Att uppmana människor att äta mindre kött, lämna bilen eller avstå från flygresor kan verka självklart i klimatarbetet. Men ny forskning varnar för att sådana styrmedel kan få motsatt effekt – även bland dem som vill och redan försöker leva miljövänligt.
Forskare hävdar att förändrade levnadsvanor kan spela en avgörande roll i klimatomställningen. Enligt FN:s klimatpanel kan utsläppen minska kraftigt fram till 2050 om människor ändrar hur de reser, äter och konsumerar energi. Panelen har dock inte undgått kritik.
Och nu pekar en färsk vetenskaplig studie på att politiska åtgärder som riktar sig direkt mot individers vardagsval riskerar att skapa oönskade bieffekter. I stället för att stärka miljöengagemanget kan de i vissa fall försvaga det.
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
När välvilja möts av motstånd
Studien bygger på en omfattande enkätundersökning med över 3 000 deltagare i Tyskland. Forskarna analyserade attityder till klimatpolitiska åtgärder och jämförde dem med reaktioner på restriktioner under coronapandemin.
Resultatet visar att även personer som är positiva till och redan försöker leva hållbart kan reagera negativt när politiken upplevs som tvingande. Fenomenet kallas ofta för en ”utträngningseffekt”, där känslan av att bli styrd tar över den egna motivationen.
LÄS ÄVEN: Kritik mot klimatrapporteringen: Fokus på utsläppsökning – men Sverige kan ha nettoupptag av CO2
En individ som cyklar till jobbet, åker kollektivt och sparar energi i hemmet kan ändå få starka negativa reaktioner när exempelvis bilförbud införs i stadskärnor.
Klimatåtgärder väcker starkare ilska än pandemiregler
En av studiens mer uppseendeväckande slutsatser är att motståndet mot klimatrelaterade påbud var betydligt större än mot restriktioner under pandemin. Forskarna noterade över 50 procent starkare negativa reaktioner på klimatåtgärder – trots att även coronaregler väckte omfattande protester världen över.
Forskargruppen menar att detta är en varningssignal. Den tekniska kunskapen för ett fossilfritt samhälle finns till stor del redan, men förståelsen för hur man utformar socialt accepterade och politiskt hållbara klimatåtgärder släpar efter.
Utformningen avgör om politiken accepteras
Trots de kritiska resultaten finns det också ljuspunkter. Motståndet var betydligt lägre när människor upplevde att åtgärderna faktiskt gjorde nytta, inte begränsade valfriheten i onödan och inte uppfattades som integritetskränkande.
LÄS ÄVEN: Domedagsprofetiorna som inte slog in – forskare om klimatalarmismens havererade framtidsbilder
Ett exempel är begränsningar av korta flygresor i Tyskland, som möter mindre motstånd än många andra klimatåtgärder. En möjlig förklaring är att det finns fungerande alternativ i form av ett välutbyggt tågnät.
Klimatomställning kräver mer än förbud
Forskarna bakom studien betonar att klimatpolitiken inte bara handlar om teknik och mål – utan också om hur förändringarna kommuniceras och genomförs. Om människor känner sig överkörda riskerar även ambitiösa klimatstrategier att förlora sitt folkliga stöd.
Men symbolisk, dålig och alltför invasiv klimatpolitik är detta hur den än paketeras. Om den kommuniceras på ett alarmistiskt eller desinfomativt sätt eller ett där det lyser igenom att budskapet är tillrättalagt därför att man underskattar den vanliga människan som lite dum, då riskerar det att straffa sig i längden och skapa en folklig misstänksamhet mot varje grönt politiskt förslag.
Slutsatsen är tydlig: ska klimatpolitiken lyckas långsiktigt måste den inte bara minska utsläpp, utan också stärka – snarare än underminera – människors vilja att bidra till omställningen.
