Mediernas rapportering ger bilden av en planet som står i lågor till följd av klimatförändringarna. Men den globala statistiken visar något helt annat. Enligt statsvetaren och klimatdebattören Bjørn Lomborg har den årligen brandhärjade landarealen nästan halverats på hundra år, och 2026 kan bli ett rekordår med ovanligt få bränder. Nu kritiserar han medier och politiker för att blunda för utvecklingen och förespråka kostsamma klimatåtgärder i stället för effektivare brandbekämpning.

De omfattande skogsbränderna i Frankrike och Spanien har under sommaren orsakat stor förödelse och tvingat hundratusentals människor att lämna sina hem. Samtidigt har röken från kanadensiska skogsbränder spridit sig över amerikanska storstäder och bidragit till nya larmrapporter om klimatförändringarnas konsekvenser.

Men bakom de dramatiska bilderna döljer sig en helt annan global utveckling, hävdar den danske statsvetaren och klimatdebattören Bjørn Lomborg, chef för Copenhagen Consensus Center och knuten till Stanforduniversitetets Hoover Institution. I tre artiklar, publicerade i Wall Street Journal, The Telegraph och Business Day under augusti, riktar han skarp kritik mot vad han beskriver som en ensidig och missvisande rapportering om världens skogs- och markbränder.

41 procent mindre bränd mark än normalt

Enligt satellitdata som Lomborg hänvisar till hade den sammanlagda brandhärjade landarealen i världen fram till den 19 augusti i år varit 41 procent mindre än genomsnittet för motsvarande period 2012–2025. Om utvecklingen håller i sig kan 2026 bli året med den minsta brandhärjade landarealen sedan satellitmätningarna inleddes 2001, och möjligen även den lägsta sedan början av 1900-talet.

LÄS ÄVEN: Forskare: Klimathotet mot världens livsmedel överdrivs

Lomborg framhåller att den långsiktiga trenden är ännu tydligare. I början av förra seklet brann årligen närmare fyra procent av jordens landyta. I dag är andelen ungefär hälften så stor. Det handlar enligt honom inte om någon tillfällig variation, utan om resultatet av förbättrat jordbruk, effektivare markanvändning och modernare brandbekämpning.

– Klimatförändringarna är ett globalt problem och bör därför bedömas med globala data. Att peka på fruktansvärda bränder i ett hörn av en kontinent och samtidigt ignorera att det brinner betydligt mindre på planeten som helhet är själva definitionen av att välja ut de fakta som passar den egna berättelsen, skriver Lomborg.

Europa har haft färre bränder

Att enskilda länder drabbas hårt behöver enligt Lomborg inte betyda att bränderna ökar i ett större geografiskt perspektiv. Frankrike och Spanien har haft en svår brandsommar, men enligt hans sammanställning låg den brandhärjade arealen i Europa, Ryssland undantaget, den 19 augusti ändå 27 procent under genomsnittet för samma period 2012–2025.

Att Ryssland räknas in i den europeiska statistiken har ibland anförts som en förklaring till de låga siffrorna, eftersom landet omfattar enorma skogsområden. Men även när Ryssland helt räknas bort kvarstår alltså en tydlig minskning. Samma mönster återkommer på andra kontinenter.

LÄS ÄVEN: Forskare: Europas klimatpolitik är ekonomiskt självmord

I Nord- och Sydamerika låg den sammanlagda brandhärjade arealen på rekordlåga nivåer för satellitserien. Afrika, där de största landarealerna normalt brinner, låg 43 procent under genomsnittet. Oceanien låg 16 procent under och även Asien uppvisade ovanligt låga nivåer.

Kanada, vars omfattande bränder och rökutveckling fått stor medial uppmärksamhet, hade också en mindre brandhärjad areal än genomsnittet. Lomborg menar att det illustrerar hur dramatiska lokala händelser kan skapa en missvisande bild av den globala utvecklingen.

Klimatförändringar påverkar – men är inte hela förklaringen

Lomborg förnekar inte att ett varmare klimat kan öka brandriskerna. Högre temperaturer kan torka ut växtlighet och förlänga perioderna då bränder lättare uppstår och sprids. Men enligt honom är det framför allt människans hantering av mark och skog som avgör hur omfattande bränderna faktiskt blir.

Han pekar bland annat på att effektiv brandbekämpning paradoxalt nog kan bidra till framtida storbränder. När mindre bränder konsekvent släcks får död ved, buskar och annan brännbar vegetation möjlighet att ansamlas under lång tid. När en brand sedan väl uppstår finns stora mängder bränsle som kan göra den betydligt svårare att kontrollera.

Som exempel nämner han Kanada, där användningen av kontrollerade naturvårdsbränningar enligt de uppgifter han redovisar har minskat dramatiskt. År 1990 behandlades mer än 35 000 hektar genom sådana bränningar. År 2023 hade arealen sjunkit till endast 182 hektar – en minskning med 99,5 procent.

Lomborg anser att denna utveckling bidrar till att förklara varför Kanada under vissa år drabbats av särskilt omfattande bränder, trots att den långsiktiga trenden är nedåtgående.

Färre dödsfall till följd av brandrök

En annan utveckling som Lomborg anser får för lite uppmärksamhet gäller dödligheten till följd av luftföroreningar från vegetationsbränder. Med hänvisning till en studie publicerad i den medicinska tidskriften The Lancet 2024 skriver han att dödligheten från sådana luftföroreningar har minskat betydligt sedan år 2000.

LÄS ÄVEN: Forskare: Förnuftet måste vinna över klimatpaniken

Enligt hans beräkningar orsakar brandrök omkring 1,6 miljoner dödsfall årligen i världen. Det är fortfarande en mycket hög siffra, men omkring 400 000 färre än om dödligheten i förhållande till befolkningen hade legat kvar på samma nivå som vid millennieskiftet. Han framhåller att den positiva utvecklingen sällan uppmärksammas i klimatrapporteringen.

Sågar klimatåtgärder – förespråkar bättre skogsvård

Lomborg är särskilt kritisk till att omfattande utsläppsminskningar ofta framställs som den viktigaste lösningen på problemen med skogsbränder. Han menar att även mycket långtgående klimatåtgärder skulle få en förhållandevis liten effekt på brandriskerna under de närmaste årtiondena.

Som exempel hänvisar han till modellberäkningar av den förödande Palisadesbranden i Los Angeles 2025. Utan ytterligare klimatåtgärder skulle en motsvarande brand år 2050 enligt beräkningarna kunna bli omkring 7,2 procent intensivare. Även med mycket omfattande globala utsläppsminskningar skulle ökningen fortfarande uppgå till cirka 5,5 procent.

Med bättre förebyggande åtgärder, såsom kontrollerade bränningar, röjning av brännbar vegetation, brandsäkrare byggnader och genomtänkt samhällsplanering, skulle brandens intensitet däremot enligt modellen kunna minska med omkring 15,4 procent jämfört med 2025. Lomborg anser därför att resurserna i betydligt större utsträckning bör satsas på konkreta förebyggande insatser.

Kritiserar medierna för att sprida falsk bild

Den återkommande kritiken i Lomborgs artiklar riktas mot mediernas urval av nyheter. Stora och förödande bränder får omfattande uppmärksamhet, medan år med ovanligt små brandhärjade arealer sällan uppmärksammas alls.

Resultatet blir enligt honom att allmänheten får intrycket att skogsbränderna ständigt blir fler och värre, trots att den globala statistiken över bränd landareal visar en långsiktig minskning. Han ifrågasätter också varför klimatförändringarna regelmässigt får skulden för omfattande bränder, samtidigt som andra faktorer betydligt mer sällan uppmärksammas.

– Om klimatförändringarna ska få skulden för varje brand borde de, för att resonemanget ska vara logiskt konsekvent, också få äran när den brandhärjade arealen minskar, skriver han.

LÄS ÄVEN: Domedagsprofetiorna som inte slog in – forskare om klimat­alarmismens havererade framtidsbilder

Lomborg avslutar med att varna för att ensidigt fokus på utsläppsminskningar riskerar att skymma behovet av fungerande lokal brandpolitik. Hans slutsats är att människor som drabbas av skogsbränder behöver bättre förebyggande åtgärder och effektivare skydd – inte en klimatpolitisk debatt som enligt honom alltför ofta förbiser de mest omedelbara och praktiskt genomförbara lösningarna.