Härryda erbjuder bäst förutsättningar för ett gott liv i Sverige, följd av Täby och Nacka. Men när Fokus och Ekonomifakta rankar landets samtliga 290 kommuner är det framför allt mindre och välmående kommuner kring storstäderna som dominerar toppen. Stockholm hamnar först på plats 44, Göteborg på 141 – och invandrardominerade konkursmässiga Malmö ända nere på plats 249.

Var i Sverige är det egentligen bäst att slå sig ned? Svaret beror förstås på vem man frågar. Den som prioriterar ett billigt boende kan komma till en helt annan slutsats än den som värderar arbetsmarknad, skolresultat, sjukvård eller närhet till natur högst.

Tidningen Fokus har tillsammans med Ekonomifakta ändå gjort ett försök att mäta de mer konkreta förutsättningarna för ett bra liv. I årets ”Bäst att leva” har landets samtliga 290 kommuner jämförts med hjälp av 33 statistiska variabler, fördelade på tio huvudområden.

Missa inte vårt PLUS-innehåll!

Kaffet skickar folk till toaletten – men det är inte koffeinet

Resultatet placerar Härryda utanför Göteborg högst i landet. Därefter kommer Täby och Nacka, medan Lomma och Staffanstorp fullbordar topp fem. På de följande platserna återfinns Mölndal, Danderyd, Lidingö, Kävlinge och Knivsta.

Kranskommunerna slår storstäderna

Ett tydligt mönster i toppen är att flera välmående kommuner i storstadsregionerna placerar sig betydligt bättre än själva storstäderna. I Stockholmsområdet intar Täby, Nacka, Danderyd och Lidingö fyra av de åtta främsta platserna. Även Härryda och Mölndal i Göteborgsområdet samt Lomma, Staffanstorp och Kävlinge i Skåne finns bland de tio bästa.

Själva storstäderna klarar sig betydligt sämre. Stockholm hamnar på plats 44, Göteborg på plats 141 och invandrardominerade Malmö först på plats 249.

Skillnaderna blir särskilt tydliga mellan Malmö och kommunerna i dess omgivning. Lomma placerar sig fyra i Sverige, Staffanstorp femma och Kävlinge nia – medan Malmö stad har 248 kommuner framför sig. Rankningen ger därmed åtminstone statistiskt en bild av att närheten till en storstad kan erbjuda bättre samlade livsvillkor än att faktiskt bo i den. Den etniskt demografiska sammansättningen spelar också stor roll.

Jobb och privatekonomi väger tyngst

Hur listan ser ut beror samtidigt i hög grad på vad som har valts att väga tyngst. De tio områdena ges inte samma betydelse när slutresultatet räknas fram. Störst vikt, 21 procent, läggs vid arbetsliv och näringsliv. Här ingår bland annat antalet arbetsställen i förhållande till befolkningen, möjligheten att pendla, långtidsarbetslösheten, företagsklimatet, självförsörjningsgraden samt hur stor andel unga som varken arbetar eller studerar.

Därefter kommer privatekonomi, 17 procent. Här vägs villapriser, hyror, kommunalskatt och medianinkomst in tillsammans med situationen på bostadsmarknaden. Det betyder att arbetsliv och privatekonomi tillsammans svarar för 38 procent av kommunens slutresultat.

Vård och omsorg står för 12 procent och mäts genom väntetider i primärvården, äldreomsorgens omfattning, oplanerade återinskrivningar, patienternas nöjdhet och möjligheten för äldre att få plats på önskat boende. Infrastruktur väger 11 procent och omfattar närhet till kollektivtrafik, mängden cykelbanor, mobiltäckning och tillgång till laddpunkter för elbilar.

Utbildning står för 10 procent. Där granskas närheten till grundskola, gymnasiebehörigheten och andelen behöriga lärare. Två områden väger 9 procent vardera. Familjeliv och fritid omfattar bland annat storleken på förskolans barngrupper, kommunala satsningar på kultur, idrott och friluftsliv samt avstånd till skyddad natur. Miljö och hälsa bygger på luftkvalitet, medellivslängd och trafikbuller.

Tryggheten väger endast fem procent

Något som är värt att ha i åtanke när listan läses är att tryggheten – som länge stått i fokus för den kriminal- och migrationspolitiska politiska debatten – i den här mätningen endast tillmäts 5 procent av slutresultatet. Den mäts genom antalet anmälda brott per 100 000 invånare, samtliga brottskategorier sammantagna.

Som jämförelse väger alltså arbetsliv och näringsliv drygt fyra gånger så tungt som tryggheten, medan arbetsliv och privatekonomi tillsammans får mer än sju gånger så stor betydelse.

Det kan få tydliga effekter på enskilda kommuners placering. Invandrardominerade brottstyngda Malmö får exempelvis lägsta möjliga delbetyg, 1,0, för trygghet, men betydligt bättre resultat för bland annat infrastruktur, utbildning, miljö och hälsa. Kommunen hamnar trots det långt ned i totalrankningen, på pinsamma plats 249. Även invandrardominerade Södertälje, som hamnar på plats 213, och Eskilstuna på plats 278 får 1,0 för trygghet.

De två återstående huvudområdena, kommunens ekonomi och demografi, väger 3 procent vardera. Kommunens ekonomi mäts genom soliditeten inklusive pensionsåtaganden, medan demografin mäts genom den så kallade sysselsatta försörjningskvoten – hur många unga och äldre som ska försörjas per hundra sysselsatta.

Så räknas poängen fram

För att mycket olika storheter ska kunna jämföras räknas varje variabel om till en skala från 1 till 10. En kommun som ligger ungefär vid medianen får omkring sex poäng.

Skalan bestäms samtidigt inte av det absolut bästa och sämsta kommunvärdet. I stället används den femte respektive 95:e percentilen som ytterpunkter. På så sätt får en enstaka kommun med ett extremt högt eller lågt värde mindre möjlighet att snedvrida jämförelsen.

Variablerna väger normalt lika mycket inom respektive huvudområde, men själva områdena har alltså olika vikt. När uppgifter saknas har äldre statistik i vissa fall använts, alternativt regionens medianvärde. Variabler där bortfallet är stort har fått mindre betydelse.

Rankningen mäter dessutom förutsättningarna för den som faktiskt bor i kommunen, inte enbart sådant som kommunen själv kan påverka politiskt. Därför räknas exempelvis regionalt styrd sjukvård och kollektivtrafik in.

Däremot finns mer svårmätbara kvaliteter – exempelvis lokalt föreningsliv, gemenskap, restaurangutbud eller en orts allmänna attraktionskraft – inte med. Listan ska därför ses som en statistisk jämförelse utifrån de faktorer och den viktning som valts, snarare än ett facit över var varje enskild svensk skulle trivas bäst.