En äldre kvinna i Hässleholms kommun placerades efter en sjukhusvistelse på korttidsboende trots att hon enligt både egen utsago och sonens uppgifter ville återvända hem. Under de följande veckorna försämrades hennes hälsotillstånd kraftigt och senare försökte kommunen få en förvaltare utsedd, något som enligt överförmyndaren inte kunde användas för det syfte kommunen eftersträvade. Fallet väcker frågor om lagstöd, myndighetsutövning och den enskildes rätt att själv bestämma över sitt boende.
Konflikten tog fart efter att kvinnan vårdats på Centralsjukhuset i Kristianstad för sepsis, en allvarlig infektion som enligt sjukvården sannolikt hade samband med problem kring en kateter. När hon bedömdes vara utskrivningsklar uppgav hon enligt Frilagts rapportering att hon ville återvända till sitt hem i Hässleholm, där hon bodde tillsammans med sin son.
I stället beslutade kommunen att hon skulle tvångsplaceras på ett korttidsboende i en annan kommun. Sonen fick enligt egen uppgift inte information om vart hon fördes förrän i efterhand och hade under en period svårt att få kontakt med henne. Han polisanmälde senare kommunen för tjänstefel och menade att beslutet fattats i strid med moderns uttryckliga vilja.
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
Orosanmälningar blev centrala i ärendet
Parallellt med placeringen upprättades orosanmälningar från både kommunal hemsjukvård och vårdcentral. I anmälningarna påstods bland att det förelåg brister i hemmiljön och anklagelser om att sonen som stötta modern i hennes vilja i stället skulle ha försvårat moderns vård.
LÄS ÄVEN: Undermålig svenska i äldreomsorgen hos tre av fyra kommuner
Sonen har konsekvent avvisat anklagelserna och hävdat att flera uppgifter varit felaktiga eller direkt osanna. Frilagt har också rapporterat att kommunala företrädare vid senare tillfällen medgett att vissa uppgifter i anmälningarna inte stämde.
Enligt sonen utnyttjades anmälningarna som underlag för beslut som påverkade moderns situation utan att han först fick möjlighet att ta del av eller bemöta innehållet.
Svalt och vanvårdades på korttidsboendet
Under vistelsen på korttidsboendet försämrades kvinnans hälsotillstånd avsevärt. När Frilagt besökte boendet i början av maj beskrevs hon som kraftigt avmagrad och mycket svag – på svältgränsen. Kort därefter tillkallades läkare.
Läkaren konstaterade enligt Frilagts rapportering att kvinnan under en längre tid fått i sig mycket begränsade mängder mat och vätska. Hon bedömdes vara så skör att en transport till sjukhus kunde innebära risker. I stället sattes dropp in på boendet som en akut åtgärd.
Efter behandlingen förbättrades hennes tillstånd snabbt. Hon började åter tala och upprepade då att hon ville lämna boendet och återvända hem.
Kommunen ändrade sig
Några dagar senare beslutade kommunen att kvinnan skulle få återvända till bostaden i Hässleholm. Efter hemkomsten uppgav sonen att hon började äta bättre och gradvis återhämta sig.
LÄS ÄVEN: Pensionär fick ättiksprit av hemtjänsten i stället för saft – flera liknande fall
Samtidigt framkom uppgifter om att hon utvecklat trycksår under vistelsen på boendet. Företrädare för boendeverksamheten uppgav enligt Frilagt att händelserna borde utredas som avvikelser och att det kunde bli aktuellt att bedöma om en vårdskada uppstått.
Försök att få förvaltare stoppades
Efter hemkomsten uppdagades ytterligare en del av ärendet. Omsorgsförvaltningen hade anmält till överförmyndaren att kvinnan borde få en förvaltare.
I underlaget till anmälan påstods bland annat att hon saknade förmåga att samtycka till nödvändig vård. Överförmyndaren gjorde dock en annan bedömning och avskrev ärendet.
LÄS ÄVEN:
I beslutet konstaterades att det agerande som efterfrågades av kommunen inte hade stöd i den lagstiftning som reglerar förvaltares befogenheter. Överförmyndaren påpekade också att en förvaltare inte kan tvinga en person att flytta till särskilt boende. Beslutet innebar att någon ansökan till tingsrätten aldrig gjordes.
Omsorgen försvarar sitt agerande
Kommunens omsorgsledning har i efterhand försvarat hanteringen av ärendet. Företrädare för förvaltningen har enligt Frilagt hävdat att situationen bedömdes som akut och att åtgärderna vidtogs utifrån den information som då fanns tillgänglig.
LÄS ÄVEN: Dagerlind: Den förbjudna valfrågan – hur Sverige svek sina äldre
Samtidigt har samma företrädare i intervjuer bekräftat att äldreomsorgen saknar lagstöd för att tvinga en person som kan uttrycka sin vilja att flytta till korttidsboende eller särskilt boende. Kommunens egna uttalanden stärker därför bilden av att kvinnans rätt till självbestämmande inte respekterades.
Fortsatt kontrovers
Ärendet har blivit ett av de mest uppmärksammade omsorgsfallen i Hässleholm under senare år. Genom Frilagts granskning har frågor väckts om hur orosanmälningar används, hur anhöriga informeras och vilka rättsliga gränser som gäller när kommuner bedömer att äldre personer behöver mer omfattande omsorg.
För kvinnan själv slutade processen med att hon återvände hem. Men de juridiska och principiella frågor som fallet aktualiserat är fortfarande omstridda.
LÄS ÄVEN: Christer, 76, om livet på äldreboendet: ”Kritiserar man blir man kallad främlingsfientlig”
