För ett par decennier sedan varnade klimatalarmister för att Europa skulle dränkas, Storbritannien förvandlas till ett ”Sibirien” och världen kastas in i kärnvapenkonflikter, svält och massupplopp – allt som följd av en nära förestående klimatkatastrof. I dag konstaterar den danske forskaren Björn Lomborg att dessa dramatiska scenarier inte inträffat. Men vad var det egentligen bland annat Pentagon och The Guardian slog larm om, och varför gick det så fel?
I ett uppmärksammat inlägg på X påminner Björn Lomborg om hur kraftfulla och detaljerade de dystopiska katastrofprognoser var som i början av 2000-talet presenterades som närmast oundvikliga framtidsscenarier. Europeiska städer skulle ligga under vatten senast 2020, Storbritannien skulle få arktiska temperaturer, och världen skulle drabbas av massmigration, svält, upplopp och kärnvapenkrig.
Lomborg konstaterar att inget av detta har inträffat – och att gapet mellan alarmistiska scenarier och verklig utveckling riskerar att underminera förtroendet för klimatforskning och politik. De gröna domedagsprofeterna har inte tystnat, bara fortsatt flytta fram datumet för jordens undergång på ett sätt som vi känner igen från religiösa fanatiker.
Pentagons hemliga rapport: ”Klimatförändringar kommer att förstöra oss”
Bakgrunden till The Guardians rapportering var en hemligstämplad Pentagonanalys från 2004, skriven av två självutnämnda framtidsanalytiker med bakgrund hos bland annat CIA och stora energiföretag. Dokumentet skisserade ett skräckscenario där snabb och abrupt klimatförändring skulle utlösa en global säkerhetskris.
Bland de mest spektakulära förutsägelserna återfanns att stora europeiska städer skulle översvämmas redan ”nästa år” på grund av snabbt stigande havsnivåer, att Storbritannien skulle ha ett ”sibiriskt klimat” före 2020, att kärnvapenkonflikter och omfattande social oro skulle blossa upp när länder slogs om mat, vatten och energi och att mega-torka, svält och massmigration skulle driva världen mot anarki.
LÄS ÄVEN: Forskare: Förnuftet måste vinna över klimatpaniken
Rapporten hävdade att hotet från klimatförändringar ”vida överstiger terrorism”, och att klimatfrågan borde upphöjas till en av USA:s främsta nationella säkerhetsprioriteringar.
The Guardian: Klimathotet större än terrorismen
The Guardian lyfte fram rapportens politiska sprängkraft. Den Bush-administration som då kritiserades för att tona ned klimatfrågan riskerade, menade tidningen, att bli ”förödmjukad” av sin egen försvarsmakt.
Tidningens främsta budskap vilade på tre punkter. Klimatförändringar som säkerhetshot: Pentagon förutsåg global destabilisering och krigstillstånd som norm – ”en ny värld definierad av krig”. Akut tidsram: Flera katastrofala förändringar påstods kunna inträffa ”inom ett år”. Politisk press: Rapporterna skulle, sa forskare och aktivister, tvinga Bush-regeringen att erkänna klimathotet och ansluta USA till internationella klimatavtal.
Lomborg menar att de alarmistiska rapporteringen inte bara slog helt fel, utan genom sin brist på seriositet gjorde klimatdebatten en otjänst.
Varför prognoserna slog fel
Flera klimathistoriker och säkerhetspolitiska analytiker försvarar i dag rapporten med att den inte var en vetenskaplig prognos, utan beskrev ett värsta-scenario för att identifiera möjliga säkerhetsproblem. Men i mediebevakningen fick den karaktären av sannolik framtidsbild – inte hypotetiskt stress-test och bortförklaringarna idag uppfattas av många mer som en efterhandskonstruktion.
Bland de faktorer som sägs ha bidragit till feltolkningen finns påståenden om att klimatforskningen under det tidiga 2000-talet var en ung disciplin med svårigheter att bedöma hastigheten i de potentiella klimatförändringarna. Man brast också i att skilja mellan hypotetiska risker och sannolika utfall. Rapporteringen var dessutom starkt politiserad, där dramatiska narrativ prioriterades framför en mer nyanserad osäkerhetsanalys.
LÄS ÄVEN: Forskare: Europas klimatpolitik är ekonomiskt självmord
Resultatet blev rubriker som i efterhand framstår som science fiction. Samtidigt hörs ännu idag samma politiserade och alarmistiska tongångar från tunga aktörer. Frågan ställs varför man idag ska tro på den som ropade varg då.
Lomborg: realism behövs i klimatpolitiken
Lomborgs återkommande budskap är inte att klimatförändringar saknar betydelse – utan att överdrivna katastrofscenarier leder till irrationell politik, dålig resursfördelning och allmänhetens misstro. Han argumenterar för att samhällen klarat historiska klimatutmaningar genom innovation, anpassning och gradvisa reformer, inte genom panik.
LÄS ÄVEN: Dansk forskare sågar WHO-påstående om ’extrem’ hetta
Björn Lomborg (f. 1965) är dansk forskare, statsvetare och författare. Han är känd för att utmana överdrivna klimatnarrativ och har skrivit flera böcker som kritiserar klimatalarmism och förespråkar kostnadseffektiva lösningar, bland annat The Skeptical Environmentalist och False Alarm. Han leder Copenhagen Consensus Center, som arbetar med att utvärdera globala åtgärders samhällsnytta.
