DEBATT • Det talas mycket om “hållbarhet” idag ur ett miljö- och klimatperspektiv. En verksamhet som är motsatsen till hållbar och bedrivs på enorma arealer i norra Sverige, Norge, Finland och Ryssland är rennäringen. Enligt ny EU-lagstiftning ska 30 procent av mänskligt påverkad natur återställas till naturliga förhållanden. Att avveckla renskötseln i Sapmi borde stå högt på den dagordningen.

Sameradion har rapporterat om en forskningsrapport ”REFINE” om fosforbristen i fjällvärlden. Willen Goedkoop på SLU är en av forskarna bakom rapporten. Han säger att ett varmare klimat gör att näringsämnena fosfor och kväve binds upp i växtligheten och inte når sjöar och vattendrag. Om sjöarna blir mer näringsfattiga så borde en effekt bli att där finns färre djur då det produceras mindre mat för dem och att rödingen inom några generationer kan vara försvunnen från svenska fjällsjöar. Rapporten visar att idag har de flesta fjällsjöar totalfosforhalter under 5 mikrogram per liter och samtliga analyserade avrinningsområden visade minskande total-P-trender på mellan -4% och -0,8% per år.

Bortser från fakta

Det man inte tar upp är att rennäringen utarmar fjällvärlden på dessa näringsämnen. Varje vår föds renkalvar i fjällen. Dessa växer upp under sommaren genom att bygga in växtlighetens näringsämnen i muskler, ben mm och kommer att slaktas när de är tillräckligt stora.  Slaktkropparna skickas sedan till städer och landsbygd långt bort från fjällvärlden. Näringsämnen som fosfor och kväve hamnar sedan i reningsverkens slam som ofta blir ett avfall. Detta pågår år efter år. Varje bonde vet att den skörd han producerar och säljer tär på åkerns näringsinnehåll. Han måste därför återställa näringsinnehållet varje år genom att gödsla med näringsämnen som kväve, fosfor och kalium, för att säkerställa att han även nästa säsong kan producera en lönsam mängd spannmål. När det gäller renskötseln bortser man helt från dessa fakta. Frågan är varför?

Detta gäller även fisket i fjällvärlden. Fiskarna har också byggt in dessa näringsämnen i sina kroppar som också lämnar fjällvärlden och inte kommer tillbaka. I Kanada har man visat vilken enorm återföring av näringsämnen som sker när laxar vandrar uppför floderna och blir mat till björnar, örnar m fl, som sedan sprider ut sig i skogarna och gödslar marken med sin urin och avföring. Genom vittring frigörs lite näring från marken hela tiden men denna försvinner också med det vatten som lämnar området och hamnar till slut i havet.

Utarmar hela ekosystemet

Den enda näring som återförs till fjällvärlden är den som fjällvandrare bidrar med i form av urin och avföring som de avger under sina vandringar. Samerna borde därför välkomna att så många som möjligt vandrar i fjällen och gödslar marken, men i stället gör de allt för att hindra detta.

Denna utarmning av näringsämnen i fjällen påverkar naturligtvis hela ekosystemet av växter och djurliv. Rennäringen är därför inte hållbar utifrån denna näringsaspekt. Men rennäringen är inte hållbar utifrån flera aspekter. Den är ett hinder för rika rovdjursstammar som varg, björn, järv, lo och kungsörn i halva Sverige. Rennäringen har också utrotat två djurarter i Sverige, vild fjällren och skogsren. Även myskoxen hotas förmodligen av rennäringens verksamhet.

Bild: Nattfodd.

Enligt ny EU-lagstiftning ska 30 % av naturen restaureras, vilket rimligen innebär att 30 % av fjällvärlden behöver återställas till mer naturliga förhållanden. Det går inte med en bibehållen renskötsel.

Varför ska skattebetalarna ta notan?

Sedan är frågan varför Sveriges skattebetalare ska betala pengar till denna olönsamma verksamhet, som renskötseln är, år efter år. Rennäringen har blivit en form av hobby eller museiverksamhet som upptar hälften av Sveriges yta och föder ca 2 000 samer eller ca 4 % av den samiska befolkningen i Sverige, under förevändningen att de är Sveriges urbefolkning. Men resten av samerna, 96 %, och etniska svenskar är ju lika mycket urbefolkning. Som museiverksamhet fungerar den också dåligt eftersom den idag till stor del är motoriserad och förorsakar omfattande körskador i den känsliga fjällnaturen.

Enligt Roland B Rönnlund ”så är bara statens bidrag över 250 miljoner per år, att fördela utifrån 250 000 renar och ca 2 500 hel-/deltidsaktiva personer inom den s.k. rennäringen, vilket gör ett bidrag på över 1 000 kronor per ren eller räknat på annat sätt 250 000 kronor per person. Årligen! Detta innebär att bidraget för några renägarfamiljer är i storleksordningen två á tre miljoner kronor”.

Enligt departementsserien 1998:8 redovisas att ”Vid en jämförelse mellan inkomster och bidrag år 1980 konstaterades att rennäringen fått bidrag från staten med 3 kronor för varje redovisad krona i inkomst. Om man lägger till medel som tillförts näringen från inkomstkällor utanför stadsbudgeten uppgår andelen bidrag till 4 kronor för varje krona i redovisad inkomst.”

Etniska privilegier

Sedan har de renskötande samerna privilegier som andra inte har och som skapar konflikter med den övriga urbefolkningen och andra. Vidare är det sanslöst att en verksamhet som lever på bidrag ska hindra för samhället viktiga verksamheter som gruvor.

Utan renskötsel skulle vi kunna få ett fantastiskt rikt djurliv i fjällvärlden på samma sätt som man har i många andra delar av världen. Utan jakt skulle djuren successivt tappa skyggheten för människor vilket skulle ge naturupplevelser vi i dag inte är vana vid i Sverige, men som är vanligt förekommande i många andra länder och som ger stora turistinkomster. Fjällvärlden skulle därmed kunna ge betydligt bättre inkomstmöjligheter än i dag till dem som bor där, t ex till områdets samer. Att så lite har hänt i Sverige när det gäller naturturism är för att svenskarna är mycket hemmablinda och att jägarna lyckats indoktrinera svenskarna i sin syn på naturen.

Med ett naturligt ekosystem i fjällvärlden skulle vildrenen bli byten till rovdjur som i sin tur sprider sin urin och avföring i fjällmiljön, så att näringen bara cirkulerar inom samma område. De turister som sedan besöker fjällen kommer med sin urin och avföring att öka tillgången på fosfor och andra näringsämnen, och på så sätt gratis återställa näringsnivåerna till de nivåer som fanns innan renskötseln skapade en näringsskuld.

Ett område som borde vara lämpligt att börja med är det föreslagna Vålådalens naturreservat med fjäll som Helags och Sylarna. Det är ett attraktivt område för turism, både på grund av sin växlande vakra natur och sin närhet till större städer och övriga Europa.

Ulf Blomquist
Akademisk examen i ekologi, limnologi, kemi, miljöjuridik med mera