FOTBOLLSKRÖNIKA • Nu i dagarna står åter den klassiska Azteca-stadion i fokus då en del av fotbolls-VM:s matcher avgörs där. Arenan byggdes till Mexiko-OS 1968 och VM 1970 där Brasiliens stjärna Pelé fick höja Jules Rimet World Cup Trophy för tredje gången efter seger med 4–1 mot Italien i finalen. Vissa vill hävda att brassarna hade det bästa laget genom tiderna med spelare som Jair, Tostão, Rivellino, Gérson, Carlo Alberto och Pelé.
1986 stod Mexiko återigen som värd för VM (Colombia backade ur) där i finalen på Azteca-stadion Argentina slog Västtyskland med 3–2 och världens då i särklass bäste fotbollsspelare Diego Maradona fick höja trofén för sitt land, som för andra gången – första gången var på hemmaplan 1978 – stod som segrare.
Men om jag påstår att det spelades ett VM i fotboll i Mexiko 1971 säger nog de flesta att du har fått årtalet fel med ett år, 1970 ska det vara. Men faktum är att den 5 september 1971 inför 110 000 jublande åskådare på just Azteca-stadion spelades det en VM-final i fotboll – nämligen i damfotboll!
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
Året innan hade det italienska spritföretaget Martini & Rossi sponsrat ett inofficiellt VM för damer i Italien där sju nationer deltog med Danmark som segrare. Mexikos tjejer kom trea men då de hyllades som ”The revelation of the tournament” fick de blodad tand och ville ha revansch efter 2–1-förlusten mot i Italien i semifinalen. Mexikanska affärsmän, som såg chansen tjäna lite extra pengar på fotbollsvurmen efter 1970 års VM, tänkte väl att varför ska Azteca-stadion stå tom när vi med jämförelsevis billiga biljettpriser – 30 till 80 pesos – återigen kan fylla arenan.
Sagt och gjort, ännu en gång med hjälp av Martini & Rossi som sponsor, bjöd man in ett antal nationer att delta. Fifa, det internationella fotbollsförbundet protesterade och vägrade att sanktionera mästerskapet. Man hotade inbjudna deltagarländer med att de skulle bli uteslutna om de inte lydde order från ”gubbarna” i Fifa:s styrelse.
Sex lag tackade ändå till slut ja till medverkan trots Fifa:s hot och varningar. Mexikanska fotbollsförbundet var också emot turneringen då Fifa hade hotat dem med böter och uteslutning om matcherna skulle gå av stapeln på fotbollsplaner som förbundet bestämde över. Detta gjorde att de två största arenorna, den i Guadalajara och Azteca-stadion blev aktuella, ty dessa var utanför fotbollsförbundets kontroll, då de ägdes av Mexikos största medieföretag.
Martini & Rossi betalde resa och uppehälle för de unga tjejerna – många var tonåringar och hade aldrig varit utomlands – och mediagruppen, som ägde arenorna och som kontrollerade tv- och radiostationer samt tidningar, satte igång en massiv PR-kampanj för eventet. Så när premiärmatchen spelades den 15 augusti mellan Mexiko och Argentina hade 100 000 åskådare tagit plats på Estadio Azteca.
Turneringen blev en succé med höga publiksiffror och av att döma av de filmsnuttar som finns kvar, ganska bra spel ändå. Mexiko mötte italienskorna i semifinalen och då arrangörerna gärna ville se Mexiko i finalen kan man kanske säga att den franske domaren Frère var ”broderligt” inställt till hemmalaget som tilldömdes två straffar medan motståndarna fick två mål bortdömda. Ett av målen, en frispark från 40 meter slagen av den italienska storstjärnan Elena Schiavo, underkändes på grund av regeln om indirekt frispark då Schiavo får en kanonträff som går rakt i mål.
Mexiko går alltså till final och får där möta Danmark som bara släppt in ett mål (1–1 mot Italien) och som spöat Argentina i semifinalen med 5–0. Något som är lite orättvist för damfotbollen är att målen är anpassade för manliga målvakter vilket gör det lättare att göra mål på kortare dammålvakter. Detta faktum att längd kan vara en fördel i fotboll visade sig vara till viss del avgörande i finalen då danskorna var i snitt 1,70 medan Mexiko-tjejerna bara var 1,54. Nu är faktiskt fotboll väldigt “inkluderande” till skillnad från andra sporter som basket eller tennis där längd ofta är av avgörande betydelse, medan några av världens bästa fotbollsspelare var relativt korta: Maradona 1,66, Messi 1,70, Pelé 1,73, Cruyff 1,78 samma som Alfredo Di Stéfano. Men det går även bra att vara lång som exempelvis Zlatan som är 1.95.
Ingen partisk domare i världen kunde hindra danskorna från att på ett fullsatt Azteka-stadion krossa de småväxta mexikanskorna i finalen. 3–0 till Danmark efter ett “hattrick” (tre mål i rad) av den blott 15-åriga Susanne Augustesen. Danskorna blev vid hemkomsten hyllade av press och TV men veckan senare var de bortglömda. Samma hände med tjejerna från de andra nationerna och 1971 års dam-VM föll i total glömska. Det dröjde 20 år innan Fifa 1991 godkände det första officiella mästerskapet.
Numera är damfotboll så etablerat att man inte längre använder epitetet “dam”, vilket ibland kan göra det förbryllande om man helst vill se herrfotboll, då inget i programmet i vissa fall indikerar att det är en dammatch. Jämställdhetshysterin har också gjort sig gällande inom fotbollen, då damerna kräver lika höga löner som herrarna i exempelvis VM-sammanhang. Allt annat än samma lön har feminister påpekat är orättvist och en kvarleva från det konservativa ”förtryckande patriarkatet” inom Fifa:s ”gubbvälde”.
Hur mycket man än kan säga om Fifa:s historiskt idiotiska inställning till damfotboll så har ändå som vanligt feministerna fel. I förra fotbolls-VM för herrar 2022 fick lagen och spelarna dela på cirka 7 procent av den totala omsättningen och vinsten. När damernas senaste VM avgjordes i Australien Och Nya Zeeland 2023 fick tjejerna ett rejält lönelyft med nästan 27 procent av intäkterna. Damerna tjänade i procent fyra gånger mer än herrarna men beroende på den astronomiska skillnaden i omsättning tre gånger mindre räknat i reda pengar.
Tjejerna har alltså kommit en lång bit på väg jämfört med för 50 år sen, men att damfotboll ska omsätta lika mycket som herrfotboll finns det inga nuvarande indikationer på. Så att nå upp till exempelvis damtennisens prispengar, som är jämställda med männens lär vi nog få vänta på. Men allt handlar väl inte bara om pengar, eller hur? Lyssna på de äldre damerna som var fotbollspionjärer när de berättar om 71-års VM i dokumentären ”Copa ’71” som finns att se på SVT play. Man blir nästan rörd till tårar när man hör de berätta om glädjen i att “jaga en boll på en gräsmatta”, det vanligtvis nedsättande ”kärringomdömet” om sporten. Miljarder människor över hela världen älskar fotboll och så kommer det troligen vara för all överskådlig framtid.
