➤ DEBATT Dualismen är ett återkommande tema inom livsåskådningar världen över. I kristendomen har vi gott och ont och himmel och helvete. Inom taoismen är motpolerna yin och yang. Hos de gamla persiska zoroasterna talade Zarathustra om den etiska dualismen mellan sant och falskt. Till och med inom den moderna fysiken finns i termodynamikens andra lag, motsättningen mellan kaos och ordning.

Vi är väldigt benägna att dela upp verkligheten och även varandra i motsatta läger, som exempelvis påståendet att det finns bara två sorters människor – troende eller ateister, förtryckare och förtryckta, rasister och antirasister, anständiga eller oanständiga etc. Allt är mycket enklare uppdelat i svart och vitt, där paradoxalt nog de som beskyller andra för den sortens diversifiering samtidigt gör skyldiga till egentligen samma sak. Där man allt som oftast anser sig själva tillhöra den goda sidan i sin egen uppdelning av vi och dom. Faktum är att det även enligt mig faktiskt bara finns två sorters människor – de som tror att det bara finns två sorter och de som inser att det finns “a hell of a lot more”.

Klyschor som de politiskt korrekta ofta använder är fraser som: det finns inget vi och dom, det finns bara vi och man ska inte ställa grupper mot varandra. De som retoriskt använder dessa plattityder är troligen fullt medvetna om att grupper hela tiden ställs mot varandra och prioriteras eller diskrimineras. Exempelvis i distributionen av allmänna skattemedel. Om man gynnar en grupp blir en annan lidande. Alla kan helt enkelt inte få allt.

Vad gäller begreppet “vi och dom” är den uppdelningen så djupt rotad i vår evolutionära historia att det skulle krävas avancerad hjärnkirurgi för att avlägsna denna överlevnadsstrategi som troligen är en bidragande orsak till att vi numera, på gott och ont, dominerar vår värld. Alla antropologer och biologer är fullständigt överens om att det finns fenomen som “ingrupper” och “utgrupper” inom de flesta studerade däggdjurs sociala kollektiv.

Vi mot dem är helt enkelt genernas själviska metod att reproducera sig, genom att använda olika biologiska arter som konkurrerande “fortskaffningsmedel” för sin fortsatta överlevnad. Kom ihåg att 99 procent av allt liv här på jorden under årmiljonerna har dött ut på grund av oförmågan att anpassa sig (survival of the fittest). Ett öde som troligen även vi slutligen måste acceptera.

Att den etniskt svenska befolkningen så snabbt som möjligt ska dö ut förefaller i Sverige vara ett pågående projekt, där de “anständiga” politikerna verkar tycka att detta “folkutbyte” inte går fort nog. Före detta statsminister Reinfeldt anser att det är självklart att etniska svenskar som bott här i generationer ska ge plats åt “människor födda i ett annat land som kommer hit”. Hade en politisk ledare under andra världskriget sagt något liknande skulle han blivit fängslad och ställd inför krigsrätt.

Om man ändå ska polarisera politiska åskådningar, så verkar det finnas två riktningar eller “ismer” som i traditionell ordning rangeras på en vänster-högerskala. Längst till vänster finns socialisterna och längst till höger libertarianerna. Kollektivism mot individualism.

Kollektivisterna anser att det är orättvist att somliga tjänar mer än andra och att en rättvis fördelning innebär att man tar pengar från rika och ger åt fattiga. Individualisterna anser att det är rättvist att hårt arbete lönar sig och tycker således att det är orättvist att konfiskera deras surt förvärvade inkomster och dela ut dem till de, i deras tycke, lata och oförtjänta. Bägge tycker att deras egen uppfattning om rättvis fördelning är en odiskutabel moralisk sanning. Så vem har egentligen rätt?

Ingen eller båda, skulle jag vilja säga. Då människan är ett flockdjur som till större delen av sin existens levt i små stammar på 50 till 150 personer, har ett kollektivistiskt tänkande varit en förutsättning för flockens överlevnad. “En för alla, alla för en”. “Av var och en efter förmåga, till var och en efter behov”. Alla dessa aforismer stämmer in på jägar- och samlarsamhället där ett själviskt beteende var kontraproduktivt och äventyrade stammens fortlevnad.

Av rent evolutionärt pragmatiska skäl utformades i dessa samhällen ett rättvisetänkande och en moral som gynnade kollektivet. Flockdjur har existerat på jorden i miljontals år och då människans förhistoria till minst 95 procent av tiden har varit en stamtillvaro är rättvisemoralen troligen djupt inpräntad i vår arvsmassa och inget som är inlärt. Alla föräldrar kan vittna om små barns spontana krav på millimeter-rättvisa i utdelning av exempelvis godsaker.

Den västerländska civilisationen främsta kännetecken är dock att man sätter individens rättigheter och skyldigheter i centrum. I slutändan är du själv ansvarig för ditt liv och dina handlingar. Denna individuella frihet har givit människor möjlighet att förverkliga idéer och affärsprojekt som varit lönsamma för både producenter och konsumenter. En typ av individualism som gynnar kollektivet.

Anledningen till västvärldens rikedom är att människan för cirka 10 tusen år sen övergav nomadtillvaron och blev landägande stationära jordbrukare. Privat egendom i form av land och, senare under industrieran, fabriker och produktionsmedel skapar ekonomisk tillväxt. Rättsstatens lagar garanterar skiljelinjerna mellan “Ditt och Mitt”, vilket egentligen bara är en variant av vi och dom.

I Harvardprofessorn Joshua Greene´s bok Vi och Dom (Moral tribes) talar författaren om en automatisk och en manuell moral. Han exemplifierar detta med ett hypotetiskt dilemma där man offrar en person för att rädda fem. Ett skenade tåg kommer att köra ihjäl fem rälsarbetare om du inte knuffar ned en fet person framför tåget för att få det att stanna. Eller alternativt lägger du om en växel som tar in tåget på ett stickspår där det bara finns en rälsarbetare. Den automatiska moralen gör att du avsiktligt väljer bort att ha ihjäl tjockisen, trots att fem arbetare då blir påkörda. Den manuella moralen har för det mesta inga problem med att lägga om växeln för att rädda de fem och därmed faktiskt offra en. Mord är helt enkelt intuitivt fel, därför handlar man i det första fallet inte rationellt.

Greene konstaterar också i boken att: “Alla samarbetsgrupper måste skydda sig mot att bli utnyttjade. Det kräver att man kan skilja Oss från Dem, tillsammans med tendensen att gynna Oss framför Dem. Medan det finns en del sällsynta individer som behandlar främlingar som en i familjen, finns det inga mänskliga samhällen där detta är normen, och det av goda skäl. Ett sådant samhälle vore en fritt tillgänglig resurspump, som bara väntar på att få ösa ut sina skatter över alla främlingar som dyker upp.” Sjuklöverns Sverige?

Ytterligare skriver han angående illusionen om förklaringsdjup att “När människor försöker förklara hur saker fungerar och misslyckas, inser de att de har misslyckats och ändrar därefter sin bedömning av hur mycket de förstår.” You wish!

Bägge dessa citat förklarar vissa svenska politikers ovilja att acceptera verkligheten. Annie Lööf säger exempelvis i den berömda “30 miljoner nybyggare-intervjun” saker som: “Vi pratar svenska, människor som kommer hit pratar svenska”. Inte visste jag att utländska skolor hade svenska som förstaspråk efter sitt eget modersmål. Tänk att svenska numera tydligen är ett världsspråk som konkurrerar med både engelska, franska och spanska, åtminstone enligt den, får vi förmoda, välinformerade fru Lööf.

Barnslig naivitet verkar vara ett av villkoren för att bli politiker i Sverige. Anta att de skulle ställas inför det moralproblem som presenteras i “The lifeboat dilemma”, där förutsättningen är att bara ett begränsat antal får plats i livbåten, annars sjunker den. Då väljer troligen de “anständiga” – uppfyllda av sin tro på allas lika värde och att det inte finns något vi och dom – att försöka rädda livet på alla skeppsbrutna, vilket resulterar i att samtliga drunknar. (Svensk migrationspolitik).

Joshua Greene´s förslag till lösning på Vi och Dom-problematiken – som bevisligen kan leda till ohyggligheter (Förintelsen, Rwandas folkmord) – är Utilitarismen. Det är en nyttofilosofi som utvecklades av Jeremy Bentham och John Stuart Mill. Förenklat menar de att målet är största möjliga lycka för största möjliga antal. Greene kallar detta för djuppragmatism. Om vi till viss del kan kanalisera den känslostyrda automatiska moralen till den mer förnuftiga manuella moralen, är kanske en medelväg mellan kollektivism och individualism en möjlig kompromiss. Detta samförstånd är ju faktiskt det förut rätt så etniskt homogena Sverige ett fungerande bevis för.

Till sist ännu ett ”etiskt dilemma”, fast nu presenterat i anekdotform: Ett flygplan med internationella FN-delegater får motorhaveri och är på väg att störta. Planet är för tungt och all barlast måste genast slängas ut. Men planet är alltjämt för tungt. Då reser sig fransmannen upp och säger “Vive la France” och hoppar ut från planet. Därpå hoppar engelsmannen ut, ropande “God save the Queen”. Men planet är fortfarande för tungt. Då reser sig amerikanen upp och säger “Remember the Alamo” och slänger ut mexikanen. (Trumps migrationspolitik).

Håkan Johansson

Opinion