KRÖNIKA • Miljöpartiet vill göra bensinen sex kronor dyrare samtidigt som Europas industri redan dignar under energipriser som ligger långt över konkurrenternas. Det handlar inte längre bara om klimatpolitik. Det handlar om huruvida Sverige tänker fortsätta vara ett rikt industriland – och om hur mycket av vår ekonomiska och personliga frihet vi är beredda att offra på net zero eller nettonoll-ideologins destruktiva altare.

Amanda Lind gjorde åtminstone väljarna en tjänst när hon i SVT:s partiledarutfrågning berättade vad Miljöpartiets politik faktiskt innebär. Bensinen ska bli sex kronor dyrare.

Fyra kronor kommer enligt SVT när dagens skattesänkningar försvinner och ytterligare omkring två kronor genom den politik MP vill föra för att minska utsläppen från trafiken. Lind vill bland annat kompensera hushållen med ”transportpeng”, billigare kollektivtrafik och höjt barnbidrag.

Det är nästan en perfekt sammanfattning av Miljöpartiets ekonomiska filosofi.

Först gör politikerna något som människor behöver dyrare. Sedan beskattar de medborgarna och använder en del av pengarna för att kompensera dem för den kostnad politikerna själva har skapat.

Men sex kronor mer vid pumpen stannar naturligtvis inte vid pumpen. Lastbilen som kör maten till ICA behöver diesel. Bonden behöver bränsle till traktorn.

Skogsmaskinen behöver diesel. Grävmaskinen behöver diesel. Hantverkaren måste ta sig mellan kunderna och åkeriet måste få sina varor från Malmö till Stockholm.

LÄS ÄVEN: Miljöpartiets vallöften: Ingen kärnkraft, mer invandring och högre skatter

När kostnaden för att flytta människor och varor stiger letar den sig vidare genom ekonomin. Till slut står den där på ditt kvitto.

Energi är välstånd

Det finns en märklig föreställning i vår tid om att det svenska och europeiska välståndet på något sätt bara finns. Som om det vore ett naturtillstånd. Så är det inte.

Varje varm bostad, varje sjukhus, varje fabrik, varje serverhall, varje järnväg, varje ton stål och varje limpa bröd kräver energi någonstans i produktionskedjan.

LÄS ÄVEN: Miljöpartiet: Vi måste höja bränslepriserna

Hela den mänskliga utvecklingen kan i betydande utsträckning beskrivas som vår förmåga att få tillgång till allt större mängder användbar energi och använda den allt effektivare.

Ved. Kol. Olja. Vattenkraft. Kärnkraft. Elektricitet.

Allt ska underordnas detta självskadebeteende. Konkurrenskraften, industrin, bilismen, jordbruket, energiproduktionen och hushållens ekonomi. Men klimatet bryr sig inte om europeisk bokföring. Om ett stålverk läggs ned i Europa och stålet i stället produceras i Kina har vi inte trollat bort människans behov av stål. Vi har flyttat produktionen – och sannolikt farligare utsläpp – till andra sidan jordklotet.

Jonas Andersson

Energi multiplicerar människans arbetsförmåga. Billig, stabil och riklig energi gör oss rikare. Dyr och knapp energi gör oss fattigare. Detta är ingen högerextrem konspirationsteori. Europeiska centralbanken konstaterar själv att höga energikostnader hotar europeiska företags konkurrenskraft.

ECB uppskattade 2025 att elpriserna för europeisk industri låg omkring 2,5 gånger över USA och gaspriserna närmare fem gånger högre. Banken varnade samtidigt för konsekvenserna för sysselsättningen i energiintensiva industrier.

Mario Draghis stora rapport om Europas konkurrenskraft är lika brutal. Där konstateras att industriella elpriser i EU ligger två till tre gånger över nivåerna i USA och Kina och att gaspriserna ligger tre till fem gånger över nivåerna i USA.

Fundera på vad det betyder. En europeisk fabrik ska konkurrera med en amerikansk eller kinesisk fabrik som kan köpa en av dess viktigaste produktionsfaktorer betydligt billigare.

Sedan lastar vi ytterligare regler, klimatkrav, skatter och administrativa kostnader ovanpå detta och förvånas över att investeringarna hamnar någon annanstans.

LÄS ÄVEN: Miljöpartiet i sommarvärmen: Vi kräver en krisplan om vädret

Det absurda är samtidigt att den moderna dieselmotorn har blivit dramatiskt mycket renare de senaste åren.

ADAC:s vägtester har visat 95–99 procent lägre utsläpp av kväveoxider från de bästa Euro 6d-TEMP-dieslarna jämfört med genomsnittliga Euro 5-bilar, medan partikelutsläppen i moderna dieslar i praktiken har pressats ned mot noll jämfört med äldre generationer.

Teknikutvecklingen har alltså på bara några årtionden lyckats eliminera nästan hela den lokala luftföroreningen från dieselmotorn. Ändå behandlas bilen fortfarande politiskt som om vi befann oss på 1980-talet.

Net zero-bluffen har blivit en religion

Det är här den europeiska klimathysterin blir direkt farlig. Det finns forskare som Richard Lindzen och William Happer som kraftigt ifrågasätter bilden av koldioxid som ett klimathot.

Vad som däremot är odiskutabelt är att CO₂ är en förutsättning för växtlivet. Högre halter ökar fotosyntesen, kan förbättra skördarna och har bidragit till att planeten blivit grönare – NASA har uppskattat att koldioxidgödsling stod för omkring 70 procent av den observerade förgröningen under en studerad 35-årsperiod.

Ändå behandlas koldioxid i den politiska debatten närmast som ett gift som ska utrotas, oavsett kostnaden.

Jag talar här om den politiska slutsats som gjorts till närmast religiös dogm – net zero.

Allt ska underordnas detta självskadebeteende. Konkurrenskraften, industrin, bilismen, jordbruket, energiproduktionen och hushållens ekonomi. Men klimatet bryr sig inte om europeisk bokföring. Om ett stålverk läggs ned i Europa och stålet i stället produceras i Kina har vi inte trollat bort människans behov av stål.

Vi har flyttat produktionen – och sannolikt farligare utsläpp – till andra sidan jordklotet.

Samtidigt har vi skickat arbetstillfällen, investeringar, tekniskt kunnande och skatteintäkter med den. Det är svårt att tänka sig en mer självdestruktiv strategi för en kontinent som samtidigt försöker hävda sig mot Kina och USA.

ECB konstaterar nu att Europas höga energikostnader redan har lämnat bestående ärr i energiintensiv industri och försämrat dess möjligheter att expandera produktion och export.

Banken pekar dessutom på hur Kina har stärkt sin relativa position genom bland annat billigare energi. Ändå fortsätter våra vårdslösa politiker.

LÄS ÄVEN: Så gick det för Miljöpartiets 20 år gamla varning för ett snöfritt Sverige

Tyskland visar vart vägen leder

Tyskland borde vara den stora varningsskylten längs motorvägen. Europas industriella motor har under åratal brottats med energikris, svag konkurrenskraft och en industrimodell som utsatts för enorm press.

AfD-ledaren Alice Weidel har gått så långt som att beskriva Tyskland som i praktiken bankrutt. Det är hennes politiska omdöme, men verkligheten ger henne onekligen ammunition.

Industrijätten Volkswagen genomför nu en historisk slakt på omkring 100 000 jobb fram till 2030, samtidigt som produktionen ska upphöra vid flera tyska fabriker.

Europas tidigare industriella motor pressas av höga kostnader, svag konkurrenskraft och kinesiska konkurrenter. Och det folkliga missnöjet går inte längre att vifta bort.

Och här kommer vi till någonting som jag tror är ännu djupare än klimatpolitiken. Vänsterns och Miljöpartiets långa konflikt med bilen har aldrig enbart handlat om avgasröret. Bilen representerar något som är fundamentalt svårt att kontrollera – nämligen frihet.

Jonas Andersson

I söndagens delstatsval i Sachsen-Anhalt fick AfD nästan 44 procent av rösterna och blev överlägset största parti. CDU stannade kring 17 procent. Det är en politisk jordbävning i Europas största ekonomi.

Naturligtvis handlar AfD:s framgångar inte bara om energi. Massinvandring, kriminalitet, Ukraina och ett växande missnöje med det politiska etablissemanget spelar stora roller.

Men Europas politiska ledare borde fundera över vad som händer när vanliga människor börjar uppleva att politiken inte längre förbättrar deras levnadsstandard – utan aktivt försämrar den.

För människor accepterar mycket. Men de accepterar inte hur länge som helst att bli fattigare.

Bilen är mer än ett transportmedel

Och här kommer vi till någonting som jag tror är ännu djupare än klimatpolitiken. Vänsterns och Miljöpartiets långa konflikt med bilen har aldrig enbart handlat om avgasröret. Bilen representerar något som är fundamentalt svårt att kontrollera – nämligen frihet.

LÄS ÄVEN: Inga parkeringar i Miljöpartiets vision för Stockholm

Jag kan sätta mig i min bil klockan två på natten och köra till Göteborg. Jag behöver inte fråga någon. Ingen politiker bestämmer avgångstiden. Ingen regional trafikmyndighet bestämmer rutten. Ingen kommunal planerare avgör vid vilken hållplats jag måste kliva av.

Jag kan fortsätta till Köpenhamn om jag känner för det. Jag kan fylla bagageutrymmet, hämta mina barn, besöka en gammal vän, åka ut i skogen eller köra tvärs över Europa. Bilen decentraliserar makt.

Det är därför jag inte tror att konflikten om bilen enbart kan förstås som en konflikt om gram koldioxid per kilometer. Bilen är en av historiens stora frihetsmaskiner. Den gav vanliga människor en rörelsefrihet som tidigare huvudsakligen varit förbehållen de rika.

Civilisationer kan gå bakåt. Industriländer kan avindustrialiseras. Företag kan flytta. Kapital kan lämna landet. Kompetens kan försvinna och människor kan vakna en morgon och upptäcka att sådant deras föräldrar tog för självklart plötsligt blivit en lyx.

Jonas Andersson

När staten medvetet gör ett beteende dyrare för att få människor att sluta med det, då använder staten ekonomisk makt för att styra hur människor lever. Det är själva poängen med styrmedlet. Amanda Lind säger själv att Sverige måste få ned utsläppen från trafiken. MP vill samtidigt motarbeta regeringens planer på ny kärnkraft och i stället prioritera förnybar energi.

LÄS ÄVEN: Dieselpriserna, tiokronan och Magdalena Anderssons bristande trovärdighet

Det är alltså inte en olycklig bieffekt att bilåkandet ska påverkas. Det är meningen.

Ett fattigare Sverige är fortfarande fattigare

Det finns ytterligare en sak som borde oroa oss. Vi verkar ha börjat betrakta vårt välstånd som om det vore omöjligt att förlora, vilket det aldrig har varit.

Civilisationer kan gå bakåt. Industriländer kan avindustrialiseras. Företag kan flytta. Kapital kan lämna landet. Kompetens kan försvinna och människor kan vakna en morgon och upptäcka att sådant deras föräldrar tog för självklart plötsligt blivit en lyx.

Europa befinner sig dessutom i en värld där våra konkurrenter inte tänker göra oss tjänsten att begå samma misstag samtidigt. Kina tänker konkurrera. USA tänker konkurrera. Resten av världen tänker konkurrera.

Om Europa däremot bestämmer sig för att göra energi, transporter och industriell produktion dyrare och sedan försöker kompensera konsekvenserna med bidrag, subventioner och ännu större politiska system, kommer slutresultatet inte att bli ett moraliskt överlägset Europa.

Resultatet kommer att bli ett betydligt fattigare Europa. Lägg därtill årtionden av massinvandring från dysfunktionella länder och kulturer, växande parallellsamhällen och allt djupare etniska och religiösa konflikter – och vi har skapat den perfekta stormen.

SE ÄVEN: VIDEO: Åkesson och Helldén i clinch om ”sinnessjuk” energipolitik

Ekonomisk kollaps, socialt sönderfall och i värsta fall inbördeskrig. Ett recept på katastrof.

Sex kronor mer för bensinen kommer inte ensamt att ruinera Sverige. Men bakom de sex kronorna finns en politisk filosofi som betraktar dyr energi, minskad rörlighet och politisk styrning av människors liv som vägen mot framtiden. Det är inte vägen mot framtiden. Det är vägen tillbaka.

Jonas Andersson

Och nu står Sverige inför ett val där Miljöpartiet kan få ett avgörande inflytande över nästa regering.

LÄS ÄVEN: Hur ska vi förhålla oss till politiker som Amanda Lind (MP)?

Det handlar i grunden om två helt olika synsätt på hur ett samhälle skapar välstånd. Det ena bygger på billig och riklig energi, industri, rörlighet och människors frihet att själva forma sina liv. Det andra använder skatter, avgifter, förbud och höga priser för att styra människor mot de beteenden politikerna anser vara de rätta.

Sverige blev inte rikt genom att göra energi knapp och dyr. Våra förfäder byggde vattenkraft, kärnkraft, vägar, järnvägar, fabriker och kraftledningar. De gjorde det billigare att producera, transportera, resa och handla.

De byggde välstånd genom att riva hinder. Miljöpartiet bygger nya – och kallar det framsteg.

Sex kronor mer för bensinen kommer inte ensamt att ruinera Sverige. Men bakom de sex kronorna finns en politisk filosofi som betraktar dyr energi, minskad rörlighet och politisk styrning av människors liv som vägen mot framtiden.

LÄS ÄVEN: Bilister och företagare pressas bort – S och M offrar trafikmiljön för makten med MP

Det är inte vägen mot framtiden. Det är vägen tillbaka.

Ett rikt land kan göra sig fattigt. Ett industriland kan avindustrialiseras. Ett fritt folk kan vänja sig vid att staten steg för steg begränsar dess handlingsutrymme. Inget av det behöver ske över en natt.

Det räcker med sex kronor åt gången.