Saudiarabien är ett av de mest slutna samhällena i världen. Landet är stormrikt och anklagas för att stå bakom spridningen av den islamistiska extremismen i Väst både med finanser och ideologi. Rapporteringen från Saudiarabien i gammelmedier är ytterst sparsam– inte minst på grund av landets slutna gränser. Samhällsnytt har lyckats komma in i Saudiarabien och rapporterar inifrån om det mystiska landet.

Offentliga halshuggningar, sharialagar, sponsring av Al-Qaida, systematiska kränkningar av mänskliga rättigheter – Saudiarabien har förtjänat ett dåligt rykte. Väl på plats framstår landet vid ett första anblick som en heltäckande polisstat. Nästan groteska mängder poliser på gator, vägspärrar på motorvägar med id-kontroller på alla förbipasserande, ett oskrivet utegångsförbud efter kl. 24 – i vissa regioner ska man vara beredd på att bli stoppad av polisen och avkrävd en id-handling om man går ut efter midnatt.

Som helhet lämnar det intrycket av ett land med ett pågående undantagstillstånd. Mot bakgrund av att brottsligheten är relativt låg kan polisens närvaro verka överdimensionerad för en utomstående betraktare. Det som är mindre känt i Sverige och övriga Europa är dock att Saudiarabien är hårt ansatt av Islamiska statens terrorism.

Den enorma Arabiska öknen sträcker sig genom hela Saudiarabien. Stora avstånd och brist på fastboende gör det svårt att kontrollera gränserna mot Jordanien och Irak (foto Egor Putilov):

Bara under 2017 dog sammanlagt 18 personer och 40 skadades i nio separata terrordåd. Anledningen till varför islamiska extremister angriper Saudiarabien stavas globaliseringen och de reformer som kung Salman drivit igenom sedan ett antal år tillbaka i ett försök att modernisera landet. I april 2016 presenterade kronprinsen Mohammad bin Salman – som blivit känd för den breda allmänheten främst genom sin koppling till mordet på journalisten Jamal Khashoggi – ett övergripande program för landets modernisering som fick namnet Vision 2030. Programmet förutsätter satsningar på infrastruktur, kultur, turism och diversifiering av ekonomin.

I praktiken innebär det även att den historiskt täta kopplingen mellan den hårdföra tolkningen av islam – wahhabism – och den saudiska kungafamiljen kommer att försvagas. De första tecknen av nya tider syns i Saudiarabien redan idag: i april 2018 öppnades landets första biograf i huvudstaden Riyad. Innan dess var biografer förbjudna i Saudiarabien – likaså teaterföreställningar, nattklubbar och allt som kan skapa möten mellan de två könen.

De flesta restaurangerna och hotellen var fram tills nyligen otillgängliga för alla utom familjer. Numera finns det oftast två ingångar – en för familjer och en för ”singlar”, det vill säga alla andra. Det är fortfarande två separata lokaler med familjedelen uppdelad på små slutna kabiner där kvinnor kan ta av sin niqab för att äta – men ändå en stor framgång för ett land där till och med hissar kan vara könsseparerade.

Så här brukar familjesektioner se ut:

På vissa håll – inte minst i staden Jeddah som anses vara den mest liberala staden i Saudiarabien – lättar man på tvånget för näringsidkare att följa bönetider. Fem gånger per dag ska alla butiker, restauranger och kontor stänga för en bön som kan ta allt mellan tio och trettio minuter. Förbudet att hålla öppet under bönetider tillämpas hårt exempelvis i huvudstaden Riyadh med hjälp av mutawa – Saudiarabien religionspolis. Scener med människor som flyr gatan och butiker som drar ned rullgardiner är fortfarande vanliga i Saudiarabien. Men i Jeddah tillåts numera företagarna bara halvstänga sina rullgardiner och fortsätta ta emot kunder – fast lite diskret.

I Riyadh fortsätter man följa seden noga. Här är ett klipp från centrala Riyadh vid azan Maghrib (kvällsbönen) som inträffar kring kl. 17 (foto Egor Putilov):

Den hårda kärnan av Saudiarabiens islamister ser inte på utvecklingen med blida ögon – där ligger en förklaring till den ökande terrorismen och inre motsättningar. Det finns en historisk anledning till detta – och även till att saudierna har ett rykte om sig i grannländerna som dryga och arroganta. Saudiarabien är nämligen en födelseplats för islam. Det är här profeten Muhammed ska ha levt och lärt ut sin tro – och det är härifrån det arabiska kalifatet börjat spridas både öster- och västerut. Det är en dröm om arabisk storhet och om svunnen tid som fortfarande lever kvar – en tid då kalifatet inkluderade Iberien med delar av Spanien i väst och nuvarande Pakistan i öst.

I Riyadh utrustas de få trottoarerna med sådana utrullbara mattor för bön så att man ska kunna be direkt på gatan (foto Egor Putilov):

Men även därför att de heliga städerna Mekka och Medina ligger i Saudiarabien. Av alla dessa anledningar anser sig saudierna vara bärare av den sanna islamiska läran och känner ett stort ansvar. Många saudier ser sig själva som bättre och andligare än andra araber.

Förutom att föra en inre kamp mot religiösa fanatiker leder landet ett proxykrig mot Iran i grannlandet Jemen – ett krig som redan har kostat drygt 60 tusen människor livet. Överallt i landet ser man spår av det pågående kriget – bland annat tunga lastbilar som transporterar bepansrade fordon mot jemenitiska gränsen. Sverige har också en del i detta: trots uppmaningar att stoppa vapenexport till Saudiarabien – vilket bland annat Tyskland, Danmark och Norge har gjort efter mordet på Khashoggi – fortsätter Sverige att vara en viktig partner för landet.

Efter den diplomatiska krisen 2015 som orsakats av Margot Wallströms kritik mot Saudiarabiens brott mot mänskliga rättigheter ska svenska regeringen ha framfört en ursäkt till saudiska kungafamiljen. Efter detta blev relationerna lika bra som tidigare. Detta används ofta av den saudiska regimen internt för att stärka sin legitimitet bland befolkningen. Saudiska propagandakanaler framhäver Sveriges inställning till landet som ett stöd.

– Ja, Sverige och Saudi är vänner! – fick Samhällsnytt höra flera gånger från de vanliga saudierna.

De flesta av dem har tillgång till satellitkanaler och är smärtsamt medvetna om mordet och den internationella isoleringen av Saudiarabien. En principiell svensk vägran att stoppa vapenexport till Saudiarabien (som egentligen handlar om några få miljoner kronor) uppfattas då som ett välkommet stöd till regimen och till den pågående blockaden av rebellkontrollerade områden i Jemen. Enligt vissa uppskattningar har det hittills dött drygt 50 tusen barn av hunger i Jemen som en direkt följd av den saudi-ledda blockaden.

Saudiarabien brukar kallas ett rikt land med en relativt fattig befolkning. Gränserna mellan den kungliga familjens förmögenhet och statens tillgångar är suddiga och korruptionen är en organisk del av systemet. Exempelvis, för att motivera folk att besöka de nya enorma idrottsarenorna – ett av kronprinsens favoritprojekt – som annars skulle gapa tomma – subsidierar kungen det löjligt låga biljettpriset – endast drygt 12 kronor – och en bil lottas ut bland besökarna på varje match. Idrottsevenemang är en av få former av underhållning som är tillåtna i Saudiarabien.

Det är vanligt att besökare till idrottsevenemang har med sig porträtt på kungen och kronprinsen (foto Egor Putilov):

Här är en ny gigantisk arena i Jeddah med kapacitet för över 62 tusen åskådare (foto Egor Putilov):

Krigsäventyr kostar dock. Likaså kostar en befolkning på drygt 33 miljoner invånare. Ifjol hamnade Saudiarabien i en ekonomisk kris. För att förbättra de offentliga finanserna chockhöjde kronprinsen bensinpriset – från drygt 2,5 kronor per liter till det dubbla. Moms har införts för första gången i landets historia – än så länge på resonliga 5%. Alla straffavgifter chockhöjdes också: exempelvis höjdes böter för bilbälte från drygt 700 kronor till 2400 kronor.

– Folk ogillar inte riktigt den nya kronprinsen… Men vi gillar honom inte heller., – berättar Tarek som pluggar på juristprogrammet på Jeddahs universitet. Enligt honom är den gamla kungen omtyckt, men han är inte längre aktiv på grund av sin höga ålder.

Tarek är 20 år gammal. Han kör en jeep som en galning utan körkort och drömmer om att bli domare.

– Domarna får en hög lön från staten. Efter tio år kommer folk att lära känna mig och se att det går att lita på mig – och då ska jag också få pengar från dem för att lösa tvister.

Du vill alltså bli en korrumperad domare? – försöker jag provocera honom.

Han sväljer dock inte betet:

– Vadå korrumperad? Jag kommer ju hjälpa folk… Alla blir glada, – säger han med oförstående min.

Tarek är ett levande exempel på Saudiarabiens patriarkala strukturer samt på varför landet är i ett skriande behov av reformer.

Under färden passerar vi flera polisbilar och vägspärrar. När vi närmar oss dem i ilfart ber han till gud så att vi inte blir stoppade, men så snart bilarna är bakom oss svär han åt dem och skrattar.

Vad händer om de stoppar dig?

– Ingenting. Jag är ju saudier, en riktig saudier, säger han stolt.

– Jag ska bara säga till dem att jag glömt mitt körkort hemma – that’s it. Men det har aldrig hänt på två år.

Däremot är polisen extremt hård mot gästarbetare från Filippinerna, Pakistan och ett flertal andra länders medborgare som arbetar i Saudiarabien. Enligt saudisk statistik finns det 10 miljoner invandrare i landet vilket utgör en tredjedel av befolkningen.

Ett nedgånget migrantområde i Riyadh befolkat framförallt av gästarbetare från Pakistan (foto Egor Putilov):

Abdulaziz från Pakistan som har arbetat som lastbilsförare i Saudiarabien i 16 år berättar att nya avgifter har gjort det omöjligt för många migranter att ha sina familjer i landet. Ifjol infördes en ny årsavgift för varje familjemedlem som vill stanna i Saudiarabien. Detta har lett till att många arbetskraftsinvandrare har lämnat landet vilket i sin tur ledde till en kris på bostadsmarknaden.

– Min hyra har gått ner 30% sedan ifjol. Och jag tänker förhandla en ny rabatt nästa år, – berättar han.

Samtidigt kan man säga att det är officiell diskrimineringspolitik som råder i Saudiarabien. En förseelse som leder till inga konsekvenser för en saudier straffas hårt om den anklagade är invandrare. I januari 2013 avrättades offentligt genom halshuggning en sri-lankesisk barnskötare som anklagats för att ha dödat en bebis. Hon hävdade att barnet dött själv på grund av ett hälsotillstånd.

Ett annat uppmärksammat fall gäller en sudanes som också avrättades offentligt i september 2011. Han anklagades för att ha ägnat sig åt svart magi. Totalt avrättades åtminstone 146 människor i Saudiarabien under 2017 – oftast mördare och våldsbrottslingar.

På det här torget i Riyadh genomför man offentliga halshuggningar – vanligtvis vid kl. 9 på morgonen (foto Egor Putilov):

Men även när det kommer till trafikförseelser brukar den omfattande polisapparaten fokusera endast på invandrare, berättar Abdulaziz. Det är inte lätt att få saudiskt medborgarskap, och sedan några år tillbaka har saudiska myndigheter börjat att utvisa invandrare i stor skala. Inofficiellt säger man sig vara rädd för att de ska börja kräva någon form av officiell status: i nuläget finns det ett stort antal människor födda och uppvuxna i landet, men som saknar någon form av laglig status förutom akama – ett arbetstillstånd som gäller ett år i taget.

– Staten gör allt för att försvåra våra liv, säger Abdulaziz.

En illustration till hans ord ser vi några dagar senare. En trefilig motorväg förbinder Jeddah och huvudstaden Riyadh. Filen längst högerut är reserverad för lastbilar som körs uteslutande av invandrare, samtidigt som de vänstra två filerna används mest av saudiska privata bilar. Medan de två vänstra filarna brukar vara i bra skick och har en ny beläggning, verkar den högra ha reparerats senast för ett par decennier sedan.

Motorvägen till Riyadh (foto Egor Putilov):

Saudiarabien är ett hem för 100 tusen syrier. Samtidigt uppfattas de syrier som kommer till landet nu som terrorister. Det är nästan omöjligt för dem att få ett visum. Därför kommer många illegalt genom gränsen med Jordanien. I hela landet pågår en jakt på illegala syrier som korsar gränsen. Saudiarabien är ett hårt samhälle och det märks när man börjar prata om syrierna. Det finns inte en en tillstymmelse till sådan debatt om flyktingar som uppehållit Sverige under de senaste decennierna.

– Jag förstår inte varför de kommer hit. De kan ju bo i sitt land, – säger Qasim, en 30-årig ingenjör från Riyadh.

De flyr ju kriget?

– Jag tänker inte på det i de termerna, svarar han kryptiskt.

En annan källa till instabilitet är områden som är befolkade av shiiter – som betraktas av majoritetsbefolkningen som heretiker. Det finns en lång och våldsam historik av ömsesidigt hat mellan de två grupperna. Senast det blev oroligheter var i samband med den arabiska våren. Situationen blir ännu mer komplicerad av att shiiter bor i den oljerika östra delen av landet. Under den arabiska våren lyckades kungen att trycka ner motståndet – genom att skickligt kombinera hård repression med generösa gåvor till folket.

Det är dock långt ifrån garanterat att så kommer att ske även nästa gång.

Den internationella isoleringen till följd av mordet på Khashoggi ger ytterligare en dimension till komplexiteten i de utmaningar som Saudiarabien står inför.

Efter två veckor i landet framstår Saudiarabien alltmer som en koloss på lerfötter. Kronprins Mohammad bin Salmans reformplaner kom alldeles för sent. Saudiarabien verkar inte kunna möta de utmaningar som samtiden ställer landet inför.

Glest spridda moderna skyskrapor bland ett hav av hus och privata fastigheter – så här ser Saudiarabiens huvudstad ut (foto Egor Putilov):

Under tyngden av sina problem och inre motsättningar kan landet glida in i kaos och implodera – och på det sättet avsluta en mångårig historia av islamistisk expansionism som landet till en stor del finansierat och stått bakom. Det återstår att se hur situationen i Väst kommer att påverkas om salafistiska moskéer, skolor och organisationer plötsligt får se sina inkomster sina.

Reportage