DEBATT • Hemliga sammansvärjningar, dolda agendor och “false flag operations” är teman som ofta används i underhållningssyfte inom film och litteratur, ofta väldigt populärt och säljande då folk i allmänhet och extremister/nördar i synnerhet verkar “älska” att finna bakomliggande orsakssammanhang som kullkastar gängse förklaringar.
I början av 2000-talet utkom boken “Da Vinci-koden” vilken sålde miljonupplagor och eleverade författaren Dan Brown till stjärnstatus där hans nästkommande böcker också blivit bestsellers. Boken handlar om hemliga sällskap som Illuminati, Opus Dei och Prior de Sion, där det sistnämnda sägs bestå av blodsarvingar till Jesus Kristus, då han tydligen gjorde Maria Magdalena gravid innan sin död varpå hon födde en dotter vars ättlingar lever än idag.
Dan Brows bok bygger på en bästsäljande historia från 1982 (non fictional?) om medeltida franska kungar (Dagobert II och Merovingerna), tempelriddare, gömda skatter och katolska ordnar betitlad ”Holy Blood and the Holy Grail” vilken i sin tur har sitt ursprung i en påhittad myt signerad förfalskaren Pierre Plantard. Allt bygger alltså på en bluff, trots det är historien väldigt spännande och underhållande.
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
Tonkinbukten-incidenten och Operation Ajax
Vissa konspirationsteorier har dock visat sig vara sanna som exempelvis “Tonkinbukten-incidenten” där USA ljög om en oprovocerad nordvietnamesisk attack på jagaren USS Maddox, vilket föranledde president Johnson att trappa upp kriget i Sydostasien. Nu senast har vi covidpandemins “lab leak-teori” som etablissemanget föraktfullt kallade en rasistisk konspirationsteori, men som troligen också är alldeles sann.
Finns det även nu i dagarna konspirationsteorier om USA:s och Israels krig mot Iran och hela Mellanöstern pågående oroligheter? När det gäller Iran fanns det en länge obekräftad teori om att brittiska MI6 och CIA 1953 medelst falseflag-operationer genomförde en kupp som avsatte den demokratiskt (?) valde statsministern Mosssaddegh som ville nationalisera landets oljetillgångar. Anglo-Persian Oil Company (nuvarande BP) kontrollerade med 51 procent av aktierna i bolaget Irans oljeproduktion och USA ville bryta monopolet och släppa in amerikanska oljebolag i landet. Därför hjälpte man britterna mot villkoret att själva få profitera på landets enorma oljereserver. Det dröjde hela 60 år innan CIA erkände sin medverkan i kuppen som gick under namnet Operation Ajax.
Vissa hävdar att Iran finansierar de flesta terroristgrupperna i området såsom exempelvis Hezbollah i Libanon, Hamas i Gaza och Houthis i Jemen och även ligger bakom flera terroristdåd i västerländska stater. Därför är det kanske motiverat att försöka störta mullornas välde och låta Irans folk bestämma sin egen regim. Då landet tidigare under 40- och en bit in på 50-talet hade en typ av demokratiskt valda politiker (innan ovan nämnda kupp) så finns det kanske en chans till något liknande styrelseskick, om nu inte drygt 45 år av muslimsk propaganda och shariastyre hjärntvättat folket.
Innan 1979 års revolution i Iran var relationerna med Israel ganska goda då Israel ansåg att det persiska folket var mer vänligt inställt och även allierat mot arabstaterna som förklarat Israel krig tre gånger. Visserligen hade Iran röstat mot Israels bildande men var ändå tidiga med att erkänna landet. Israel hjälpte Iran med teknisk support och att utbilda jordbruksexperter och träna soldater i utbyte mot iransk olja. Det bodde även ett stort antal judar i Iran. Efter att ayatollorna tog makten blev det dock annat ljud i skällan, då skulle Israel i stället utplånas och raderas från kartan. Sedan dess anser Israel Iran som varande sin värsta huvudfiende.
Den envisa Greater Israel-teorin
Länge har det förekommit en konspirationsteori om att Israel påverkar USA att gå deras ärenden och attackera fientligt sinnade arabstater i Mellanöstern. Finns det någon trovärdighet i dessa påståenden att det lilla landet Israel skulle diktera jättelandet USA:s militära operationer i framför allt muslimska länder? Knappast. Men det finns en bakgrund som gett näring åt en antisemitisk teori om en plan – en ”Greater Israel playbook” – för att uppnå fred och stabilitet i regionen, då främst för judarnas och på deras villkor genom att ta över stora delar av Mellanöstern. En kunskap som kan vara bra att känna till, då påståendena envist biter sig fast och får ny livsluft, nu senast efter operationerna Roaring Lion och Epic Fury.
Konspirationsteorin går ut på att judarna hela tiden haft som syfte att upprätta det “förlovade landet”, det vill säga Guds löfte till patriarken Abraham om landet som sträcker sig från Nilen till floden Eufrat, alltså hela Levanten och en hel del därtill, idag omnämnt som “The Greater Israel”. Visserligen har Israel erkänt sina gränser men dessa har flyttats efter varje krig med omkringliggande arabstater – dock inte bara utåt, utan oftare inåt där man lämnat tillbaka avsevärt mer än man behållit – ända sedan 1948 års krig där ambitionen hos Israels grannstater var att utplåna landet, vilket inte lyckades.
Sedan “Peel-kommissionens” förslag 1937 om uppdelningen av det brittiska protektoratet Palestina där araberna skulle tilldelas 80 procent av området har judarna godkänt planen och araberna tackat nej. 1948 års uppdelning, där Israel tilldelades ett lite större område än 1937 års förslag ledde som sagt var till krig, faktiskt dagen efter att premiärminister David Ben Gurion utropat staten Israel. Konspirationen går ut på att den pragmatiske judiske ledaren visserligen erkände gränserna men hade en underliggande agenda att i framtiden utöka territoriet.
Alla gränser i området är dock faktiskt tämligen godtyckligt dragna, utan att befolkningen har blivit tillfrågad, med följd att olika folkslag och stammar hamnade under en nations flagga eller splittrades på flera. Efter det Osmanska rikets fall under första världskriget ingicks ett hemligt avtal där ett antal kolonialmakter, framför allt England och Frankrike delade upp området i olika intressesfärer där länder som Libanon, Syrien, Irak och Palestina påverkades. Avtalet är uppkallat efter två av de inblandade förhandlarna Sykes och Picot.
Artikel på 80-talet gav ny näring
Den plan för fred och säkerhet som bidragit till en eskalering av konspirationsteorin om ett imperialistiskt Israel har sitt ursprung i en artikel publicerad 1982 i den hebreiska tidskriften Kivunim författad utav Oded Yinon, tidigare rådgivare till Ariel Sharon och före detta hög tjänsteman inom utrikesministeriet. “Yinon-planen” (A Strategy for Israel in the 1980s) går ut på en fragmentisering av omkringliggande arabiska stater vilka ska uppdelas i olika etniska och religiösa autonoma regioner likt vad som hände med Jugoslavien på 90-talet, en process som kallas balkanisering.
På så sätt menar Yinon att hotet mot Israel minskar då dessa nya områden skulle vara militärt försvagade och eventuellt upptagna med gräns- och inre konflikter. Irak skulle då exempelvis uppdelas i Kurdistan samt en shia- och en sunnistat. Syrien i en drusisk, en alawitisk och en sunni-muslimsk stat och så vidare. Artikeln fick stor internationell uppmärksamhet när den översattes till engelska av Israel Shahak men hade då fått den mer till konspirationsteorier inbjudande titeln: “The Greater Israel, the Zionist Plan for the Middle East” och recenserades av bland annat Newsweek och Wall Street Journal.
Frågan är dock hur denna plan, om den alls existerade, förutom på pappret, skulle kunna genomföras? Det är nu som diverse konspirationsteorier börjar frodas då Israel inte på egen hand skulle kunna genomföra ett sådant militärt geopolititiskt gigantiskt projekt, utan skulle behöva hjälp utifrån. Snabbspola fram till attacken 2001 mot World Trade Center och Amerikas omedelbara reaktion på terrordådet och dess krigsförklaring mot terrorism.
Krig med sju länder på fem år
När det före detta Nato-befälet general Wesley Clark besöker Pentagon 10 dagar efter 9/11 träffar han först Donald Rumsfeld och Paul Wolfowitz för att sedan gå en trappa ner och hälsa på sina forna underordnade, där han då blir inkallad till en general som absolut vill prata med Clark. Generalen säger: “We are going to war with Iraq!” vilket får Clark att fråga: “Why?”, var på generalen svarar: “I don’t know?”. Några veckor senare träffar han samma general igen och frågar om man fortfarande tänker anfalla Irak och får svaret: “It’s worse than that, we are going to war with seven countries in five years!” Först Irak, sen Syrien, Libanon, Libyen, Somalia, Sudan och slutligen Iran.
2003 anfaller USA Irak under den falska premissen att landet har WMD (Weapons of Mass Distruction) och den naiva förhoppningen om att införa demokrati i ett muslimskt land som bevisligen föraktar det styrelseskicket. Ett totalt meningslöst krig som ödelade infrastrukturen i landet med miljontals döda och enorma kostnader för USA:s skattebetalare. Tjänade på kriget gjorde däremot det militärindustriella komplexet och vissa entreprenörer som exempelvis Halliburton och Black Rock.
Sedan följer USA:s intervention i Somalia 2007, Libyen 2011, Syrien 2014 och nu senast kriget mot Iran och bistånd(?) till Israels bombningar av Libanon. Arkitekterna bakom Irakkriget sägs vara ovannämnda Wolfowitz samt även Richard Perle, politisk rådgivare i Reagan-administrationen och senare under George Bush Jr. konsult åt Rumsfeld. 1996 skriver samme Perle ett brev till Israels då nyblivne premiärminister Benjamin Netanyahu där han föreslår att Israel ska göra “A clean break from the Oslo accords”, Rabins och Arafats fredsfördrag. I stället ska Israel störta omkringliggande länders regimer och tillsätta mer västvänliga ledare och på så sätt få fred och stabilitet i området. En oerhört kostsam och massiv militäroperation som Israel inte själva skulle klara av utan hjälp av USA.
Bättre vara påläst en ropa ”foliehatt”
Alla dessa uppgifter finns publicerade för vem som helst att ta del av och dra sina egna mer eller mindre trovärdiga slutsatser av – vilka beror på den utgångspunkt vederbörande har. Hur man sedan kopplar samman informationen bottnar i hur pass hemfallen man är åt att söka efter dolda agendor. Om man vill kunna avfärda långtgående slutsatser av ändå mer eller mindre belagda fakta som konspirationsteorier, behöver man i så fall vara påläst och kunna bemöta påståendena – att använda pejorativ som “foliehatt” får dem inte att försvinna.
Att genomföra papperskonstruktionen Yinon-planen skulle troligtvis leda till ett enormt humanitärt lidande med civila offer och raserad infrastruktur som skulle ta decennier att bygga upp. FN och alla andra fredsorganisationer skulle protestera och antisemitism och judehat nå nya höjder världen över. Det finns heller inget som stödjer att den omsatts i handling och än mindre att en sådan söndring skulle iscensättas kombinerat med att Israel lägger under sig på det sättet försvagade områden. Israel har som sagt återlämnat enorma områden efter att de olika krigen avslutats. När Jugoslavien splittrades ledde det till våldsamma konflikter och stort mänskligt lidande, men idag trettio år senare finns det sju länder som inte i någon högre grad är fientligt inställda till sina grannar. Skulle denna typ av balkanisering även kunna fungera i Mellanöstern? Kurder, druser och alawiter skulle få sin efterlängtade självständighet och slippa förföljelse. Sunni- och shiamuslimer skulle kanske sluta terrorisera varandra om de fick egna nationer. Eller är klanmentaliteten så fundamental att det skulle vara omöjligt att ena de olika folkslagen under separata flaggor som skedde i det uppdelade Jugoslavien?
Prisge Mellanöstern åt islamister och terrorister?
En annan drastisk lösning på Mellanösternkonflikten skulle vara att låta alla judar i Israel emigrera till västvärlden, eller vart de nu ville flytta, upplösa landet och låta araberna ta över och bilda det “fria” Palestina som tyvärr på troligen relativt kort tid skulle, enligt en viss president, klassificeras som Just another muslim shithole country. Det vore att överge Mellanöstern och allt hopp om demokratisering och lämna regionen i händerna på terrorister och andra muslimska teokrater.
Israel är dock i Levanten för att stanna, inget kan få dem att ge upp sin självständighet. Landets funktion som det enda demokratiska i regionen är även viktig för omvärlden. Men drömmen om “The Greater Israel” existerar sannolikt inte hos någon seriös jude eller sionist, hur mycket Jahve än lovade den troligen fiktive (?) bibliska karaktären Abraham ett sådant land. Däremot är den i allra högsta grad levande bland Israels fiender.
Då tvåstatslösningen verkar vara ett hart när omöjligt projekt finns ju även en annan drastisk möjlighet, kontrasterande ovanstående lösning med ett judefritt Palestina. Att Israel tar över det sönderbombade Gaza och även västbanken – detta med tanke på alla nya bosättningar som äger rum. Frågan är då vart alla de palestinska araberna som vägrar att leva ihop med judarna skulle ta vägen, då det verkar som att alla omkringliggande arabstater nekar att ta emot dem?
Hela konflikten förefaller sedan länge ha hamnat i ett hopplöst dödläge med civila offer för båda parter och om någon mot förmodan skulle komma på en lösning väntar säkerligen Nobels fredpris som Rabin och Arafat ju faktiskt fick.
Det verkar helt enkelt inte finnas någon slutgiltig lösning (no nazi-pun intended) utan man måste kompromissa, ge och ta. Eller som den afroamerikanske nationalekonomen Thomas Sowell uttryckte det: “There are no solutions. There are only trade-offs”.
