KRÖNIKA • Sverigedemokraterna riskerar att tappa både sin politiska särart och förtroendet från gräsrötterna. Efter de interna stridigheterna om svenskhet, omsvängning i centrala frågor och beskedet att släppa kravet på ministerposter är frågan om vad partiet egentligen står för mer aktuell än någonsin. Jimmie Åkessons konstanta kursändringar kan visa sig bli ett ödesdigert misstag – och i förlängningen dödsstöten för SD.

När alla röster hade räknats i årets riksdagsval stod det klart att valets förlorare var Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna. Det senare partiet tappade runt tre procentandelar av rösterna.

Den efterföljande interna debatten har handlat om att man antingen varit ”för hård” eller ”för mjuk” i vissa frågor, och har under den senaste tiden kommit att mynna ut i svenskhetsdebatten.

På ena sidan står frontfigurerna Henrik Vinge, Mattias Karlsson och Carl Eos, understödda av partiledare Jimmie Åkesson. På den andra sidan står Richard Jomshof, Tobias Andersson och stora delar av såväl riksdagsgruppen som den regionala och lokala partiorganisationen.

Den som har följt debatten har troligtvis konstaterat att ingen av sidorna tummat på den för Sverigedemokraterna så viktiga principen om ”öppen svenskhet”, alltså att etnicitet inte är avgörande för vem som kan betraktas som svensk.

Snarare har den ”tuffare” sidan helt gått partiledningen till mötes om att personer som inte är etniskt svenska ändå kan bli svenskar.

”De flesta kan bli en del av Sverige”

De flesta kan bli en del av Sverige, även om man härstammar från andra delar av världen. Men att understryka vikten av att en större del av den svenska befolkningen är just svenskar borde inte vara något kontroversiellt, framför allt inte inom Sverigedemokraterna.

Det svenska folket äger rätten till nationen Sverige. Precis lika lite som jag kan bli same eller iranier kan en person som levt stora delar av sitt vuxna liv i ett land vitt skilt från väst bli svensk. Så enkelt är det.

Frågan blir därför: Kan Sverige fortsatt komma att betraktas som just Sverige – även om folket byts ut mot elva miljoner somalier som assimilerats in i de svenska värderingarna och det svenska sättet att leva, som förkastat islam och börjat fira midsommar?

Nej, det kan nog inte ens Mattias Karlsson anse. Inte heller gemene man skulle på allvar mena att ett sådant samhälle vore särskilt svenskt.

Hela debatten är snedvriden. Karlsson har i flera inlägg på sociala medier fäktats mot rena halmgubbar, de så kallade ”etnonationalisterna”. Problemet är dock att ingen aktiv sverigedemokrat som argumenterar för Jomshofs linje ifrågasätter den öppna svenskheten.

Slaget står i stället mellan den som ser ett problem med att det etniskt svenska folket blir en minoritet i sitt eget land, mot de som inte ser något problem med saken.

LÄS MER: Jomshof står på sig: Utan svenskarna dör den svenska kulturen

”Kan ändå bli dödsstöten”

Under fredagen kom ett besked från Åkesson som chockade stora delar av Sverige – partiet släpper sitt krav på ministerposter och lovar att släppa fram Ulf Kristersson som statsminister i en M-C-KD-L-regering – därefter ska man gå i vad man kallar ”total opposition”.

Det motiveras med att alternativet, en vänsterregering, vore förödande för Sverige. Så långt är vi överens. Men beslutet kan ändå bli dödsstöten för Sverigedemokraterna som parti.

Beskedet kommer nämligen kort efter att Åkesson själv gett sig in i svenskhetsdebatten och hotat med att rätta sig i ledet om den ”öppna svenskheten” – ”annars får man kliva av”.

LÄS MER: Åkesson sätter ned foten i SD:s falangstrid – hotar med uteslutning

Tidigare i veckan kom också uppgifter om att partiet kan vara på väg att peta Richard Jomshof från partiets verkställande utskott.

Av allt att döma har partiet gjort allt i sin makt för att visa sig duktiga inför den forna ”Alliansen” som varit minst lika delaktiga i att förstöra Sverige som Socialdemokraterna.

LÄS MER: Ultima Thule-trummisen hotar lämna SD om Jomshof tvingas bort

”Långt i från första gången”

Det är långt i från första gången som Åkesson och toppskiktet i SD kör över stora delar av partiorganisationen i principiellt viktiga frågor för partiet.

Så sent som för några veckor sedan petades stora profiler såsom Tobias Andersson, som fick tredje flest personkryss i valet bakom Åkesson och Jomshof, från att ha varit ordförande för näringsutskottet till att bli andranamn i utbildningsutskottet.

Under riksmötet 2025/26 förbjöd också gruppledningen riksdagsledamöterna från att lägga så kallade ”kommittémotioner”, där man driver partiets politik i de olika utskotten, i ett försök att blidka övriga Tidö-partier inför valet.

Sedan får vi inte glömma hur Henrik Vinge på egen manér kom överens med Moderaterna om att förbjuda vissa halvautomatiska vapen med ”militärt utseende”, såsom AR15, för jakt. Ett beslut som ledde till djup intern konflikt inom partiet och en omfattande kritikstorm från väljarna.

Partiet viker sig på punkt efter punkt i ett försök att närma sig borgerligheten. Men SD är inte och har aldrig varit ett borgerligt parti.

LÄS MER: SD-toppar kritiserar Tidöregeringens skärpta vapenlagar

”Vad är en röst på SD värd?”

Vad är en röst på SD egentligen värd om partiet ändå kommer att överge sina grundläggande principer, sina hållfasta linjer och agera dörrmatta åt borgarna? Varför ska gemene man rösta på SD när man ändå låter mer och mer som Moderaterna?

Det här är frågor som just nu diskuteras runt om i Sverigedemokraternas lokalavdelningar. Åkessons besked chockade inte bara övriga partier i riksdagen, det slog ned som ett bombnedslag i partiorganisationen.

Det var inte finrummen i riksdagen, de mysiga champagnestunderna med andra partier eller festerna i Sölvesborg som fick vanligt folk att rösta fram SD till Sveriges andra största parti för fyra år sedan.

Det var en genuin vilja att förändra Sverige till det bättre, att i grunden riva upp gammal allians- och sossepolitik och göra Sverige bra igen.

”Kan ändå vara strategiskt”

Det är osannolikt att Centerpartiet skulle välja att byta samarbetspartners trots Åkessons besked. En M-C-KD-L-regering skulle ändå kräva stöd från SD för att få igenom sin budget och viktiga reformer. C är troligtvis mer intresserade av ett majoritetssamarbete utan SD.

Därför kan beskedet ändå vara strategiskt av andra skäl. Om Centerpartiet väljer att släppa in Vänsterpartiet i regeringen kan SD och övriga högerpartier visa att man verkligen gjort allt för att möjliggöra för ett högerstyre de kommande fyra åren.

I ett sådant fall finns det nog gott om väljare som skulle belöna högersidan i opinionen, men frågan är om det verkligen är SD som blir vinnare i ett sådant läge, eller om väljarna i högre grad går till M.

Men beskedet kan också göra det svårare att förhandla efter framtida val. Varför ska borgarna släppa in SD i regeringsvärmen när de nu uppenbarligen visat att de är beredda att släppa fram en borgerlig statsminister – bara för att alternativet är värre?

”Tuffhögern”

Redan efter katastrofvalet till EU-parlamentet 2024 konstaterade ledande figurer som Martin Kinnunen att förklaringen till partiets dåliga valresultat troligtvis varit att partiet gick för hårt mot TV4:s Kalla fakta.

Bakgrunden var den infiltration som redaktionen gjort av partiets kommunikationsavdelning och mediesatsningen Riks.

Varje gång det går sämre för SD har förklaringen varit att partiet varit ”för tuffa” och man skyller gärna på den delen av partiet som betecknas som ”tuffhöger”.

Men då återkommer vi till samma resonemang igen. Varför ska gemene man rösta på ”mjukhögerpartiet SD” när det redan finns gott om sådana partier i riksdagen? SD valdes in som en kraftfull motreaktion till den sjuklöver som länge fanns representerade i riksdagen.

LÄS MER: Dagerlind: Socialkonservatismen föddes inte i ett folklöst land

Väljarna vill inte se ”Moderaterna-light”. De är trötta på att läsa om somalier som våldtagit svenskar under tortyrliknande förhållanden men ändå inte ”kan” utvisas.

De är trötta på skräckinvandrare i äldreomsorgen som stulit av brukare och våldtagit äldre, som Samnytt så många gånger rapporterat om. Vilket parti finns för den som fortfarande värderar de frågorna högst på dagordningen? Kanske utanför Sveriges riksdag.

LÄS MER: Hemtjänstens gäng-eritrean våldtog 82-åring i hennes hem – slipper utvisning

”Mentalhandikappade småpartiröstare”

Men när inbitna SD-väljare tröttnat på att partiet vikt ned sig på punkt efter punkt och valt att rösta på ett annat alternativ, utanför riksdagen, så kallas de ”mentalhandikappade småpartiröstare” av ledande företrädare.

Ibland känns det som att toppskiktet inom Sverigedemokraterna gång på gång gör allt för att göra de egna gräsrötterna mer förbannade och trötta på politiken som förs. Det är åtminstone känslan flera känner.

Nu återstår det att se hur Centerpartiet bemöter SD-beskedet och hur de framtida regeringsförhandlingarna kommer att sluta.

Men en sak är säker. Det som just nu håller på att hända, med allt ifrån svenskhetsdebatten till det parlamentariska läget, ser ut att kunna bli dödsstöten för partiet.

LÄS MER: Jomshof går vidare efter SD-striden – lägger sju motioner om islam och religion

@media (max-width:600px) { .samnytt-support-title { font-size:25px !important; } .samnytt-support-text { font-size:14px !important; } .samnytt-swish-number { display:block; margin:2px 0 0 !important; font-size:19px !important; } }