Män som avråds från att anmäla våld – och ett rättssystem som inte vill lyssna

När Jämställdhetsmyndigheten tidigare i år publicerade rapporten Tystnadens pris fick Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK) i uppdrag att undersöka mäns utsatthet för våld i nära relation. Studien bygger på intervjuer med män som berättat om sina erfarenheter av våld, hjälpsökande och bemötande från samhället. Men när en man ringer polisen och berättar att han blivit slagen, är utfallet långt ifrån självklart. Flera vittnar om tystnad och misstro. I studien framgår att poliser ibland avråder från att anmäla – medan polisprogrammet vid Södertörns högskola säger att utbildningen lär ut det motsatta.

Mansfrid Sverige beskriver sig själva som en ideell, partipolitiskt och religiöst obunden förening som arbetar för att uppmärksamma och stödja män som utsätts för våld i nära relationer. Organisationen vill öka kunskapen om mäns utsatthet inom myndigheter, media och vård samt verka för ett jämställt stöd oavsett kön. Magnus Falkman företräder föreningen i Sverige och har även skrivit debattartiklar i ämnet.

LÄS ÄVEN: Feministiskt filter: Hur våld mot män sopas bort ur regeringens utbildningsmaterial

– NCK fick uppgiften att intervjua våldsutsatta män, för att se vad de behöver för stöd och hur de upplevt det stöd som finns, säger. Syftet var att skapa en bild av mäns våldsutsatthet och deras behov av hjälp, berättar Falkman för Samnytt.

En annan återkommande problematik som beskrevs var att polisen avrått män från anmälan på grund av risken för motanmälan. Rådet saknar förvisso inte grund (flera män vittnar om att detta skett), men ger anledning för rättsväsendet att se över om det finns något som kan ändras gällande rutiner och säkerställning av bevis som kan motverka detta fenomen.

Hämtat från sidan 51 i NCK:s studie

I arbetet med Mansfrid möter han återkommande berättelser som bekräftar rapportens slutsatser.


– När män anmäler blir de ofta bemötta med misstro, eller så gör kvinnan en motanmälan, säger han. Eftersom rättsväsendet i dag saknar kunskap om mäns utsatthet, får kvinnans berättelse ofta tolkningsföreträde. Och då blir det mannen som hamnar på den anklagades bänk.

Han hänvisar till statistik från Brottsförebyggande rådet.


– Enligt Brå är det bara 1,4 procent av de utsatta män som anmäler. Och av de anmälningar som görs så är det bara åtta procent som leder till en fällande dom. Och det innebär ju att av de utsatta männen så är det bara någon promille som får upprättelse i form av en fällande dom.

”Det kan handla om omtanke – men effekten blir tystnad”

I flera av de berättelser som Mansfrid tagit del av beskriver män att de blivit avrådda av polisen från att anmäla. Men Falkman tror inte att det nödvändigtvis handlar om illvilja gentemot den utsatta mannen.

– Jag får känslan av att det ibland är av omtanke om mannen. Att man på något vis förstår att männen har ett svårare läge juridiskt. Och det är väl samma bedömning som mansjourerna gör egentligen, säger han. Men då blir ju så att säga effekten också i statistiken att mycket färre män anmäler att de är utsatta för våld.

LÄS ÄVEN: Nätverket Mannaminne leder protesterna mot rättsstatens sammanbrott

Han menar att utbildningarna som rättsväsendets personal får bidrar till problemet.


– Utbildningarna som polisens utredare får, de är ju väldigt förenklade, med feministiska teorier som bas. Och det är ju klart att det avspeglar också polisens bild av våldet, säger Falkman.

Ser du kopplingar mellan hur medierna beskriver våld, kön och offerroller – och hur myndigheter sedan agerar?

– Ja. Vi gick igenom alla Sveriges Radios nyhetsinslag om våld i nära relation som hade sänts under 2023. Det var 392 inslag. Och av de här 392 inslagen så var det enbart 13 som specifikt rörde kvinnors våld mot män. Det var 3,3 procent av inslagen. Och då är ju män lika utsatta som kvinnor.

De lever ju i en bubbla. De umgås ju med Nationellt centrum för kvinnofrid och Jämställdhetsmyndigheten. Jag tror inte att de har hört våra berättelser.

Magnus Falkman, Mansfrid Sverige, om polisutbildningen vid Södertörns högskola

När Samnytt påpekar att många menar att rättsväsendet är starkt ideologiskt påverkat, håller Falkman med.

– Det är ju så som ni skrev förra gången om det här utbildningsmaterialet i rättsväsendet som man nu har tagit fram, av Jämställdhetsmyndigheten och NCK. Och därför missar man mäns utsatthet i stor omfattning när det gäller hur våldet beskrivs.

När vi berättar för honom att vi tidigare samma dag talat med Fredrik Winberg, lektor och avdelningsföreståndare för polisutbildningen vid Södertörns högskola, och att Winberg inte kände igen bilden, svarar Falkman kort:

– De lever ju i en bubbla. De umgås ju med Nationellt centrum för kvinnofrid och Jämställdhetsmyndigheten. Jag tror inte att de har hört våra berättelser.

Södertörns svar: ”Det är inte något vi lär ut”

Vid Södertörns högskola, som utbildar framtidens poliser, känner man inte igen uppgifterna. Fredrik Winberg, lektor och avdelningsföreståndare för grundutbildningen till polis, säger till Samnytt att den typen av råd inte har stöd i undervisningen. När vi berättar om uppgiften att poliser ibland skulle avråda män från att anmäla, svarar Winberg:

– Det du beskriver, att poliser skulle uppmana brottsoffer att inte anmäla, det är ju absolut inte någonting som vi lär ut på polisprogrammet. Han fortsätter:

– Tvärtom har vi ett case där studenterna kommer som första patrull till plats, där det är ett samkönat par, två män, där en av dem är förövare och en är målsägande. Så det här är ju någonting som vi aktivt jobbar på – att få studenterna att reflektera och agera bortom sina föreställningar.

Winberg betonar att utbildningen vilar på lag och praxis, inte på ideologi.

LÄS ÄVEN: Vänsteraktivister tvångsutbildar poliser – polischef vägrar svara

– Vi är väldigt noggranna med att vara väldigt fyrkantiga utifrån de lagar och förordningar som reglerar en polismans arbete, säger han. Om någon student efter examen skulle agera på ett sätt som du beskriver, så är det arbetsgivarens ansvar att hantera det. Men det är inte något vi lär ut.

Om det skulle komma fram att polisutbildade från oss brister i sina kunskaper, till exempel inom våld i nära relationer, så tar vi det på stort allvar. Men någon sådan återkoppling har vi inte fått från Polismyndigheten.

Fredrik Winberg, avdelningsföreståndare för grundutbildningen till polis, Södertörns högskola

På frågan hur teorier som könsmaktsordning och intersektionalitet används i undervisningen, svarar han:

– Den undervisning som vi ägnar oss åt sätter nog snarare tonen än kurslitteraturen. Det handlar ju om hur man som pedagog sätter en sån litteratur i ett sammanhang. För oss så blir det väldigt mycket praktiskt sammanhang också.

LÄS ÄVEN: Myndighet: Kvinnors våld mot män är ”mäns våld mot kvinnor”

När Samnytt nämner den kritik som riktats mot Nationellt centrum för kvinnofrid och urvalet av statistik, säger Winberg:

– Vi har material från Brottsförebyggande rådet i vår undervisning i brotten med relationsvåld. Två skrifter från Brå är med i den här terminens kurs.

Om genusvetenskapens roll i utbildningen säger han:

– Genusvetenskap är en ytterst liten del av vår verksamhet. Det tenderar att blåsas upp väldigt mycket, men det är inte dominerande på Södertörns högskola.

Mellan de två perspektiven ryms ett större samhällsproblem. Det handlar inte bara om rättssäkerhet och utbildning, utan också om hur myndigheter, medier och forskning formar bilden av vem som kan vara ett offer. NCK:s studie visar att män ofta söker hjälp i det tysta — medan ideella organisationer som Mansfrid försöker göra den tystnaden synlig.

Och om de uppgifter som framkommit i Mansfrids artikel är han tydlig:

– Jag har inte läst den artikeln du pratar om. Han tillägger:

– Om det skulle komma fram att polisutbildade från oss brister i sina kunskaper, till exempel inom våld i nära relationer, så tar vi det på stort allvar. Men någon sådan återkoppling har vi inte fått från Polismyndigheten.

Mellan teori och verklighet

Mellan de två rösterna uppstår ett tydligt glapp. Magnus Falkman talar om en tystnad som växer ur rädsla, skam och ett system som inte är byggt för att se män som brottsoffer. Han menar att utbildningarna inom rättsväsendet i praktiken har formats av teorier som inte rymmer männens erfarenheter — och att det därför uppstår en systematisk obalans, där vissa berättelser tas på allvar och andra tystnar.

LÄS ÄVEN: Statsvetare: Ideologiserad genusforskning hotar jämställdheten

Fredrik Winberg beskriver i sin tur en polisutbildning som tvärtom försöker motverka just sådana fördomar, där polisstuderande övar på att hantera olika typer av relationer och situationer oavsett kön. Han hänvisar till Brottsförebyggande rådets forskning och till polisens tydliga lagstyrda uppdrag, där kön, läggning eller rollfördelning aldrig får styra bedömningen.

Mellan de två perspektiven ryms ett större samhällsproblem. Det handlar inte bara om rättssäkerhet och utbildning, utan också om hur myndigheter, medier och forskning formar bilden av vem som kan vara ett offer. NCK:s studie visar att män ofta söker hjälp i det tysta — medan ideella organisationer som Mansfrid försöker göra den tystnaden synlig.

LÄS ÄVEN: Ekeroth: ”Jag varnade för polisutbildningen”

Till slut handlar allt om förtroendet för systemet – och vilken verklighet det faktiskt ser. Frågan som återstår är hur de första minuterna i ett samtal låter, när en man ringer polisen och berättar att han har blivit slagen.