PRO duckar när frågan blir obekväm: Ingen åsikt om utvisningar efter våldtagen 100-åring

En irakisk medborgare döms för att ha våldtagit en 100-årig kvinna i hennes eget hem – men får stanna i Sverige. När Samnytt frågar Pensionärernas riksorganisation (PRO) hur man ser på detta undviker generalsekreteraren att ta ställning och återkommer i stället till generella resonemang om kvalitet, utbildning och systembrister inom äldreomsorgen. Samtidigt vittnar en undersköterska med erfarenhet från flera äldreboenden om en vardag präglad av språksvårigheter, låg bemanning och en tystnadskultur där de äldres berättelser ofta inte tas på allvar bakom stängda dörrar.
– Det finns knappt några svenskar kvar inom äldrevården, säger undersköterskan.

När det uppmärksammades att en 38-årig irakisk man utan svenskt medborgarskap dömts för att ha våldtagit en 100-årig kvinna i hennes hem, väckte det starka reaktioner på sociala medier – inte bara över brottets brutalitet, utan också över att gärningsmannen får stanna i Sverige efter avtjänat straff.

LÄS ÄVEN: Regeringens nye domare Mohamed stoppar utvisning av hemtjänst-irakier som våldtog 100-åring

I samtal med Samnytt får Christine Cars-Ingels, generalsekreterare för Pensionärernas riksorganisation (PRO), upprepade frågor om hur hon ser på detta. Något tydligt svar ges dock aldrig, utan hon försöker istället hitta sätt att undvika ämnet.

PRO är en medlemsbaserad intresseorganisation som företräder Sveriges pensionärer och arbetar för deras rättigheter och villkor. Organisationen driver frågor om pensioner, äldreomsorg, hälsa och trygghet. De säger sig verka för att äldre ska kunna leva aktiva, värdiga och trygga liv.

Cars-Ingels inleder med att konstatera att organisationen känner till sexualbrott mot äldre kvinnor främst genom medierapportering. Hon beskriver våldtäkter i äldreomsorgen som starkt skambelagda och menar att mörkertalet sannolikt är stort. På den punkten råder ingen oenighet.

LÄS ÄVEN: Hemtjänst-Mahamad i Vänersborg berättar: ”Jag var kåt”

När frågan däremot konkretiseras – att den aktuella gärningsmannen är irakisk medborgare, dömd för ett grovt sexualbrott mot en 100-åring och ändå inte utvisas – avstår Cars-Ingels från att ta ställning.

– Vi har inte tagit ställning kring den typen av frågor, säger hon, och flyttar i stället fokus till vad PRO driver politiskt: ett generellt ”äldreomsorgslyft”, bättre kvalitet och utökade registerkontroller.

Men också andra personer som pratar andra språk kan behöva kommunicera på sina språk. Så det är lite komplext. Jag menar att det inte handlar om härkomst utan det handlar om språkförmåga. Man måste kunna kommunicera.

Christine Cars-Ingels, generalsekreterare för Pensionärernas riksorganisation (PRO)

När Samnytt på nytt återkommer till själva kärnfrågan – hur PRO ser på att en utländsk medborgare som begår ett så grovt brott mot en mycket gammal kvinna får stanna i landet – svarar Cars-Ingels att hon inte satt sig in i det enskilda fallet tillräckligt för att uttala sig. Bedömningen, menar hon, är upp till domstolen.

Ett ”underbetyg” när en 100-åring våldtas

Samtidigt återkommer hon flera gånger till att våldtäkter inom hemtjänsten är ett ”underbetyg” för äldreomsorgen och ett tecken på bristande kvalitet och kontroll. Problemet, enligt henne, ligger i systemet – inte i frågor om påföljd eller utvisning.

LÄS ÄVEN: Domstolen polisanmäler nämndeman som kritiserar stoppad utvisning av irakier som våldtog 100-åring

Intervjun berör även frågan om äldreomsorgen använts som ett integrationsverktyg, något som enligt flera undersköterskor Samnytt talat med lett till språkproblem och bristande kommunikation med de äldre.

Jag menar att om en person kan svenska och vill kommunicera på svenska, så ska äldreomsorgen försöka tillmötesgå det. Att personalen kan prata svenska.

Christine Cars-Ingels, generalsekreterare för Pensionärernas riksorganisation (PRO)

Är det ett problem att man använder just de äldre till integrationsverktyg för att få in nyanlända i arbetslivet?

– Det är ju så att vi är väldigt beroende av att personer som kommer till Sverige jobbar i äldreomsorgen. Det är väldigt många som gör väldigt fina insatser i äldreomsorgen måste jag understryka. Det är ju över 50 procent av vårdbiträden som är födda utanför Sverige enligt SKR. Hon fortsätter:

– Det är en otroligt viktig insats som de här personerna gör och många äldre som tycker att de gör fantastiska insatser.

En svensk undersköterska har berättat för Samnytt att det knappt pratas svenska bland de anställda på en del äldreboenden. Vad är er kommentar till det?

– Det är ju också en fråga vi har drivit. Att man ska kunna göra sig förstådd i äldreomsorgen – och det gäller ju både personer som pratar svenska och vill bli förstådda på sitt språk. Hon fortsätter:

– Men också andra personer som pratar andra språk kan behöva kommunicera på sina språk. Så det är lite komplext. Jag menar att det inte handlar om härkomst utan det handlar om språkförmåga. Man måste kunna kommunicera.

LÄS ÄVEN: Irakier åtalad för hemtjänst-våldtäkter vill bli svensk medborgare: ”Lever hederligt och har integrerats”

Kan man förvänta sig att svenska åldringar i 90-årsåldern förstår arabiska?

– Jag menar att om en person kan svenska och vill kommunicera på svenska, så ska äldreomsorgen försöka tillmötesgå det. Att personalen kan prata svenska.

Även när frågan om ensamarbete inom hemtjänsten tas upp, där unga män arbetar ensamma bakom stängda dörrar hos mycket gamla kvinnor, avstår Cars-Ingels från att ta ställning till konkreta förändringar. Om personal ska arbeta två och två, eller om andra säkerhetsåtgärder krävs, är enligt henne upp till cheferna att avgöra.

LÄS ÄVEN: Ministern skyller våldtäkter i äldrevården på S – förespråkade själv fri invandring och var Reinfeldts medhjälpare

Mot slutet av intervjun konstaterar reportern att få tydliga svar givits, särskilt i frågan om gärningsmannens rätt att stanna i Sverige. Cars-Ingels avvisar kritiken och menar att hon talar utifrån PRO:s medlemmars prioriteringar, som hon säger sig känna genom återkommande undersökningar.

Samtidigt berättar Samnytt om samtal med äldre kvinnor som uttrycker rädsla för att bli gamla i Sverige. PRO:s generalsekreterare säger sig bli ”förfärligt bedrövad och arg” av uppgifterna om hundratals våldtäkter mot äldre kvinnor – men återkommer även då till utbildning, registerkontroller och politiskt ansvar, snarare än till frågan om konsekvenser för gärningsmän som saknar svenskt medborgarskap.

Att mannen som våldtog 100-åringen får stanna i Sverige kommenteras därmed aldrig i sak av PRO. Trots upprepade frågor lämnas frågan obesvarad.

”Det borde vara skottpengar på en sån”

Samnytt intervjuar ännu en undersköterska som praktiserat på flera äldreboenden i Stockholmsområdet och som även hon vill vara anonym, men vi kallar henne Maria. Mot bakgrund av att en irakisk man dömts för att ha våldtagit en 100-årig kvinna i hemtjänsten, frågar vi först hur hon vill kommentera händelsen.

– Det borde vara skottpengar på en sån, på riktigt.

Vi frågar vad hon anser om det som många tidigare menat, att äldrevården idag används som ett integrationsverktyg.

– Ja, det är precis så det känns. Hon går vidare:

– Sen är det ju så lågt betalt. Den timlön jag blev erbjuden är 50 kr mindre i timmen än vad jag får om jag jobbar i butik.

LÄS ÄVEN: Hemtjänst-syrier tog stryptag på 80-åring och tog hennes pengar – får stanna i Sverige

Många menar ju att anledningen att det finns så få svenskar i äldrevården är att staten betalar en del av lönen för “nyanlända”, håller du med om den beskrivningen?

– Ja, det gör jag. För det finns knappt några svenskar kvar inom äldrevården. Hon tar upp ett exempel:

– När jag praktiserade inom hemtjänsten gick jag först bredvid en afrikansk kvinna som varit i Sverige i 18 år. Jag reagerade på att hon pratade så dålig svenska och att hon klagade mest hela tiden. Hon hade tre brukare, eller kunder, som det heter, om dagen. Maria fortsätter:

– Sen gick jag med en svensk tjej som var helt fantastisk. Hon hade specialistkunskaper och hade nio kunder om dagen, så hon var jättestressad.

LÄS ÄVEN: Gängkriminell berättar: Jag fick jobb på äldreboende

Det händer ofta att cheferna ignorerar de äldres berättelser. Om kvinnan hade dött natten därpå hade jag blivit helt förstörd.

Maria, undersköterska

Hon menar att även arbetsmässigt så blir det orättvist.

LÄS ÄVEN: Polisen planerade PK-kampanj – upptäckte oväntat många våldtäkter inom hemtjänsten

Hur blir det för en 90-årig kvinna som behöver berätta, kanske om något obehagligt som har hänt, när personalen knappt förstår svenska?

– Nej, men det går ju inte.

Maria berättar om ett fall med en kvinna som var över 90 år gammal, som berättade att hon hade kräkts hela natten och det var andra gången på kort tid. Hon sa också att hon hade bestulits på pengar.

– Det här var en kvinna som var helt klar i huvudet. Jag tänkte att det måste dokumenteras. Man blir ju uttorkad då, det måste redovisas. Men det tyckte inte min handledare. Och hon blev chef senare. Maria fortsätter:

– Det händer ofta att cheferna ignorerar de äldres berättelser. Om kvinnan hade dött natten därpå hade jag blivit helt förstörd.

Varför tror du att de äldre ignoreras?

– För att de inte bryr sig, kanske. Men också språket, de förstår inte vad åldringarna säger.

LÄS ÄVEN: MP-profil döms för våldtäkt på dement kvinna

Har du upplevt att personal har dragit sig för att anmäla kollegor, av rädsla för konflikter, repressalier eller rasismanklagelser?

– Ja, det upplever jag.

Hon menar att hon själv vågar säga ifrån, vilket har fått konsekvenser – hennes handledare har vid tillfällen blivit ”rosenrasande” på henne för att hon sagt ifrån – men att andra kanske inte har den styrkan och hellre underkastar sig.

– Tänk dig den som kanske är lite konflikträdd, då är man ju tyst och sen händer ingenting.

De äldre: ”något som är jobbigt”

Vi frågar Maria om vem som ytterst bär ansvaret för att en sådan här händelse med 100-åringen kan inträffa.

– Först och främst är det såklart gärningsmannen. Men jag tror att med en sådan här person, med ett sådant beteende, så har det säkert funnits många varningssignaler långt innan. Någon har säkert reagerat tidigare, men det har inte tagits på allvar.

Hon menar att de äldre i Sverige bara ”har blivit något som är jobbigt”.

Ser du ett samband mellan bristande kontroll, integrationspolitik och de här sexualbrotten mot äldre som nu uppdagas?

– Ja, det gör jag absolut.

Om du själv vore 90 år gammal, skulle du känna dig trygg med dagens äldreomsorg?

– Nej, det skulle jag inte. Det är därför jag säger att jag inte vill bli gammal i Sverige.

LÄS ÄVEN: Hemtjänst-syrier döms för grova terrorbrott – kan inte utvisas

Intervjun med PRO:s generalsekreterare blottlägger ett tydligt glapp mellan de frågor som väcks av ett konkret rättsfall och de svar organisationen väljer att ge. Trots att Samnytt flera gånger återkommer till frågan om påföljd och utvisning, hålls resonemanget på en övergripande nivå, där ansvar och konsekvenser för den enskilde gärningsmannen lämnas därhän.

Samtidigt tecknar vittnesmålen från undersköterskan Maria en vardag där språksvårigheter, låg lön, rädsla för repressalier och bristande uppföljning beskrivs som återkommande inslag.

Tillsammans ger intervjuerna två parallella bilder av svensk äldreomsorg – den organisatoriska, där problemen formuleras i termer av system och processer, och den praktiska, där konsekvenserna möter de allra äldsta bakom stängda dörrar. 

LÄS ÄVEN: Reinfeldt-syrier smygfilmade nakna pensionärer och petade avliden i ögat – döms men kan inte utvisas