DEBATT • Samtidigt som svenska myndigheter backar från nya riksintressen för landbaserad vindkraft på Öland förs nya områden för storskalig energiproduktion in i Mörbylångas översiktsplan.
Bakom förändringen finns ett relativt okänt EU-projekt som få invånare känner till — men som kan förändra södra Ölands landskap för generationer framåt. EU-konsulter räknar i sina scenarier på upp till 1 300 nya vindkraftverk på södra Öland.
De senaste åren har samråden avlöst varandra för havsbaserad, kustnära och landbaserad vindkraft runt södra Öland. Vi är många som deltagit och skickat in synpunkter med hänvisning till forskning och statistik, för enskilda projekt såväl som för reviderade riksintressen via Energimyndigheten och Havs- och vattenmyndigheten.
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
Mitt eget engagemang började redan under de första samråden kring Aurora mellan Öland och Gotland. Dokumentären Vindkraft: Räddning eller fördärv, producerad av Vindkraftsupplysningen och publicerad av Samnytt, fick mig att börja läsa underlagen själv. Utan den kunskapen hade jag aldrig förstått den radikala förändring som dök upp i Mörbylånga kommuns nya översiktsplan, ÖP 2045.
Den nya planen är helt digital, och det krävs en viss teknisk kapacitet för att orientera sig i de olika kartlagren. I de flesta kommuner finns det en separat vindbruksplan, som genomgår samråd och offentlig debatt. I stället för att uppdatera planen från 2011 införlivas nu vindkraft och annan energiproduktion i översiktsplanen.
Det rundar den större offentliga debatten med politiker och medborgare om vad som är lämpligt för just den här kommunen. Det brukar bli många insändare om avstånd, fastighetsvärden, hinderbelysning och annan påverkan.
I översiktsplanen återfanns alla områden från den gamla vindbruksplanen. Men det var något som inte stämde. Ett halvdussin nya områden med den kryptiska noteringen: Området har identifierats i teknisk undersökning CE4EUI. Vad är detta, tänkte jag?
Ett EU-projekt i det tysta
Det visade sig att tjänstemän i Mörbylånga kommun ingått projektavtal inom EU-kommissionens program Clean Energy for EU Islands (CE4EUI).
Projektet har gått under radarn, med endast en liten notis i lokaltidningen om att EU-kommissionen valt ut 26 öar som ska få hjälp från EU att bli självförsörjande på förnybar energi. Bakom den oskyldiga formuleringen döljer sig något betydligt mer långtgående.
Jessica Stegruds varning i Bryssel och riksdagen om att Sverige riskerar att bli en vindkraftskoloni åt EU var inga tomma ord.
Vad visste politikerna?
I samrådsversionen av ÖP 2045 fanns hänvisningar till CE4EUI i kartunderlagen. I granskningsversionen är dessa uppgifter borta och varken CE4EUI eller Clean Energy for EU Islands går längre att hitta. Utan egna skärmdumpar från den tidigare versionen hade det varit svårt att ens följa hur områdena tillkommit.
Både Regeringen och Försvarsmakten har sagt nej till vindkraftsanläggningar i Östersjön. Det är synnerligen positivt att Energimyndighetens riksintresseområden för landbaserad vindkraft nu är helt borta från Öland.
Området för Utgrunden är en kvarleva från en tidig etablering med sju verk som monterades ned för flera år sedan. Med dagens förutsättningar är platsen inte lämplig, vare sig för vindkraft eller annan energiproduktion.
Men i granskningsversionen av ÖP 2045 ligger de nu släckta riksintresseområdena kvar, i tillägg till CE4EUI — utan någon som helst referens till varför dessa områden anses lämpliga för energiproduktion.
Varför drar Mörbylånga kommun åt motsatt håll från svenska staten med en historiskt omfattande exploatering av södra Öland med både vindkraft och solkraft?
Vad betyder egentligen ”energiproduktion”?
Begreppet energiproduktion ersätter konkreta ställningstaganden om vindkraftens omfattning i översiktsplanen. Energiproduktion låter tekniskt och neutralt. I praktiken kan det betyda hundratals meter höga vindkraftverk, stora solcellsanläggningar, nya vägar, transformatorstationer, nätutbyggnad och en permanent omvandling av landskapet.
Det är ett sätt att föra in storskalig industrialisering i översiktsplanen utan att fullt ut behöva svara på de svåra frågorna om landskapsbild, naturvärden, kulturmiljö och de nationella riksintressen som staten själv fastställt.
Energiproduktion är inte ett kommunalt åtagande. Kommunens primära uppgift är att verka för medborgarnas bästa. Kommuner har ansvar för mark- och vattenanvändning. De har ansvar för bostadsförsörjning, skolor, omsorg, vatten, avlopp och lokal samhällsplanering.
Men energiproduktion i industriell skala är inte ett kommunalt åtagande. Det är en nationell energipolitisk fråga.
Ändå låter en enskild kommun, med hjälp av EU-medel, rita om kartan på ett sätt som går stick i stäv med både nationella beslut och internationella åtaganden.
Sverige har redan ett betydande överskott av väderberoende el. Det vi behöver är reglerkraft, till exempel gasturbiner som snabbt kan balansera elsystemet och baskraft i form av kärnkraft som levererar stabil el dygnet runt, året om.
1 300 vindkraftverk på södra Öland
Energimyndigheten uppger att de inte har haft några inspel från EU-projektet i arbetet med riksintressen. Trots detta används EU-rapporten Assessment of the wind power potential on Öland nu som underlag i kommunens arbete med den nya översiktsplanen, ÖP 2045.
Här räknar EU-konsulter på ett scenario med upp till 1 300 vindkraftverk samt repowering, alltså att befintliga verk ersätts med betydligt större anläggningar.
Redan nu tillåter Mörbylånga kommun att repowering av enstaka verk godkänns på delegation i stället för att alla verk i området prövas tillsammans i en bygglovsprocess där grannarna har insyn och talan.
Projektet har drivits som teknisk assistans, vilket gjort att det undgått den politiska debatt som ett nationellt beslut om riksintressen och energiproduktion annars skulle ha genererat.
EU-rapporten erkänner att elnätet på södra Öland inte kan hantera produktionen utan enorma investeringar. Ändå ritas områdena in i översiktsplanen.
Rapporten utgår från verk på 168 meter, vilket beskrivs som ett konservativt val för att minska visuell påverkan. Samtidigt visar en tabell att utvecklingen går mot upp till 260 meter höga verk med en rotordiameter (svepyta) som täcker mer än 30 000 kvadratmeter.
Det innebär en massiv förtätning. Att klämma in 1 300 verk på södra Öland skulle innebära en fullständig industrialisering av landskapet.
Utvecklingen rör sig snabbt mot verk som närmar sig eller till och med överstiger 300 meter i totalhöjd. I Sverige planeras vindkraftverk som är betydligt högre än dagens befintliga rekord på 230–250 meter.
EU vill samtidigt maximera så kallad repowering, det vill säga att ersätta befintliga verk med större.
Medan Länsstyrelsen och Energimyndigheten försöker hantera verkligheten på marken, ritar EU fram en plan som helt bortser från att tekniken och juridiken krockar med världsarvet och elnätet.
Sverige har lovat UNESCO att bevara världsarvet Södra Ölands odlingslandskap för all framtid. Det är ett internationellt åtagande som nu riskerar att offras när lokala planerare hellre lyssnar på konsulter i Bryssel än på landets egna myndigheter och på dem som bor och verkar på ön.
Det mest anmärkningsvärda är ändå hur detta har kunnat ske så gott som helt utan bred offentlig insyn och demokratisk debatt.
Eva Dillner
Civilingenjör, författare och konstnär, bosatt i Grönhögen på södra Öland
