LEDARE • När samhället präglas av ökande våld, avsaknad av empati och förlorade värderingar är det hög tid att återvända till det som en gång formade vårt land – den kristna etiken. Psalmsång, morgonbön, skolavslutningar i kyrkan och kunskap om kristendom bör åter bli en naturlig del av den svenska skolans värld. Inte för att tvinga någon att tro på det övernaturliga – utan för att bevara en värdegrund som håller samman.
Vi lever i en tid där människor tycks glömma vad det innebär att respektera sin nästa. Våldet i samhället eskalerar. Människoliv och kvinnofrid har blivit förhandlingsbara. Barn växer upp utan moralisk kompass. I denna verklighet är det värt att påminna om vad kristendomen historiskt fört med sig: medmänsklighet, förlåtelse, ansvar, barmhärtighet, ärlighet, rättvisa, flit och självuppoffring – värderingar som ligger till grund för ett civiliserat samhälle i allmänhet och det svenska i synnerhet.
Kristendomen har aldrig bara varit en tro – den har varit ett etiskt ramverk som format Europa och särskilt Sverige. Vi glömmer lätt att de mänskliga rättigheterna är djupt rotade i en kristen människosyn. När den grunden försvagas, börjar hela bygget att skaka.
Skolan som förmedlare av kultur och identitet
Under 1960- och 70-talet var det självklart med kristendomsundervisning i skolan. Skoldagar inleddes ofta med morgonbön eller psalm, skolavslutningarna hölls i kyrkan, och högtider som jul och påsk uppmärksammades som mer än bara ledighet – de förklarades i sin kulturella och religiösa kontext. Detta upplevdes inte som påtvingad tro, utan som en del av att förstå sin egen historia och identitet.
Det är fullt möjligt enligt skollagen att återinföra sådana inslag – under förutsättning att de inte är konfessionellt påtvingande. Den stramare tolkning som råder idag har vuxit fram främst som en politisk eftergift till religiös mångfald, läs: islam, snarare än en nödvändighet. Men varför ska vår tusenåriga svenska kultur och kristna värdegrund tystas ner för att personer med annan religiös bakgrund flyttar hit? Det är ett val de själva gjort och med det följer att man tar seden tid man kommer.
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
Integration förutsätter en gemensam värdegrund
Det är inte rimligt att integration i Sverige innebär att majoritetssamhället ska ge upp sina traditioner och värderingar. Tvärtom bör de som kommer hit både ges möjlighet till och ställas krav på att ta del av det som format landet de valt att leva i. Ett samhälle utan rot, utan gemensam berättelse, riskerar att splittras. Och skolan – där enligt läroplanen den växande generationen ska bibringas de goda värderingar (som de facto till stor del bygger på ett kristet kulturarv) är en av de viktigaste institutionerna i arbetet att värna det fortsatt goda samhället.
De kristna inslagen – psalmer, bordsbön, högtider – är inte bara religiösa uttryck, de är kulturarv. Att exkludera dem är att kapa barn från sin egen historia och att förvägra nyanlända förståelse för vad Sverige faktiskt är. Alla livsåskådningar är inte skapade lika. Exempelvis är islam en i flera avseenden problematisk religionsideologi – våldsbejakande, misogyn, antisemitisk, intolerant mot sexuella minoriteter, fientlig till demokrati och yttrandefrihet med mera. Här finns ett omfattande värdegrundsarbete att göra med bland annat den kristna etiken som ledstjärna
Kristen mission – en historisk bärare av godhet
Kristen mission har genom århundradena varit en av de främsta globala förmedlarna av skolor, sjukhus och social omsorg. Detta gäller än idag i många delar av världen, särskilt i fattiga länder där statliga system saknas. Ofta har det varit kyrkor och kristna samfund som gått före när det gäller utbildning, kvinnors rättigheter, sjukvård och humanitärt stöd.
Den etiska grund dessa insatser vilar på – nämligen tanken att varje människa är älskad av Gud och har ett okränkbart värde – är värd att föras vidare, även här i Sverige.
Familjen som fundament alltmer ifrågasatt
Samtidigt som många oroar sig för ungas psykiska ohälsa, splittrade hemförhållanden och brist på stabilitet, är det politiskt känsligt att tala om familjen som grund för trygghet. Traditionella familjevärderingar ifrågasätts och könsidentitet ses som något flytande – till den grad att barn förväntas välja själva om de är pojke eller flicka.
Det är inte att ge de yngsta frihet. Det är att ta ifrån dem deras trygghet. Barnen betalar priset när de av egennyttiga politiska krafter exploateras genom att berövas en trygg och stabil start i livet och i stället kastas ut i en normlöshet de inte är rustade att hantera. Den kristna förståelsen av människan som skapad med värde och syfte – och med familjen som en skyddande ram – är under attack och behöver åter lyftas fram.
De kristna friskolorna visar vägen
Intresset för kristna friskolor ökar – även bland icke-troende. Varför? Där råder studiero. Där respekteras läraren. Där fostras barn till ansvar, hänsyn och arbetsmoral. Där är värdegrunden tydlig, och undervisningen fri från ideologisk experimentlusta. Det är inte religionen i sig som lockar – det är resultatet av en tydlig etisk kompass.
Om detta fungerar så väl i kristna friskolor – varför skulle det inte kunna inspirera hela det svenska skolväsendet att åter öppna dörren för vår kristna kulturarv?
Det handlar om riktning, inte religionstvång
Ovanstående är inte ett rop på tvångsmässigt bekännande religiöst utövande. Det är en uppmaning om att återknyta till det som fungerat. I läroplanen anges att skolan ska förmedla en värdegrund, men i stället förmedlar den idag efter decennier av vänsterliberal politisk klåfingrighet mest vilsenhet. Skolan kan inte bara låtsas att vårt tusenåriga kristna arv inte existerar. Det är historielöst, kulturfientligt och samhällsfarligt.
Att återinföra kristna inslag i skolan är både möjligt och nödvändigt. För barnens skull. För framtidens skull. För samhällets skull. Och den som kommer till Sverige och inte vill acceptera eller anpassa sig till det, har kanske valt fel land.
