VALKRÖNIKA • Valet är ännu inte slutligt avgjort, men resultatet visar stora geografiska skillnader i väljarnas stöd och det ser omöjligt ut för Tidö att räkna hem en seger. Kommunister och islamister tycks samtidigt ha funnit varandra vid valurnorna. Samnytts Jonas Andersson analyserar demografin bakom resultatet – och vad den kan innebära för Sveriges politiska framtid.
Ett återkommande inslag i rapporteringen från valet och de olika valvakorna var det jag tog upp redan i min förra krönika – synen på valet som en slags fotbollsmatch. Man vinner vissa matcher och förlorar andra – och när man förlorar förväntas man vara en god förlorare.
Men det resonemanget håller inte när matchen är riggad. Och riggad är precis vad den nu är. På ett sådant sätt att vi sannolikt aldrig kommer att få se en högerregering i Sverige igen.
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
Det är människor med utomeuropeisk bakgrund, som inte sällan släppts in i Sverige på felaktiga grunder och lättvindigt getts medborgarskap – trots att de ofta varken känner till, bryr sig om eller vill närma sig svenska värderingar, svenska traditioner eller svensk kultur – som de facto har avgjort det svenska valet.
Valresultaten från de olika utanförskapsområdena talar sitt tydliga språk. Detsamma gör Vänsterpartiets stora framgångar. Utan dessa väljare hade Sverige haft en högerregering, sannolikt för lång tid framöver.
Och Vänsterpartiets framgångar sker alltså inte trots att partiet avslöjats härbärgera flagrant och våldsbejakande judehat och antisemitism, liksom vurmande för terror och terrorister – utan därför att det gör det.
Jonas Andersson
Rinkeby är ett närmast övertydligt exempel på den utvecklingen. I valdistriktet Spånga 21 Rinkeby C fick Vänsterpartiet preliminärt 51,0 procent av rösterna – en ökning med hela 22,5 procentenheter jämfört med 2022 – medan Socialdemokraterna fick 39,7 procent.
LÄS ÄVEN: Rösträkningen: SD RASAR – men jämnt mellan blocken
Tillsammans samlade de båda partierna alltså 90,7 procent av rösterna. Samtidigt har 92,2 procent av Rinkebys invånare utländsk bakgrund, medan 50,7 procent av hela befolkningen är född utanför Europa.
Och Vänsterpartiets framgångar sker alltså inte trots att partiet avslöjats härbärgera flagrant och våldsbejakande judehat och antisemitism, liksom vurmande för terror och terrorister – utan därför att det gör det.
LÄS ÄVEN: Parallell valrörelse på arabiska – väljare skräms med utvisning
USA lyckades sätta stopp i sista sekund
Andersson och Dadgostar har lyckats med det som Bidenadministrationen försökte göra i USA – att ösa in illegala migranter och, genom att växla röster mot bidrag och tillåtelse att uppföra moskéer och islamiska center, befästa och cementera makten för det alltmer socialistiska Demokratiska partiet.
I USA stoppades detta och utvecklingen reverserades av Trump. Där finns, till skillnad från i Sverige, stora tv-kanaler, tidningar, poddar och digitala plattformar som erbjuder en motbild till det vänsterliberala medieetablissemanget – samtidigt som Elon Musks övertagande av Twitter/X förändrade spelplanen ytterligare, genom att censuren togs bort.
Resultatet blir ett närmast heltäckande påverkanstryck där stora delar av det svenska folket aldrig möter en verkligt konkurrerande verklighetsbeskrivning.
Jonas Andersson
Amerikanerna har dessutom, i motsats till svenskarna, aldrig behövt skämmas på samma sätt för att stå upp för en sund patriotism.
LÄS ÄVEN: Trump varnar: Europa riskerar gå under av migration
Det svenska medielandskapet är betydligt mer kompakt och enfaldigt. Problemet begränsar sig inte till public service, utan omfattar stora delar av de traditionella mainstreammedierna, där ungefär samma ensidiga perspektiv på migration, klimat, identitet och samhällsutveckling återkommer.
Alternativa medier erbjuder visserligen en motbild, men arbetar fortfarande med bråkdelar av resurserna och räckvidden och i ständig motvind.
LÄS ÄVEN: Dagerlind: Tidö bör lära av Trump – om man vill vinna valet
Resultatet blir ett närmast heltäckande påverkanstryck där stora delar av det svenska folket aldrig möter en verkligt konkurrerande verklighetsbeskrivning.
Öppna portar igen…
Precis som storstadsregionerna Malmö, Göteborg och nu Stockholm riskerar Sverige som helhet att aldrig igen kunna få ett högerstyre eller en högerregering. I stället kan en alltmer vänsterextrem regeringsbildning, med växande islamistiska och antisemitiska inslag bli den framtid Sverige har att se fram emot.
Och om vänsterblocket åter öppnar portarna för ännu större massinvandring, vilket är sannolikt, riskerar vägen tillbaka att stängas för gott.
Samtidigt kan stora politiska förändringar vara på väg i Europa. Om Tyskland, Frankrike och Storbritannien, genom Weidel, Le Pen och Farage, skulle slå in på en politik med omfattande återvandringsprogram kan trycket mot Sveriges gränser bli enormt – denna gång från länder i vår absoluta närhet, men från människor med utomeuropeisk bakgrund.
Vi vet alltså inte exakt hur detta slutar. Vänsterblocket leder med en ytterst liten marginal och mirakel kan fortfarande inträffa. Och kanske blir det helt enkelt omöjligt för Andersson att bilda regering och resultatet blir ett extra val. // Men en sak står för mig klar efter detta val – Sverige har passerat en demografisk och politisk brytpunkt. För första gången har vi fått ett riksdagsval där människor som varken ser sig själva som, känner sig som eller vill vara svenskar kan ha fällt avgörandet om vem som ska styra Sverige.
Jonas Andersson
Det borde föranleda viss eftertanke hos Kristersson, Strömmer och Forssell när de funderar över om det verkligen var så klokt att släppa in närmare en halv miljon migranter i Sverige under den gångna mandatperioden.
LÄS ÄVEN: Desinformation i parallella valkampanjer på arabiska – partisekreterare kallas till krismöte
Kanske kan de samtidigt fundera över om det var rätt tänkt att låta SVT och Public services propaganda för Miljöpartiet och vänstern förstärkas med ytterligare miljarder.
Jag undrar själv hur de tänkte – och hur de tänker i dag, om de alls gör det. Förstår de att detta inte var vilken match som helst? Förstår de att nästa match kanske aldrig mer kommer att kunna spelas på samma plan, med samma förutsättningar och enligt de regler som en gång gällde?
The Point of No Return?
När detta skrivs skiljer bara omkring 29 000 röster mellan sidorna. Mandatmässigt är marginalen ännu tydligare: 176 mot 173 – tre mandat. Det är exakt samma mandatskillnad som gav Tidöpartierna majoriteten efter valet 2022, fast nu med siffrorna spegelvända. Och fortfarande återstår röster att räkna.
LÄS ÄVEN: Rysarvalet är inte avgjort – onsdagsrösterna kan fälla avgörandet
Vi vet alltså inte exakt hur detta slutar. Vänsterblocket leder med en ytterst liten marginal och mirakel kan fortfarande inträffa. Och kanske blir det helt enkelt omöjligt för Andersson att bilda regering och resultatet blir ett extra val.
Kanske inser någon förvillad centerpartist att kommunism och islamism inte riktigt klingar så väl med after work-bubblet på Stureplan – och blir politisk vilde.
Kanske bestämmer sig Busch för att ”ta ansvar” och går över till Magdas lag för att åtminstone försöka hålla det värsta av kommunismen och antisemitismen borta från regeringsmakten.
LÄS ÄVEN: Det här kan vara valet som förändrar Sverige för alltid
Men en sak står för mig klar efter detta val – Sverige har passerat en demografisk och politisk brytpunkt. För första gången har vi fått ett riksdagsval där människor som varken ser sig själva som, känner sig som eller vill vara svenskar kan ha fällt avgörandet om vem som ska styra Sverige.
Och det kan komma att besegla vårt lands framtid för alltid. Vi kan ha passerat The Point of No Return.
