sammanhang. Ett område som är särskilt hårt drabbat är den akademiska världen, där svenskan med globalistiska argument nästan helt satts på undantag till förmån för engelskan.

I rapporten ”Parallella fackspråk: studentperspektiv på språk i högre utbildning”, som bygger på svar från 1 000 studenter vid svenska lärosäten, framträder en ovanligt samstämmig bild: studenter vill studera på svenska. Det gäller föreläsningar, seminarier, grupparbeten, handledning, tentor och uppsatsskrivande.

I många situationer föredrar omkring nio av tio studenter svenska framför engelska. Allra starkast är preferensen i handledning och grupparbeten, där 92 respektive 90 procent väljer svenska framför engelska.

Till och med i de moment där engelska brukar anses vara mest etablerat – som kurslitteratur och uppsatsskrivande – vill en tydlig majoritet använda svenska. Endast 16–24 procent anger att de föredrar engelska i dessa situationer.

Detta går i linje med sammanfattningen i den publika presentationen av rapporten, som tydligt konstaterar att studenter föredrar svenska i nästan alla undervisningsmoment

Starkt stöd för svenskt fackspråk – och ett glapp till lärarna

Rapporten visar också att studenter lägger stor vikt vid att lära sig svenskt fackspråk, både för att klara studierna och för att vara förberedda inför arbetslivet. Många menar att yrkesroller inom vård, pedagogik, socialt arbete och andra samhällsbärande professioner kräver god förmåga att kommunicera på svenska.

Samtidigt upplever studenterna att lärarna inte alltid betonar vikten av svenskt fackspråk i samma utsträckning som de själva gör. Det pekar på ett tydligt gap mellan studenternas behov och hur undervisningen organiseras i praktiken

Ökad engelskspråkighet – inte med studenternas stöd

Engelska har blivit allt vanligare i svensk högre utbildning. Forsningen som rapporten sammanställer visar att användningen av engelska som undervisningsspråk ökat under lång tid – inom både kurser och hela utbildningsprogram, i synnerhet inom teknik, naturvetenskap och delar av samhällsvetenskapen.

Rapporten hänvisar bland annat till studier som visar att ungefär en fjärdedel av alla kurser som ges på svenska helt saknar svensk kurslitteratur. Det innebär att studenter förväntas studera på engelska även när kursens undervisningsspråk officiellt är svenska.

Skillnaderna mellan ämnesområden är stora. Studenter inom teknik och naturvetenskap är mer öppna för engelska men ändå i minoritet, medan studenter inom hälso- och sjukvård, social omsorg och lärarutbildningar nästan helt enigt föredrar svenska – sannolikt eftersom deras framtida yrken kräver avancerad kommunikation på svenska.

Språkrådet: ”Ett viktigt men ofta förbisett perspektiv”

Lena Lind Palicki, avdelningschef på Språkrådet, betonar att studentperspektivet länge saknats i debatten om språkval inom högre utbildning.

”Det finns en stor efterfrågan på svenskt fackspråk – i alla fall från studenterna”, säger hon och menar att resultaten bör ses som en uppmaning till universitet och högskolor att skapa bättre förutsättningar för att utveckla och använda svenskt fackspråk parallellt med engelskan.

Internationella ambitioner – nationella krav

Sedan Bolognaprocessens införande har internationalisering varit ett tydligt mål för svenska lärosäten. Engelska har pekats ut som ett sätt att locka internationella studenter och öka den globala rörligheten. Samtidigt slår språklagen fast att svenska är Sveriges huvudspråk och att myndigheter – inklusive universitet och högskolor – har ansvar för att utveckla svensk terminologi.

Rapporten menar att parallellspråkighet är ett uttalat ideal i lärosätenas språkpolicyer, men att det ofta är oklart hur den ska genomföras i praktiken. I många fall saknas strategier för hur svenskt fackspråk ska undervisas, utvecklas och upprätthållas inom utbildningen

Stor variation beroende på kurser och program

Exakta siffror varierar kraftigt mellan lärosäten och ämnen, och rapporten ger ingen nationell totalsiffra. Men forskningen den refererar till visar ett tydligt mönster:

• Andelen kurser och program som ges på engelska ökar.
• Engelskspråkig kurslitteratur är dominerande inom många områden.
• En stor andel av utbildningarna inom teknik och naturvetenskap har engelska som huvudspråk
• Inom humaniora, juridik, lärarutbildning och vårdyrken är engelskan mindre vanlig.

Sammantaget innebär detta att studenter ofta möter mer engelska i undervisningen än vad lärosätenas officiella språkpolicyer antyder och lagen föreskriver.

Vägskäl för svensk högre utbildning

Rapportens slutsats är tydlig: svenska studenter vill studera på svenska – och de vill att svenskt fackspråk ska ha en självklar plats i utbildningen. Samtidigt pekar utvecklingen mot allt mer engelska i både undervisning och kursmaterial.

Frågan som nu ställs är hur lärosätena ska balansera internationalisering med sitt lagstadgade ansvar att värna och utveckla svenskan som vetenskapligt språk.

Eller som Språkrådet uttrycker det: ”Studenternas tydliga ställningstagande bör ge ny tyngd åt diskussionen om hur svenska och engelska kan ges goda förutsättningar att utvecklas sida vid sida i framtiden.”