FN:s högsta domstol, Internationella domstolen i Haag, har i ett uppmärksammat men (än så länge) icke-bindande utlåtande framhävt vad den kallar det ”akuta och existentiella hotet” från klimatförändringar. Domstolen tar därmed ett fösta steg mot steg mot att fungera som en lagstiftande kraft med ambition att driva på en global, politiskt färgad klimatagenda på bekostnad av nationell självbestämmanderätt.
Under onsdagen inledde Internationella domstolen (ICJ), ofta kallad Världsdomstolen – World Court, uppläsningen av ett utlåtande om staternas påstådda juridiska skyldigheter att agera mot klimatförändringar. Enligt domstolen utgör klimatet ett ”akut och existentiellt hot”.
Det är ett utspel som gillas av vissa men av andra ses som ytterligare ett uttryck för en tilltagande klimatalarmism inom FN-systemet som kraftigt överdriver problemen och skrämmer människor – i synnerhet unga – till livshämmande klimatångest.
Utlåtandet är visserligen i nuläget inte juridiskt bindande, men väntas ändå få stort inflytande på framtida rättsfall och politiska processer, både nationellt och internationellt, då det kommer från en tung internationell rättsinstans.
– Utsläppen av växthusgaser orsakas otvetydigt av mänsklig aktivitet och känner inga territoriella gränser, sade domare Yuji Iwasawa.
Domstolens slutsatser var vid uttalandets början ännu inte presenterade, men tonläget var tydligt från första stund.
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
Klimatprotester utanför domstolen
Inför uppläsningen samlades klimatalarmister utanför domstolen i Haag och ropade slagord som: ”Vad vill vi ha? Klimaträttvisa! När vill vi ha det? Nu!”
Det formellt icke-bindande utlåtandet betraktas av många jurister som starkt vägledande, närmast tvingande. Framtida rättsfall i klimatrelaterade frågor kommer sannolikt att behöva förhålla sig till detta, enligt experter.
En av dem som gör den bedömningen är Joie Chowdhury, jurist vid Center for International Environmental Law.
– Det kan bli ett av vår tids mest betydelsefulla juridiska utlåtanden, med tanke på att det rör frågor i hjärtat av vad som benämns som klimaträttvisa, sa han.
FN:s frågor till domstolen
Två frågor låg till grund för ICJ:s utlåtande, båda initierade av FN:s kritiserade generalförsamling:
- Vilket ansvar har stater enligt internationell rätt att skydda klimatet från växthusgasutsläpp?
- Vad får det för juridiska konsekvenser om stater anses ha skadat klimatsystemet?
Rika länder från det globala nord hävdade under förhandlingarna i december 2024 att befintliga, mestadels frivilliga klimatavtal – särskilt Parisavtalet från 2015 – bör ligga till grund för ansvarsbedömningen.
Fattigare nationer och små östater krävde däremot hårdare åtgärder och i vissa fall bindande regler, inklusive krav på ekonomiskt stöd från de största utsläpparna.
Parisavtalet inte tillräckligt?
I Paris 2015 enades över 190 länder om att försöka begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 grader Celsius. Trots detta har utsläppen fortsatt att öka.
Enligt FN:s egen ”Emissions Gap Report” från slutet av 2024 skulle världens nuvarande klimatpolitik leda till en temperaturökning på över 3 grader till år 2100 – alltså dubbelt så mycket som Parisavtalets målsättning.
Det är just denna typ av enligt många spekulativa och tendentiösa prognoser som ICJ nu bygger delar av sitt resonemang på – något som kritiker anser gör det hela till en i praktiken politiskt dokument snarare än ett rättsligt sådant.
Allt fler klimatmål i rättssalar
Klimatrelaterade rättsprocesser ökar snabbt genom så kallad ”lawfare” där aktivister, alarmister och extremister försöker runda demokratiskt fattade klimatpolitiska beslut. Enligt Grantham Research Institute hade nästan 3 000 sådana fall initierats i nära 60 länder fram till juni i år. Framgångarna har blandats med motgångar.
I maj i år avslog en tysk domstol ett mål där en peruansk bonde stämt energijätten RWE för klimatpåverkan. Ändå tolkade miljörörelsen utfallet som en ”framgång” som kan bana väg för fler liknande mål.
Tidigare i juli kom också ett rådgivande utlåtande från Interamerikanska domstolen för mänskliga rättigheter, där medlemsländerna uppmanades att samarbeta för att möta klimatutmaningar – ytterligare ett exempel på rättssystemens ökade roll i klimatpolitiken.
Vändpunkt eller juridiskt övertramp?
Bland klimattroende ses ICJ:s utlåtande som ett möjligt genombrott. Domstolen ger enligt vissa rättslig tyngd åt argumentet att i deras ögon otillräckliga klimatåtgärder ska betraktas som brottsliga.
– Domstolen kan bekräfta att klimatpassivitet, särskilt från stora utsläppare, inte bara är ett politiskt misslyckande utan ett brott mot internationell lag, sade Vishal Prasad, en av de juridikstudenter från Vanuatu som legat bakom initiativet till ICJ:s process.
Även om ICJ:s rådgivande yttranden formellt sett kan ignoreras, är det enligt jurister ovanligt att länder gör det.
– Det här yttrandet tillämpar bindande internationell rätt, som länderna redan förbundit sig till, menade Joie Chowdhury.
FN klimatpolitiskt maktcentrum
Sammantaget visar ICJ:s agerande att FN:s institutioner i allt högre grad positionerar sig som globala maktcentra i klimatfrågan – med ambition att inte bara samordna utan i praktiken styra nationers miljö- och energipolitik. Kritiker befarar att det förskjuter maktbalansen från folkvalda regeringar till icke-valda, internationella juristkollektiv.
LÄS ÄVEN: Professor och klimatolog: Inga bevis för en klimatkatastrof
