Återvandringsinstitutets chef varnar Sverige: ”Ni har ett tidsfönster på fem till tio år”

Sverige befinner sig mitt i en demografisk förändring som inte längre kan bromsas enbart genom minskad invandring. Det menar Philipp Huemer, österrikisk nationalist och verksamhetschef för det nybildade Institute for Remigration. I en längre intervju med Samnytt berättar han om institutets planer, vilka grupper han anser bör omfattas av en återvändandepolitik – och varför han tror att Europa bara har några få år på sig att vända utvecklingen.

– Vi har ett tidsfönster på fem till tio år där många saker är möjliga som jag aldrig hade kunnat föreställa mig för fem år sedan. Tidvattnet håller på att vända, säger han till Samnytt.

Philipp Huemer har under många år varit verksam inom den nationalistiska miljön i Österrike. Han började som politisk aktivist i unga år och har därefter arbetat journalistiskt, bland annat som chefredaktör för alternativmediet Heimatkurier och som politisk redaktör på AUF1.

I dag är han verksamhetschef för Institute for Remigration, där den mer internationellt kände debattören Martin Sellner är en central ideologisk profil. Enligt Huemer uppstod institutet ur insikten att återvandringsfrågan vuxit sig större än vad enskilda aktivister och opinionsbildare kan hantera.

– Det behövs mer organisation. Det behövs en institutionalisering av återvandring som koncept. Det behövs modeller, politiska förslag, forskning och data som kan underbygga det.

Hans egen uppgift är bland annat att bygga upp institutets redaktionella verksamhet och forskningsarbete, skapa internationella nätverk och leda projekt. Målet är uttalat politiskt.

– Vårt jobb och vårt mål är att kring detta ramverk bygga upp en omfattande återvändandepolitik. Vi har inte lösningen på varje enskilt fall ännu. Vi har breda idéer, koncept och visioner. Anledningen till att vi grundade institutet är att utveckla en genomarbetad politik som vi sedan kan presentera för politiker och beslutsfattare och försöka få dem att genomföra.

Identifierar tre grupper

Huemer vänder sig mot föreställningen att återvandring enbart handlar om att utvisa människor som vistas illegalt i Europa.

Ingen ska kunna sätta sin fot på europeisk mark med asyl som grund. Det bör finnas möjligheter att ansöka i andra länder och först om det verkligen finns skäl ska man kunna komma till Europa. Egentligen borde det framför allt vara grannländer som tar emot människor på flykt.

Philipp Huemer, Institute for Remigration

– Det är en del av definitionen, men det är inte hela bilden. Det går längre än så.

LÄS ÄVEN: Ekeroth: ”Betald återvandring kräver hård kontroll och stängda gränser”

Han delar upp återvändandepolitiken i tre huvudsakliga grupper.

Den första är illegala migranter och personer som omfattas av dagens asylsystem. Huemer anser att Europas nuvarande asylsystem i grunden har spelat ut sin roll och vill att asylansökningar i huvudsak ska hanteras utanför Europa.

– Ingen ska kunna sätta sin fot på europeisk mark med asyl som grund. Det bör finnas möjligheter att ansöka i andra länder och först om det verkligen finns skäl ska man kunna komma till Europa. Egentligen borde det framför allt vara grannländer som tar emot människor på flykt.

Den andra gruppen är den omfattande lagliga invandringen från länder utanför Europa.

Huemer menar att den frågan ofta hamnar i skuggan av den illegala migrationen, trots att den i vissa europeiska länder är betydligt större.

– Vi måste verkligen stoppa den lagliga migrationen tills vi har fått kontroll över situationen och balanserat vår egen demografi.

Om europeiska ekonomier behöver utländsk arbetskraft förespråkar han i stället ett nytt gästarbetarsystem där vistelsen redan från början är tillfällig.

– Om människor befinner sig i landet i fem eller tio år måste det finnas regler och modeller som säkerställer att de sedan lämnar landet.

Han är också kritisk till företagens beroende av billig importerad arbetskraft. Enligt Huemer minskar den företagens incitament att utbilda och betala den inhemska arbetskraften bättre – och att investera i automatisering och ny teknik.

LÄS ÄVEN: Europa håller på att byta befolkning – men politikerna talar fortfarande om integration

Den svåraste gruppen – medborgarna

Den tredje gruppen är samtidigt den mest kontroversiella. Det handlar om människor med invandrarbakgrund som blivit medborgare men som Huemer menar aldrig har assimilerats i sina nya hemländer.

– De har pass och juridiskt sett är de inte annorlunda än du och jag. Men samtidigt är de inte assimilerade. De kanske inte talar språket och kan fortfarande utgöra en kulturell, ekonomisk eller social belastning. De kan fungera som ankare för ytterligare migration och bidra till parallellsamhällen.

Jag tror att många människor är här just därför att de kan göra vad de vill. De behöver inte integreras eller assimileras. De kan fortsätta tala andra språk och få stöd från välfärdssystemet. Om trycket förändras tror jag att många kommer att lämna frivilligt.

Philipp Huemer, Institute for Remigration

Samtidigt understryker Huemer att människor som är medborgare inte utan vidare kan utvisas eller behandlas annorlunda än andra medborgare. För den gruppen förespråkar han i stället vad han kallar ”mjuka åtgärder” – starkare assimilationskrav, förändrade medborgarskapslagar och ett samhälle där majoritetskulturen åter får en betydligt starkare ställning.

– Man behöver en stark ledande kultur och ett starkt assimilationstryck, menar han.

LÄS ÄVEN: Medborgarskap ska kunna dras in vid grova brott

Om en person som bott i Sverige i 30 år, arbetar, inte begår brott men ändå aldrig blivit en del av det svenska samhället och vägrar integrera sig, kan man då utvisa en sådan person?

– Om någon har levt här länge, har familj och är medborgare tror jag att det blir väldigt, väldigt svårt att återkalla det. Det kan ha varit ett misstag att personen fick möjlighet att bli medborgare, men i ett sådant fall behöver man i stället en assimilationspolitik som ställer frågan tillbaka till personen – vill jag verkligen fortsätta leva i ett Sverige som blir mer svenskt igen?

Han tror att en del då frivilligt kommer att lämna.

– Jag tror att många människor är här just därför att de kan göra vad de vill. De behöver inte integreras eller assimileras. De kan fortsätta tala andra språk och få stöd från välfärdssystemet. Om trycket förändras tror jag att många kommer att lämna frivilligt.

Men han sätter också en tydlig gräns.

– Man kan inte ha hårda åtgärder för varje enskilt fall. Vi måste erkänna att misstag har begåtts tidigare och att det i vissa fall inte går att göra någonting åt dem.

I andra fall vill Huemer däremot se större möjligheter att återkalla medborgarskap. Han pekar bland annat på grov kriminalitet och fall där en person nyligen blivit medborgare men därefter begår allvarliga brott.

– Som stat och republik måste man ha en möjlighet att återkalla sådana medborgarskap.

Han betonar samtidigt att detta måste ske under tydligt definierade juridiska förutsättningar och inom respektive lands konstitutionella ram.

– Det finns redan vissa möjligheter i dag. Vi måste analysera dem och utvidga de åtgärder som är möjliga.

Vill se en europeisk ”RICO-lag” mot klaner

Under intervjun tar Samnytt också upp den svenska gängkriminaliteten och frågan om familjer och klaner där flera medlemmar är involverade i organiserad brottslighet.

Huemer ser ett problem i att europeisk lagstiftning nästan uteslutande utgår från individuellt ansvar samtidigt som vissa kriminella nätverk enligt honom är organiserade kring släkt och klan.

Problemet är att många länder nu omprövar migrationspolitiken och vill bli striktare, men nästan allt handlar om framtida migration. Man vill att färre ska komma. Men om man tittar på den demografiska situationen är det för sent för att det ska räcka.

Philipp Huemer, Institute for Remigration

Han pekar på USA så kallade RICO-lagstiftning, som skapades för att bekämpa organiserad brottslighet.

LÄS ÄVEN: Migrationsverkets insida: Klaner, svenskar i minoritet och tystnadskultur

RICO är en amerikansk federal lag från 1970 som gör det möjligt att angripa organiserad brottslighet som en helhet, i stället för att enbart lagföra enskilda brott. Genom att knyta samman personer, pengar och återkommande brottslighet kan flera separata gärningar behandlas som delar av samma kriminella verksamhet, med bland annat hårdare straff och större möjligheter att beslagta brottsvinster.

Ska man kunna utvisa en hel familj eller klan om några är involverade i allvarlig gängbrottslighet?

– Jag tror att om vi hade något liknande RICO i Europa för viss organiserad gängkriminalitet skulle något sådant faktiskt kunna vara möjligt.

Huemer vill inte hålla hela familjer ansvariga enbart på grund av släktskap, men anser att lagstiftningen bättre måste kunna angripa personer som hjälper, finansierar eller tjänar på kriminella strukturer utan att själva utföra brotten. I Sverige har vi sett hur polisen använder begreppet ”möjliggörare”.

– Man behöver i princip en europeisk RICO-lag riktad mot den här typen av migrantbaserade klanstrukturer. Det är något som vi också vill arbeta med.

”Det räcker inte att stoppa invandringen”

När samtalet kommer in på Sverige pekar Huemer framför allt på det omfattande välfärdssystemet som en förklaring till att landet blivit attraktivt för migranter. Men han menar att Sverige nu befinner sig i ett läge där enbart minskad invandring inte längre räcker.

LÄS ÄVEN: Nationalekonom: ”Finns ingen lösning” på den demografiska utmaningen

– Problemet är att många länder nu omprövar migrationspolitiken och vill bli striktare, men nästan allt handlar om framtida migration. Man vill att färre ska komma. Men om man tittar på den demografiska situationen är det för sent för att det ska räcka.

Därför måste politiken enligt honom gå från att bromsa utvecklingen till att aktivt försöka vända den.

– Det är därför återvandring är så nödvändigt. I många västeuropeiska länder, och särskilt i Sverige, måste fokus ligga på att vända utvecklingen – inte bara bromsa eller stoppa den.

Institutets prognos: 20 år till demografisk brytpunkt

Institute for Remigration arbetar nu med vad man kallar en ”Demography Monitor”, där institutet samlar demografiska data och bygger prognoser för västeuropeiska länder.

Enligt Huemer är en central fråga när människor med migrationsbakgrund kommer att utgöra 50 procent av befolkningen.

– För Sverige har vi räknat på siffrorna. Det kommer att ske ungefär om 20 år.

LÄS ÄVEN: Demografins krutdurk: Forskare varnar för inbördeskrig i framtidens Sverige

Prognosen är ännu inte publicerad och beräkningsmetoden har därför inte kunnat granskas oberoende. Huemer uppger att en första version planeras till slutet av augusti eller början av september och att institutet därefter ska arbeta vidare med mer detaljerade modeller.

Han säger samtidigt att institutet samarbetar och utbyter kunskap med den finländske forskaren Kyösti Tarvainen, som tidigare intervjuats av Samnytt om den demografiska utvecklingen i Norden.

Huemers slutsats är att Europa har ett begränsat politiskt tidsfönster.

– Jag tror att det i de flesta länder finns ett fönster på mellan tio och tjugo år där det måste ske en betydande förändring av de demografiska trenderna för att detta fortfarande ska kunna genomföras på ett klassiskt demokratiskt sätt.

LÄS ÄVEN: Demografiforskaren till riksdagen: ”Endast återvandring kan rädda Sverige”

”Demografin äter upp demokratin”

Sverige står nu inför att få en vänsterregering, som sannolikt kommer att öppna upp för större invandring. De flesta invandrare röstar för partier som vill ha större invandring. Närmar vi oss en ”tipping point”?

– Demografin underminerar demokratin. Demokratin äts upp av den demografiska utvecklingen.

LÄS ÄVEN: Bali: Demografin kan omöjliggöra framtida högerregeringar

Han hänvisar vidare till vad han beskriver som ”etnisk röstning” – att grupper med invandrarbakgrund tenderar att stödja partier som för en mer migrationsvänlig politik, för sin egen grupp.

– Till slut finns det inte längre tillräckligt många väljare för att rösta fram ett parti som vill begränsa migrationen eller skicka tillbaka ett stort antal migranter, eftersom migranterna själva har blivit en så stor del av väljarkåren att en sådan politik inte längre kan få majoritet.

Det är denna utveckling som Huemer betraktar som den verkliga brytpunkten.

Vad händer om utvecklingen inte vänds, en del nämner faran för inbördeskrig?

– Det finns definitivt en möjlighet att det kan bli någon form av inbördeskrig. Det är därför jag ser återvandring som den fredliga lösningen.

LÄS ÄVEN: Ekeroth: Libanon visar vad som händer när demografin skiftas

Men han ser också ett annat möjligt scenario – att européerna helt enkelt accepterar förändringen och förlorar möjligheten att själva forma sina samhällen.

– Jag hoppas att människor av europeisk härkomst inte bara kommer att acceptera detta. Men det finns också en möjlighet att en betydande del av européerna helt enkelt underkastar sig ett allt större främmande kulturellt inflytande.

Han hänvisar till den franske författaren Michel Houellebecqs roman Underkastelse, som skildrar ett framtida Frankrike där ett islamiskt parti tar makten.

– Jag är ingen profet. Jag vet inte vad som kommer att hända. Jag vet bara att om vi inte lyckas göra återvandring till verklighet under de kommande fem, tio eller femton åren står vi inför en mycket osäker framtid som inte ser bra ut för någon.

Om den politiska vägen misslyckas tror Huemer att vissa européer i framtiden kan börja organisera egna, mer slutna lokalsamhällen.

Jag vet inte om vi kommer att lyckas. Jag kan inte garantera det, jag är ingen siare. Men jag tror att tidvattnet håller på att vända och att vi under de kommande fem till tio åren har en unik möjlighet att göra allt vi kan.

Philipp Huemer, Institute for Remigration

– Om återvandring inte sker inom de kommande 20 åren tror jag att vi behöver dra oss tillbaka från systemet, dra oss tillbaka från staten och bygga våra egna samhällen och skydda dem.

LÄS ÄVEN: Namninsamling om återvandring överlämnad till EU-parlamentet

Han nämner det sydafrikanska samhället Orania och olika inhägnade bostadsområden, så kallade ”gated communities” som tänkbara, om än långt ifrån önskvärda, framtidsbilder.

”Tidvattnet håller på att vända”

Trots den dystra framtidsbilden är Huemer optimistisk om de närmaste åren. Sedan han började arbeta med institutet uppger han att närmare hundra personer personligen kontaktat honom för att erbjuda sin hjälp.

– Det är framgångsrika människor, företagare och personer med professionell bakgrund inom väldigt olika områden. Ingenjörer, mjukvaruutvecklare, journalister, författare och människor från akademin. De har familjer, barn och något att förlora.

Enligt Huemer har många länge känt en oro över Europas utveckling men saknat en organisation att engagera sig i.

– Nu skriver de till oss och säger: ”Jag har väntat på något sådant här i flera år. Jag visste att något var fel, men jag visste aldrig vad jag kunde göra.”

LÄS ÄVEN: Andersson: ”Dags att kraftsamla kring nästa demografiska ödesfråga”

Han ser därför de kommande åren som avgörande.

– Jag vet inte om vi kommer att lyckas. Jag kan inte garantera det, jag är ingen siare. Men jag tror att tidvattnet håller på att vända och att vi under de kommande fem till tio åren har en unik möjlighet att göra allt vi kan.

För Huemer handlar det ytterst om att bygga en politisk och organisatorisk infrastruktur som kan omvandla ett växande missnöje till konkret politik. Han avslutar:

– Miljontals européer röstar redan på nationalistiska och högerorienterade partier. De har miljontals timmar som de kan lägga på en sak de tror på och enorma resurser som kan mobiliseras. Om vi kan bygga infrastrukturen som kanaliserar den energin tror jag att vi har en god chans att lyckas.