När Karins 98-åriga mamma Britt inte längre kunde bo kvar hemma flyttades hon till ett äldreboende. Bara några dagar senare skadades hon svårt i ett fall. Därefter följde en stroke, ett oupptäckt tarmstopp och ett utdraget lidande som slutade med hennes död. Enligt dottern riktade Inspektionen för vård och omsorg (IVO) efteråt kritik mot vården på Vardagas Villa Tule.
– Jag ville ha kvar henne så länge som möjligt, helst hela tiden. Men det gick inte, berättar Karin för Samnytt.
Bara sex dagar efter inflyttningen förändrades allt. Tidigt en morgon ringde Karin till äldreboendet för att höra hur mamman mådde. Personalen ville först inte säga vad som hänt, utan hänvisade henne till sjuksköterskan.
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
Då fick hon beskedet att mamman fallit under natten. När Karin kom fram möttes hon av en chockerande syn.
– Det såg ut som att hon hade blivit misshandlad. Hon var helt blåslagen och hade ett stort jack vid ögat.
På sjukhuset konstaterades en spricka i höften, fyra brutna revben, ett stort hematom i magen och en skadad mjälte som blödde. Ingen kunde förklara hur skadorna hade uppstått.
Drabbades senare av stroke
På grund av mjältskadan tvingades läkarna tillfälligt sätta ut mammans blodförtunnande medicin. En dryg vecka senare flyttades hon till ett annat äldreboende. Kort därefter drabbades hon av en omfattande stroke.
– Hon kunde gå med hjälp när hon flyttade in på det första boendet. Tre veckor senare satt hon i rullstol.
Karin menar att vården borde ha återinsatt den blodförtunnande behandlingen tidigare. Under veckorna som följde reagerade Karin samtidigt på att mammans mage blev allt mer uppsvälld.
LÄS ÄVEN: Läkaren rasar mot regeringens undantag: ”Äldreomsorgen används för lönedumpning”
Hon tog upp sin oro med personalen gång på gång men fick besked om att kvinnan var förstoppad och att olika preparat sattes in för att få igång magen.
Ett återkommande irritationsmoment, enligt Karin, var att delar av personalen talade arabiska med varandra under arbetspassen. Hon upplevde att kommunikationen med de äldre hamnade i skymundan och menar att hennes mamma, som efter stroken hade svårt att tala, lämnades utanför samtidigt som personalen förde samtal på ett språk hon inte förstod. Vid ett tillfälle berättade en anställd att han försökt lära den demenssjuka kvinnan arabiska.
– Hon kunde knappt prata svenska längre. Ska hon då lära sig arabiska?
Karin, dotter till 98-åriga Britt
Trots det fortsatte magen att växa och slutligen slog en nattsköterska larm.
– Nu tar inte jag ansvar för det här längre. Jag har ringt efter en ambulans, berättar Karin att hon fick höra.
LÄS ÄVEN: Hemtjänsten i nya Sverige: Sexuella övergrepp nattetid och ”haram” att dricka lättöl
Totalt stopp i tarmen
På Danderyds sjukhus visade röntgen att det var totalt stopp i tarmarna. Den kraftigt utvidgade tjocktarmen hade lett till bukhinneinflammation och kvinnan hade dessutom drabbats av lunginflammation.
Läkarna planerade en akut operation, men innan ingreppet hann genomföras försämrades den 98-åriga kvinnan snabbt.
LÄS ÄVEN: Han låg i sin egen avföring i åtta timmar – ”Men säger jag något blir jag av med jobbet”
– Hon kunde inte andas. Hon led något fruktansvärt.
Vi vet ju alla att vi ska dö någon gång. Men mamma skulle ha fått ett lugnt slut. I stället dog hon i fruktansvärda plågor.
Karin, dotter till 98-åriga Britt
Operationen ställdes in och kvinnan avled senare samma dag.
Efter moderns död gjorde Karin anmälningar till både Inspektionen för vård och omsorg (IVO) och Löf, Regionernas ömsesidiga försäkringsbolag. Karin berättar för Samnytt att LÖF bedömde att modern sannolikt haft betydligt större chans att överleva om hon kommit till sjukhus tidigare.
IVO riktade enligt Karin samtidigt kritik mot boendets hantering och konstaterade brister i vården, medan myndigheten inte fann skäl att rikta någon kritik mot den ansvariga läkaren.
LÄS ÄVEN: Christer, 76, om livet på äldreboendet: ”Kritiserar man blir man kallad främlingsfientlig”
Karin överklagade den delen av beslutet, men fick inte gehör.
Kritisk mot språkproblem och kulturkrockar
Utöver den medicinska vården riktar Karin också kritik mot delar av personalens bemötande. Hon beskriver återkommande språkförbistring och upplever att vissa i personalen inte tog till sig vad hon försökte förmedla om moderns behov.
Ett återkommande irritationsmoment, enligt Karin, var att delar av personalen talade arabiska med varandra under arbetspassen. Hon upplevde att kommunikationen med de äldre hamnade i skymundan och menar att hennes mamma, som efter stroken hade svårt att tala, lämnades utanför samtidigt som personalen förde samtal på ett språk hon inte förstod.
LÄS ÄVEN: När den inbillade godheten går före ansvaret – och de äldre får betala priset
Vid ett tillfälle berättade en anställd att han försökt lära den demenssjuka kvinnan arabiska.
– Hon kunde knappt prata svenska längre. Ska hon då lära sig arabiska? säger Karin.
Hon berättar också om en konflikt där hon kallade på en medarbetare med ett vinkande pekfinger. Gesten uppfattades som kränkande av den anställde, som enligt Karin förklarade att den i hans hemland förknippas med slaveri.
– Jag svarade att vi är i Sverige och att det är så man vinkar hit någon här.
”Då kör jag hellre in i en bergvägg”
I dag säger Karin att det svåraste inte är att hennes mamma dog, utan hur hennes sista månader blev.
– Vi vet ju alla att vi ska dö någon gång. Men mamma skulle ha fått ett lugnt slut. I stället dog hon i fruktansvärda plågor.
Hon hoppas nu att hennes berättelse ska leda till större granskning av äldreomsorgen. Erfarenheterna har också förändrat hennes syn på den egna ålderdomen. Hon avslutar:
– Jag vill aldrig själv hamna på ett äldreboende. Då tar jag hellre bilen och kör in i en bergvägg.
LÄS ÄVEN: ”Förlåt för att jag inte kan arabiska” – den mening som säger mest om Sverige 2026
123 083 33 50
