84-åriga Elsa i Uppsala våldtogs av en man från hemtjänsten, trots att hon flera gånger tidigare slagit larm om att han blottat sig för henne. Nu har hon valt att träda fram och berätta om övergreppet.
– Så att andra vågar anmäla, säger hon till Samnytt.

2 april. Det är ett datum som Elsa nämner flera gånger när vi pratar med henne. Det är tidigt på morgonen den dagen i år som hon blir våldtagen av en man från hemtjänsten.

Elsa har under senhösten valt att träda fram med namn och bild och berätta om vad hon varit med om. Först i lokaltidningen UNT.

– Så att andra vågar anmäla. För att det är det som är felet. Många anmäler aldrig, fast de varit med om det, förklarar hon för Samnytt.

Vågar inte anmäla direkt

Elsa berättar att hon varit gift i över femtio år. Och att hon aldrig utsatts för något liknande.

– Det här var det jobbigaste jag har varit med om. Han var så hårdhänt. Han hade ingen sympati alls för mig. Så nej, nej, nej, det här var fel. Mycket stort fel utav honom. Jag undrar om han själv förstod vad han gjorde? Jag börjar misstänka att han inte gjorde det. Han gjorde mig väldigt illa, säger hon.

– Vad ser man i en gammal tant som mig? Vad är det som är så upphetsande för en kille att han måste våldta en gammal tant sådär på morgonkvisten?

Efter våldtäkten tar det flera veckor innan Elsa vågar anmäla övergreppet. Det är först när hon pratar med sin biståndshandläggare som hon, till slut, i maj månad, vågar berätta vad som hänt. Och han hjälper henne att göra en anmälan.

– Jag vet inte vad jag kände. Jag kände skam och ilska och allt möjligt. Ändå är jag beroende av deras hjälp, så jag vågar inte riktigt skrika ut hur mycket som helst, säger Elsa.

Blottade sig för Elsa

Våldtäkten i april kommer inte som någon överraskning. Den man som våldtar henne har vid flera tidigare tillfällen blottat sig för henne, något som hon dessutom påpekat för hemtjänsten.

Till ingen nytta.

– Jag fick tag på själva chefen en gång och berättade för henne att jag vill inte ha honom här, hos mig i alla fall, för att jag är trött på hans penis och de salvor och glidmedel som han går och köper på apoteket och som han visade mig redan förra året, berättar Elsa.

– Sedan var han borta ungefär två månader. Så jag trodde att jag slapp honom. Men sedan dök han upp igen i början på året.

Den chef som Elsa pratar om heter Aina Johansson, verksamhetschef på hemtjänsten i Uppsala. Samnytt har utan resultat sökt Aina Johansson.

– Vad jag vet så har hon avböjt att ta intervjuer, förklarar vård- och omsorgsförvaltningens pressansvarige Fredrik Hardt för Samnytt.

Fler övergrepp

En kollega till Aina Johansson berättar för Samnytt att hemtjänstchefen, sedan ett par månader tillbaka, inte jobbar kvar på hennes avdelning. Anledningen är att UNT i september i år publicerar ett antal artiklar om våldtäkter och sexövergrepp inom Uppsalas hemtjänst.

Tisdagen den 3 september har två kvinnor utsatts för grova våldtäkter och en tredje kvinna utsatts för ett grovt sexuellt övergrepp av en och samme man på hemtjänsten.

Den misstänkte gärningsmannen i det fallet är en 28-årig frånskild man från Somalia som sedan strax innan jul 2018 är svensk medborgare. Den mannen är numera häktad.

– Han är häktad för de här tre aktuella fallen. Det är dem jag har uttalat mig om tidigare och dem som jag känner mig bekväm att uttala mig om i nuläget, säger kammaråklagare Anna Wärvik till Samnytt.

Åklagaren är i övrigt förtegen om utredningen.

Viktigt meddelande

Innan du scrollar vidare och läser vår journalistik gratis har vi ett viktigt meddelande

Samnytt har på grund av minskade intäkter tvingats skära ned på verksamheten och står även inför flera rättsprocesser mot vänsteraktivister. Samnytt har inget statligt stöd och ytterst begränsade reklamintäkter. Vi är helt beroende av våra läsares stöd. Om du vill att vi ska fortsätta existera som tidning ber vi om din hjälp.

Ägna en minut åt att bli prenumerant! Klicka HÄR för att välja prenumerationsnivå eller swisha valfritt belopp: 123 083 3350, så hjälper du till i kampen mot etablissemanget.

En mörkhyad våldtäktsman

Den man som våldtog Elsa i april i år var även han mörkhyad.

– Mörk hy. Inte den mörkaste. Inte från det mörkaste Afrika och inte det blekaste heller. Det är mitt emellan den färgen på honom. Det finns ju lite blekare mörkhyade. Han är liksom mitt emellan, beskriver Elsa.

Elsa har ett namn på våldtäktsmannen. Ett namn som hon tycker är långt och krångligt.

En 28-årig somalisk man är häktad för våldtäkter och sexuella övergrepp. Faksimil

– Det är ett så konstigt namn så jag vet inte hur det uttalas, säger hon.

Däremot tror inte Elsa att den man som nu sitter häktad är samme hemtjänstman som den som våldtog henne. Namnen är olika, och åldern stämmer inte heller.

– Han var i femtioårsåldern. Född på 70-talet, beskriver hon honom.

Inte aktuell i utredning

Och kammaråklagare Anna Wärvik bekräftar för Samnytt att den våldtäkt som Elsa utsattes för inte är ett ärende som hon utreder.

– Den är inte aktuell i min utredning, säger hon men nämner också att den pågående utredningen kan komma att växa.

– Självfallet, i den här typen av utredningar, så tittar vi givetvis vidare än enstaka händelser. Men jag vill inte i det här skedet uttala mig om den saken, säger hon.

Det verkar alltså under 2024 ha funnits minst två olika utländska våldtäktsmän inom Uppsalas hemtjänst.

– Jag vet inte om det är en sed i de länderna att det ska vara killen som ska bestämma när det ska njutas. Jag är van vid att det ska vara en man och en kvinna tillsammans som ska njuta utav samlag. Det här var allt annat. Det här var en riktig våldtäkt. Med verkligt våld, säger Elsa.

Men det Elsa har fått höra är att utredningen gällande våldtäkten mot henne lagts ned. Något hon förebrår sig själv för, då hon inte sparade bevis från övergreppet.

Bara kvinnlig personal

Numera får Elsa endast hjälp av kvinnlig hemtjänstpersonal. Hon har själv bett om att slippa fler män från hemtjänsten.

– Inte de här utländska i alla fall, säger hon.

– Men nu har de tagit bort alla killarna. De svenska killarna också. De får inte heller komma hit. Men jag har pratat med en av killarna och sagt att det inte är ert fel. Ni andra är okej. Det är bara en som är en riktig gris.

Efter att ha pratat i nästan en halvtimme så går vi igenom vad hon vill ska vara med i artikeln och vad som inte ska stå med. Det är viktigt att det blir en bra bild, och att hennes efternamn inte står med. Sedan konstaterar Elsa att hon är bra på att prata.

– Visst kan jag prata. Jag kan babbla på. Jag är pratsjuk ibland, säger hon lättsamt.

Ett annat Sverige

Det finns dock en sak som Elsa gärna pratar om och ser tillbaka på med stor glädje: När hon kom till Sverige i mitten av 50-talet.

– Jag är född i Finland. Jag kom till Sverige nittonhundrafemtio… sex, säger hon efter att ha tänkt efter några sekunder.

– I juli månad. Så jag har blivit pensionsmässig här i landet.

Hur var Sverige då?

– Sverige var vackert först och främst. Det som slog mig, för jag kom ju i juli månad, det var så djup grönska. Stora blad, lönnlöv och allt det där.

– Lönnträd hade jag inte sett i Finland. Jag är född i norra Finland. Det var så vackert. Det var väldigt vackert. Det var ett så mjukt land att komma till.

Fina och hjälpsamma svenskar

Elsa minns även hur hon blev bemött av de svenskar som bodde i Sverige då.

– De var fina och hjälpsamma när jag kom. Det var inte så noga att jag inte kunde svenska. Jag lärde mig språket efterhand. Jag läste “Blondie” i Expressen. Det gör jag fortfarande. Det sitter i ryggmärgen att läsa Blondie.

Och nu då? Känner du att det är någon skillnad? Är Sverige lika vackert idag?

– Nej, Uppsala är förstört. Det är förstört. Det var så vackert när jag kom till Uppsala första gången 1958. Jag kom till Västerås, eller Fagersta, först.

Elsa tycker att det är tråkigt att det byggts så många höga och kontiga hus, och att parker och träd fått ge vika för nya byggnader.

– Det har varit mycket mer träd i Uppsala. Det var en så grön och fin stad, säger Elsa.

Uppsala kommuns pressansvarige Fredrik Hardt ville inte svara på Samnytts frågor när vi ringde upp, utan valde efter en stund att lägga på luren.

Utrikesministerns make: “Mohammed får gärna bli ett vanligare namn”