LEDARE • Människan lever inte av andlig spis allena. Regeringen och Sverigedemokraterna har presenterat en permanent kulturkanon. Men för den lekamliga spisen nöjer man sig med en tillfällig halvmesyr i form av sänkt matmoms. Mer balanserat vore att ta fram en varaktig baskostkanon – hundra baslivsmedel, prissatta i nivå med tiden före inflationscirkusen och skyddade från framtida prisrusningar.

Själen ska ha sin näring, och får det i mångt och mycket genom regeringens och Sverigedemokraternas initiativ till en ambitiös kulturkanon. Men även kroppens näringsbehov behöver tillgodoses, och varför inte på liknande sätt, med en baskostkanon. Matförsörjningen och den folkhälsa som en god kosthållning är en hörnsten i, är en del av statens kärnuppdrag.

De svenska hushållen märkte på allvar de stigande matpriserna redan 2021. Inflationen, som länge legat stabilt kring två procent, steg då till 2,2. Året därpå skenade den till 8,4 procent. 2023 låg den kvar på ungefär samma nivå. Särskilt matpriserna drog i väg.

Några konkreta exempel:

• En liter mjölk som 2021 kostade omkring 10 kronor kan i dag kosta 15-20.

• Ett kilo potatis gick för runt 6–7 kronor, i dag får man ofta betala det dubbla eller mer.

• Paprika har ökat med över 50 procent, vissa grönsaker med upp till 80.

LÄS ÄVEN: Konkurrensverket: Matpriserna höjdes mer än motiverat

För en barnfamilj har livsmedelsnotan blivit uppemot 30 000 kronor dyrare per år sedan 2022. En tillfällig momssänkning lindrar marginellt. Men inflationen har redan ätit sig in i människors vardag, i deras kylskåp och i deras middagstallrikar. Det krävs mer än ett plåster.

Idén om en baskostkanon

Om regeringen kan tillsätta en utredare för att samla det svenska kulturarvet i en kanon, varför inte göra detsamma med livsmedelsförsörjningen? En sådan utredare skulle kunna ta fram en lista på hundra centrala baslivsmedel – mjölk, bröd, potatis, ägg, havregryn, smör, lök och morötter kan vara givna kandidater – och fastställa högsta tillåtna priser i butikerna utifrån nivån före inflationsspiralen.

LÄS ÄVEN: Höga matpriser väcker misstankar

Handeln får ta igen på gungorna vad man eventuellt förlorar på karusellen, genom att ta ut så mycket högre priser man anser behövligt på övriga varor. Det går alltid att tjäna på importerade nischvaror eller snacks. Men för basen i varje hushåll ska priserna ligga still, så att de hushåll som vill kan få tillbaka i varje fall något den köpkraft man berövats genom de senaste årens kraftiga reallönesänkningar.

Reklam i stället för prischock

En möjlig finansiering vore att upplåta livsmedelsförpackningarna till reklam. Mjölken skulle sannolikt inte behöva kosta mer än en krona litern i butik om företag fick annonsera på kartongerna – och om bönderna fick del av dessa intäkter skulle deras ekonomiska situation och konkurrenskraft förbättras och Sverige ha råd med en ännu humanare djurhållning.

I dag fylls förpackningarna med trams. I USA används mjölkpaketen åtminstone för det behjärtansvärda ändamålet att efterlysa försvunna barn. Varför inte i Sverige använda dem för att göra basmat billigare och tryggare, livsmedelsproducenternas tillvaro mer ekonomiskt stabil och därmed både den svenska folkhälsan och krisberedskapen bättre?

LÄS ÄVEN: Nationalekonom: Här är vad som ger högre matpriser

En baskostkanon handlar alltså inte enbart om att skydda hushållen. Svenska bönder är pressade av stigande produktionskostnader och konkurrens från billig import. Samtidigt efterfrågar staten större självförsörjningsgrad av beredskapsskäl. Om reklamintäkter eller statliga garantier kan ge lantbrukarna en mer stabil intäkt för basvarorna, stärks både deras ekonomi och vår långsiktiga livsmedelstrygghet.

Statens roll i historiskt perspektiv

Kritikerna kommer att kalla detta totalitärt och klåfingrigt. Att staten inte ska lägga sig i den fria marknaden. Men baslivsmedel är inte vilken vara som helst, lika lite som el, drivmedel, bostäder, infrastruktur och en hel del annat. Att trygga tillgången på mat är en del av statens kärnuppdrag gentemot landets befolkning.

Sverige har gått den vägen förr. Under andra världskriget infördes ransonering och prisstopp för att garantera att alla kunde äta. På 1970-talet vidtogs också prisregleringar i samband med olje- och livsmedelskriserna.

LÄS ÄVEN: Matpriserna skenar på nytt

Det är varken nytt eller odemokratiskt – det är en beprövad metod när hushållens trygghet står på spel. Sverige är när allt kommer omkring inte en renodlad marknadsekonomi, utan en blandekonomi med en stor offentlig sektor som tillgodoser många av medborgarnas grundläggande behov och vars verksamheter våra politiker – eller om man så vill, du och jag vid valurnorna – råder över.

Invändningar och svar

Självklart finns det frågor som måste besvaras:

”Det blir dyrare för handeln.” Ja, men handeln kan ta igen det på andra varor och har också ett samhällsansvar.

”Det snedvrider konkurrensen.” Nej, det skapar tvärtom en rättvis grundnivå som alla butiker måste hålla sig till.

”Det riskerar att skapa brist.” Med en bred lista och kontinuerlig översyn minskar den risken. Det är brist på pengar, inte varor, som är det akuta problemet.

”Det blir för byråkratiskt.” En enkel indexering via SCB:s prisstatistik räcker för att hålla baskostkanonen aktuell.

En reform att samlas kring

Det här är en reform som de rödgröna borde kunna omfamna av ideologiska skäl, men som även de mer marknadsliberala skulle kunna acceptera – eftersom det handlar om något så grundläggande som livsmedelsförsörjning. Socialdemokrater kan se det som en modern välfärdsreform, konservativa som en förstärkning av svensk beredskap.

LÄS ÄVEN: Uppmanar till bojkott mot skenande matpriser

Regeringens momssänkning signalerar inte samma handlingskraft och långsiktighet som initiativet till kulturkanon. Vill man vara cynisk kan man misstänkliggöra momssänkningen för valfläsk från en regering som ligger långt efter oppositionen i mätningarna och desperat behöver attrahera väljare för vilka de mjukare välfärdsfrågorna är viktigare än de hårda migrations- och kriminalpolitiska frågor där Tidöpartierna profilerat sig.

En baskostkanon är något annat än sådant röstfiske: det är konkret, praktisk och långsiktig politik som tryggar både hushållsekonomi och inhemsk produktion.

Kultur och kost sida vid sida

Om kulturkanonen ska samla det vi behöver för själen, kan baskostkanonen säkra det vi behöver för kroppen. Men medan den andliga spisen mättar på sikt, är det i kylskåpet och på middagsbordet vardagens trygghet avgörs.

En tillfällig sänkning av matmomsen är för lätt och flyktig. Vi behöver något lika tungt för kroppen som en kulturkanon är för själen. Vi behöver en baskostkanon.

Ärkebiskopen efter kritiken för stöd till Ibn Rushd: ”Kritik en gåva”